7 kungar som fick kicken
1900-talet blev århundradet då flera kungahus störtades och ersattes med presidenter. Här är historierna om sju kungar som förlorade sina kronor under förra seklet.
Rysslands siste tsar, Nikolaj II, med hustrun Alexandra, sonen Alexej och döttrarna Olga, Tatjana, Maria och Anastasia.
Blev kung som sexåring 1943. Avsattes när kommunisterna tog makten 1946.
1 Bulgarien: Kungen blev premiärminister
Bulgarien blev ett självständigt kungadöme 1878 efter att i nästan 500 år ha ingått i det osmanska väldet. Efter konflikter mellan olika tronpretendenter inkallades den tyske prinsen Ferdinand av Sachsen-Coburg-Gotha, som blev Ferdinand I av Bulgarien.
Hans sonson Simeon II föddes den 16 juni 1937 och blev kung redan som sexåring när hans far dog i en hjärtattack. Simeons farbror blev förmyndare åt den minderårige kungen, men avrättades ett år senare efter att Sovjetunionen förklarat krig mot Bulgarien.
Vid krigsslutet hamnade Bulgarien bakom järnridån. Monarkin avskaffades och den då nioårige kungen tvingades gå i exil. Tillsammans med sin mor och syster fick han asyl i Spanien.
Simeon gifte sig 1962 med den spanska adelsdamen Margarita Gomez-Acebo y Cejuela, med vilken han har fem barn. Han var under många år verksam som affärsman i Spanien och USA.
Efter att kommuniststyret fallit i Bulgarien 1990 flyttade exkungen tillbaka till sitt hemland. Han grundade partiet National Movement Simeon II som i valet 2001 fick mer än 40 procent av rösterna. Detta innebar att den före detta kungen blev Bulgariens premiärminister.
Simeon ledde landet i fyra år, men i valet 2005 förlorade han makten.
Blev kung som treåring 1939. Avsattes och avrättades i 14 juli-kuppen 1958.
2 Irak: Avsatt och avrättad
Under första världskriget slogs britterna mot de turkiska osmanerna i Mellanöstern. De fick hjälp av klanledaren Hussein ibn Ali i Mekka som ledde det arabiska uppror mot osmanerna där också den brittiske officeren T E Lawrence, berömd som Lawrence av Arabien, deltog.
Som tack för hjälpen lät britterna installera två av Hussein ibn Alis söner som kungar över varsitt land. Faisal I utnämndes till kung i Irak medan hans bror blev kung av Jordanien, där hans ättlingar fortfarande har makten. Britternas avsikt var att behålla kontrollen över oljetillgångarna i området och kungarna fungerade i praktiken som brittiska marionetter.
Kungafamiljen levde i ofattbar lyx vilket skapade ett växande missnöje bland den fattiga befolkningen.
Den siste kungen i Irak, Faisal II, föddes 1935. Han var bara tre år när hans far dog under mystiska omständigheter i en bilolycka. Den lille kungen fick en fin uppfostran på engelska internatskolor medan några äldre släktingar styrde som förmyndare.
Faisal övertog styret 1953 men hann bara regera i fem år innan en revolution bröt ut i Irak. Den 14 juli 1958 avrättades Faisal och hans kropp bands därefter fast vid en jeep och släpades längs Bagdads gator under folkets jubel.
Den nytillträdde kungen utlyste en folkomröstning om monarkin som han förlorade.
3 Italien: Kung för en månad
Italiens siste kung, Umberto II, har gått till historien som en av historiens mest kortvariga regenter. Han tillträdde den 10 maj 1946 och tvingades avgå bara en månad senare, den 18 juni. Umberto kallas därför ibland för "Majkungen".
Huset Savojen hade suttit på den italienska tronen sedan landet enades 1861. Under andra världskriget gjorde sig kung Viktor Emanuel III mäkta impopulär genom sitt samarbete med fascistdiktatorn Mussolini.
Han abdikerade därför efter krigsslutet till förmån för sin son Umberto II. Missnöjet med kungahuset var så stort att Umberto kände sig tvungen att utlysa en folkomröstning för att avgöra om man skulle behålla monarkin. Italienarna röstade med en knapp majoritet för republik och kungafamiljen fördrevs ur landet.
En kuriös detalj är att Umbertos fru, drottning Marie José, lär ha hört till dem som röstade för republik.
Umberto bosatte sig i Portugal medan hans hustru flyttade till Schweiz. Efter abdikationen träffades paret enbart i samband med familjehögtider. Kungafamiljens manliga medlemmar förbjöds att återvända till Italien och kungen återsåg aldrig sitt land.
Efter att förbudet upphävdes 2002 har Umbertos barnbarn, Emanuele Filiberto, som titulerar sig "prins av Venedig och Piemonte", flyttat tillbaka och blivit en välkänd figur i italiensk massmedia. År 2009 deltog han i danstävlingen Ballando con le stelle, en italiensk motsvarighet till Let’s dance, och året därpå ställde han upp i den årliga italienska schlagerfestivalen i San Remo.
Tillträdde 1916 och avsattes efter första världskrigets slut 1918. Bilden är från Karl I:s kröning till ungersk kung den 30 december 1917.
4 Österrike: Kejsaren vägrade abdikera
Det österrikiska kejsardömet var en av Europas riktigt gamla monarkier som regerats av släkten Habsburg sedan 1278. Den siste kejsaren, Karl I, föddes 1887. Han var gift med Zita av Bourbon-Parma och paret fick åtta barn.
Efter att kronprins Frans Ferdinand fallit för skotten i Sarajevo 1914 utnämndes Karl (som var son till kejsarens brorson) till tronföljare. Han efterträdde den gamle kejsaren Frans Josef 1916, mitt under första världskriget.
Efter Österrike-Ungerns kapitulation 1918 föll riket samman och Österrike utropades till republik. Karl vägrade att abdikera men tvingades i exil. 1921 genomförde han ett misslyckat försök att genom en statskupp återta makten i Ungern. Karl deporterades av västmakterna till Madeira, där han avled 1922 i lunginflammation.
Karl I var en hängiven katolik och år 2004 blev han saligförklarad av Johannes Paulus II, för sitt "beundransvärda sätt att i motgången underkasta sig den gudomliga Försynen".
Hans äldste son, Otto von Habsburg, har varit verksam inom EU-kommissionen och sonsonen Karl Habsburg-Lothringen i Europaparlamentet.
En av Ottos döttrar, Walburga Habsburg Douglas, bor i Sverige och var under åren 2006–14 moderat riksdagsledamot.
Regerade från 1894 till revolutionen 1917. Här i spetsen för en kavallerienhet under första världskriget.
5 Ryssland: Hela tsarfamiljen avrättades
När ryska revolutionen bröt ut 1917 hade huset Romanov suttit på landets tron i över 300 år. Året därpå lät bolsjevikerna avrätta hela tsarfamiljen som bestod av Nikolaj II, hans hustru Alexandra och parets fem barn.
Länge florerade teorier om att yngsta dottern Anastasia skulle ha överlevt, men det anses nu klarlagt att alla i familjen arkebuserades i Jekaterinburg den 14 juli 1918.
År 1989 återfanns tsarfamiljens kvarlevor. Efter utförliga DNA-test ansågs det bevisat att det verkligen var tsarfamiljen man hittat, även om resultatet ifrågasatts. 1998 gravsattes kvarlevorna i Peter och Paulskatedralen i Sankt Petersburg. Hela tsarfamiljen helgonförklarades år 2001 av den rysk-ortodoxa kyrkan.
Tsarens mor, Maria Fjodorovna, var född som prinsessan Dagmar av Danmark. Hon lyckades fly från Ryssland 1919 och bosatte sig i danska Klampenborg där hon levde ett tillbakadraget liv till sin död 1928.
Efter att tsarfamiljen mördats utsågs storfurst Kirill Vladimirovitj, en ättling i rakt nedstigande led till tsar Alexander II, till huset Romanovs huvudman och rysk tronpretendent.
Hans och hans efterkommandes anspråk har dock ifrågasatts av andra släktgrenar och det finns därför flera konkurrerande Romanovättlingar som anser sig ha rätt till kronan om tsardömet någon gång skulle återupprättas.
Utropade sig själv till kung 1928, avsattes när Italien invaderade 1939.
6 Albanien: "Balkans Napoleon"
Albanien hade ingått i det osmanska väldet i mer än 450 år när landet 1912 uppnådde självständighet. Efter interna stridigheter övertog en klanledare vid namn Ahmet Zogu makten 1925. Han regerade först som premiärminister och därefter som president fram till 1928 när han lät utropa sig själv till kung under namnet Zog I.
Zog var en excentriker som älskade prakt och överflöd. Han introducerade guldmynt och ädelstenar som albansk valuta och kallades ibland för Balkans Napoleon. Kungen sägs ha rökt 150 cigaretter om dagen och älskade att spela poker och att festa på nattklubbar.
Europas övriga kungahus såg ner på Zog eftersom han inte hade blodsband till några
andra kungliga familjer. Han fick därför inte gifta sig med någon "riktig" prinsessa utan hålla tillgodo med den ungerska adelsdamen Geraldine Apponyi.
1939 invaderades Albanien av Mussolinis italienska trupper och kung Zog tvingades fly utomlands. Efter andra världskriget försökte Zog, med brittiskt stöd, invadera Albanien för att återvinna tronen. Detta misslyckades eftersom spionen Kim Philby varskodde Sovjetunionen, som saboterade operationen. Albanien blev istället en kommunistisk diktatur under Enver Hoxha.
Zog avled vid 65 års ålder i Paris 1961.
Tillträdde 1964, flydde landet 1967 och avsattes formellt 1973. Bild från 1963 när det stundande bröllopet med den danska prinsessan Anne-Marie offentliggjorts.
7 Grekland: Lever kungligt liv i exil
Den avsatta grekiska kungafamiljen är ofta sedda gäster på dop, bröllop och begravningar hos Europas verksamma kungahus.
Trots att Konstantin av Grekland tvingades avgå 1973 tycks familjen leva lika kungligt som förr, bortsett från det faktum att de inte längre har något kungarike. Förklaringen ligger förmodligen i att de är nära släkt med flera av Europas kungahus, inte minst de nordiska.
Staten Grekland bildades 1832 sedan man, efter åtta år av blodigt krig, lyckats frigöra sig från det osmanska väldet. Först insattes den bayerske prinsen Otto som kung, men efter missnöje med hans envälde avsattes han 1862.
Istället valdes den 17-årige prins William av Danmark till regent för en konstitutionell monarki. Han antog kunganamnet Georg I.
Hans nutida ättling, Konstantin II, tvingades i exil 1967 efter att ha lett en misslyckad motkupp mot militärjuntan. Han avsattes officiellt 1973. Efter militärjuntans fall genomfördes en folkomröstning där 69 procent av grekerna röstade för att landet skulle förbli en republik.
Konstantin är bror till Spaniens drottning Sofia och sedan 1964 gift med prinsessan Anne-Marie av Danmark, drottning Margrethes lillasyster. Paret har fem barn och är sedan länge bosatta i London.