Ullstein Bild/Getty Images

Varför dröjde Tyskland med att skaffa kolonier?

När tyskarna under Bismarck väl fick smak för rollen som kolonialmakt fick de bråttom att roffa åt sig land, och enbart Tyska Östafrika var dubbelt så stort som själva Tyskland.

Under Europas första stora koloniseringsvåg från 1400-talet till början av 1800-talet blev länder som Frankrike, Spanien och Storbritannien enormt rika på kolonier i bland annat Syd­amerika och Asien.

Men Centraleuropas tysktalande befolkning var splittrad i en uppsjö av självständiga kunga- och hertigdömen, som inte hade styrkan att etablera kolonier.

Först under kanslern Otto von Bismarck förenades Tyskland 1871 i ett starkt kejsarrike.

Vid det laget var de bästa koloniområdena tagna – eller så hade de slitit sig fria.

Men Bismarck och hans råd­givare såg fortfarande möjligheter i Afrika, som bortsett från ett fåtal brittiska och frans­ka kolonier bestod av många mindre ­afrikanska kungadömen.

År 1884 koloniserade Tyskland dagens Kamerun och Namibia, och under samma period stred Belgien och Frankrike om Kongo.

De tyska kolonierna

Militär makt och allianser med lokala hövdingar gav ­Tyskland kontroll i Afrika.

Ullstein Bild/Getty Images & AKG-Images

Togo

Några få handels­stationer på kusten var utgångspunkten, och 1905 blev hela landet en tysk koloni.

Ullstein Bild/Getty Images & AKG-Images

Tyska Östafrika

Dagens Rwanda, Burundi och Tanzania blev tyska 1885. Kolonin var dubbelt så stor som Tyskland.

Ullstein Bild/Getty Images & AKG-Images

Kamerun

Tyskland ingick 1884 avtal med lokala afrikanska stammar och utropade Kamerun till ett protektorat. Så kallade skyddsstyrkor skulle ge ­Tyskland kontroll över landets kolonier.

Ullstein Bild/Getty Images & AKG-Images & Barch 146-2006-0024

Tyska Sydvästafrika

Den 24 april 1884 blev dagens Namibia tyskt. Handelskompanier skulle förvalta landet å kejsardömets vägnar. I det oländiga Afrika krävdes det påhittighet – här en dromedar med sidovagn.

Ullstein Bild/Getty Images & AKG-Images & Ullstein Bild

Den nya kolonialmakten fick spän­ningarna att blossa upp i Europa, så Tyskland kallade samma år till Berlinkonferensen, där stormakterna skulle lösa ”Afrika­frågan”.

Konferensens egentliga mål var att slå fast ett antal lösa regler för hur koloniseringen av Afrika skulle kunna ske utan att det skulle sluta i krig.

Efter konferensen inleddes den så ­kal­lade kapplöpningen om Afrika, då ­stormakterna skyndade sig att erövra så mycket land som möjligt.

Inom trettio år var i stort sett hela ­kontinenten koloniserad. Tyskland förlorade alla sina kolonier efter första världskriget.