Under Europas första stora koloniseringsvåg från 1400-talet till början av 1800-talet blev länder som Frankrike, Spanien och Storbritannien enormt rika på kolonier i bland annat Sydamerika och Asien.
Men Centraleuropas tysktalande befolkning var splittrad i en uppsjö av självständiga kunga- och hertigdömen, som inte hade styrkan att etablera kolonier.
Först under kanslern Otto von Bismarck förenades Tyskland 1871 i ett starkt kejsarrike.
Vid det laget var de bästa koloniområdena tagna – eller så hade de slitit sig fria.
Men Bismarck och hans rådgivare såg fortfarande möjligheter i Afrika, som bortsett från ett fåtal brittiska och franska kolonier bestod av många mindre afrikanska kungadömen.
År 1884 koloniserade Tyskland dagens Kamerun och Namibia, och under samma period stred Belgien och Frankrike om Kongo.