Från hästryggen jagade de upp fattiga lösdrivare som likt boskap brännmärktes och föstes samman på uppsamlingsplatser i de större städerna. Därifrån såldes de sedan till rika engelska köpmän.
Barn såldes till pedofiler
I Nya världen var irländskor en eftertraktad handelsvara och de yngsta, vackraste och mest välformade kvinnorna inbringade stora summor som sex- och husslavar. Mindre sköna kvinnor såldes som köksor eller städerskor, medan de irländska barnen arbetade som tjänsteslavar på plantageägarnas gods.
Vissa barn köptes upp av pedofiler och hamnade på någon av de otaliga bordellerna i Jamestown när de blev äldre.
De få kvinnor som inte såldes till plantagerna gick ett ännu grymmare öde till mötes. I de offentliga arkiven på Barbados finns dokument som beskriver hur vissa plantageägare etablerade rena stuterier och använde vita slavkvinnor till avel. Fadern till avkommorna på dessa våldtäktsfarmer var ofta slavägaren själv och barnen såldes till bordeller.
Vissa avelsfarmer specialiserade sig på rasblandning och valde ut sina starkaste svarta slavar att våldta de irländska kvinnorna. Flickor som kommit till på detta sätt var efterfrågade bland vissa plantageägare, som fann de irländska kvinnorna alltför tråkiga rent sexuellt.
De flickor som var av blandad härkomst var däremot, enligt slavägarna, inte bara villiga utan kunde dessutom uppfostras till allsköns former av sexuella tjänster.
Engelska flickor kidnappades
Hemma i England började kritiska röster höjas mot den vita slavhandeln. Plantageägaren Thomas Modyford spädde bara på upprördheten när han beklagade sig över de andra plantageägarna inför det engelska parlamentet år 1665.
Plantageägare är, skrev han, så alkoholiserade och depraverade att dessa ”före detta officerare har förvandlats från rena helgon till supande djävlar”.
När människojägarna började kidnappa även engelska flickor ökade kritiken ännu mer, men trots protester fortsatte slavhandeln. Så sent som 1798 såldes tusentals irländska slavar till Amerika och Australien efter ännu ett uppror på ön. I praktiken upphörde handeln först när Storbritannien förbjöd slaveri 1833.
I dag kan man inte säga något om det exakta antalet irländska slavar, men enligt några uppskattningar tillfångatogs upp till 500 000 irländare som sedan såldes till ett liv i träldom.