Stormar har namngetts i århundraden och uppkallades i regel efter personer eller platser, till exempel fick en storm år 1526 namnet San Francisco efter Franciskus av Assisi, eftersom den drabbade Puerto Rico på hans katolska helgondag, den 4 oktober. Andra stormar fick namn efter de områden som drabbades först – till exempel New England-orkanen 1938.
Den nutida företeelsen att ge stormar officiella namn uppkom först på 1940-talet, då USA:s flygvapen började namnge väderfenomen. Namnen var avsedda för internt bruk och användes för att snabbt kunna identifiera och skilja stormar från varandra.
Namnen togs från det engelska bokstaveringsalfabetet, där varje bokstav representerades av ett ord – till exempel var A lika med Able, B lika med Baker, C lika med Charlie och så vidare. En kort tid senare byttes bokstaveringsalfabetet dock ut mot med det som används (Alfa, Bravo, Charlie m.fl.).
För att undvika problem om stormar nu skulle uppkallas efter det nya alfabetet, beslutade man inom flygvapnet att stormar hädanefter skulle ha kvinnonamn.
I synnerhet de södra delarna av USA drabbas ofta av kraftiga stormar och orkaner – här i Florida 1896.
Meteorologer började ge namn
De följande åren insåg även meteorologer att de lättare kunde identifiera och förmedla effekterna av stormar om de gav dem korta, lätt igenkännbara namn – i synnerhet om flera stormar härjade samtidigt.
Under 1950-talet började det amerikanska National Hurricane Center därför ge stormar kvinnonamn – och sedan 1979 även mansnamn. Flera kvinnorättsgrupper protesterade nämligen mot att meteorologerna identifierade förödande stormar med kvinnor och ofta beskrev dem som nyckfulla och flörtiga.
Namngivningen anammades med tiden av ett flertal länder, som i dag har sina egna metoder för att namnge stormar. För stormar som drabbar Skandinavien och Sverige uppger SMHI att de i regel namnges i dialog mellan vädertjänsterna i Norge, Danmark och Sverige.