Mot alla odds: ”Atommannen” överlevde radioaktiv explosion
I augusti 1976 exploderade radioaktivt material i händerna på Harold McCluskey, och i samband med olyckan utsattes han för 500 gånger den rekommenderade maxdosen radioaktivitet. De flesta läkare gav honom ingen framtid, men McCluskey förbluffade dem genom att överleva – och aldrig utveckla ens skuggan av cancer.
Harold McCluskey klarade av något närmast övermänskligt, när han överlevde en rekordstor radioaktiv explosion.
I augusti 1976 hade forskningsanläggningen Hanford Site varit stängd i fyra månader på grund av en strejk. Laboratorierna hade legat öde under den perioden, men den 30:e samma månad återgick Harold R. McCluskey till sitt arbete.
I bakhuvudet hade han förmaningen om att vara särskilt försiktig med radioaktiva material, när de legat utan tillsyn en tid. Samtidigt hade hans chef gett honom order om att komma igång med jobbet igen.
Han visste inte att han samma dag skulle utsättas för en av historiens mest övermänskliga påfrestningar.
Skyddsmasken slits av
Sextiofyraårige McCluskey var kemikalietekniker på Hanford Site, där han bland annat isolerade den mycket radioaktiva metallen americium från plutonium.
Americium är en radioaktiv metall och grundämne nummer 95 i det periodiska systemet.
Med hjälp av en så kallad handskbox kunde han hantera de radioaktiva materialen utan att vidröra dem med huden.
En handskbox är en tillsluten låda, i vilken laboratoriepersonal med hjälp av tjocka handskar kan arbeta med exempelvis radioaktiva material.
Plötsligt bildades det brun rök inne i lådan. McCluskey insåg genast att han var tvungen att lägga benen på ryggen.
Bara några sekunder senare exploderade lådan. McCluskey pepprades med glas- och metallsplitter, och tryckvågen slet skyddsmasken av honom.
Utan masken andades han in de giftiga ångorna från americiumet. På bara några minuter utsattes han för den högsta dos americium som någonsin registrerats hos en människa.
Läkarna skakade på huvudet
En av McCluskeys läkare rapporterade senare att McCluskey hade exponerats för 500 gånger den försvarliga dosen radioaktivitet. De tre första veckorna efter olyckan isolerades han, och hans fru och dotter fick inte komma närmare än nio meter från hans sjuksäng.
Han låg kvar på sjukhuset i fem månader, och under den tiden gav personalen honom mer än 600 injektioner med det experimentella läkemedlet zinc DTPA, som skulle hjälpa hans kropp att bli av med radioaktiviteten.
Till tidskriften People sade McCluskey senare att fyra läkare av nio trodde att han hade 50 procents chans att överleva. De övriga fem skakade bara på huvudet.
Behandlingen hjälpte, och en stor del av americiumet lämnade hans kropp. Trots det stannade så mycket radioaktivitet kvar i hans kropp att han kunde få en radioaktivitetsdetektor att ge utslag om han höll den mot huvudet.
I januari 1977 skrevs han ut och kunde återvända till sin hemstad Prosser i delstaten Washington, där han blev känd som ”Atomic Man” (atommannen, red.).
Avled utan cancer i kroppen
Harold McCluskey levde inte utan men efter olyckan. Han fick en njurinfektion, fyra hjärtinfarkter och opererades för grå starr i båda ögonen.
Resten av sitt liv undersöktes han kontinuerligt av läkare, och 1987 – elva år efter olyckan – avled han 75 år gammal av en hjärtsjukdom som han led av redan före olyckan.
En obduktion av McCluskey avslöjade till läkarnas stora förvåning att det inte fanns minsta spår av cancer i hans kropp.