Naturkatastrofer har vållat död och olycka under hela mänsklighetens historia.
Under de senaste 500 åren har vi fått en bättre förståelse för hur vi ska skydda oss mot förödande naturfenomen som stormfloder och blixtnedslag, men trots det har människans girighet och högmod gång på gång lett till nya katastrofer med tusentals döda.
Här kan du läsa om några av de värsta naturkatastroferna i Europa under de senaste 500 åren.
1 – TROMB: Riddarflotta krossades
Tromber uppstår även till havs, där de kan utgöra ett hot mot fartyg.
Klockan sju på morgonen den 23 september 1556 var en enorm tromb på väg över havet rakt mot hamnen i dagens Valletta på Malta. Tromber uppstår när fallvindar och uppvindar möts i stora bymoln. Under vissa omständigheter kan kollisionen utlösa en uppåtgående virvelvind, som kan piska samman havsvatten och moln med över 500 kilometer i timmen.
Enligt den franske malteserriddaren och historikern Pierre-Marie-Louis Kerdu fick tromben dödliga konsekvenser. Kerdu beskrev hur tromben på mindre än en halvtimme sänkte fartyg och begravde hamnens invånare i ruiner:
”Briggar och gallioter slogs i småbitar, och ännu mer beklagligt var att fyra galärer vändes upp och ner, varvid de flesta officerare, soldater och galärslavar antingen drunknade eller krossades under fartygens vikt.”
Enligt Pierre-Marie-Louis Kerdu omkom ”över sexhundra personer”, inklusive flera malteserriddare. När maltesarna hade sörjt färdigt lät öns förmögne stormästare, Claude de la Sengle, bygga upp flottan och hamnens hus.
2 – SKOGSBRAND: Inferno kostade 82 brandmän livet
Försöken att bekämpa den enorma skogsbranden med grenruskor visade sig ineffektiv.
Efter andra världskriget var det franska brandväsendet i ett uselt skick, och brandgatorna i den stora barrskogen Landes sydväst om Bordeaux hade växt igen. Efter tre år med torra somrar med temperaturer upp till 42 grader fick en vakt den 19 augusti 1949 syn på rök utanför staden Saucats.
Beväpnade endast med ruskor av grenar försökte lokala brandbekämpare få bukt med lågorna, men de spreds snart. När man till slut fick kontroll över branden hade den tagit livet av 82 frivilliga brandmän, inklusive borgmästaren i Saucats. Mer än 500 kvadratkilometer skog hade reducerats till förkolnade rester.
En överlevande berättade om fasorna: ”Man kunde se lågorna slicka deras utsträckta kroppar, så att fettet bubblade ut.”
Polisen konstaterade att Europas dödligaste skogsbrand hade börjat med en slängd cigarett.
Skogsbränder har på senare år blivit ett allt större problem. År 2021 slukade branden Dixie över 3 800 kvadratkilometer i Kalifornien i USA, innan den släcktes.
3 – HAGEL: Isbombardemang förstörde by
När hagel blir stora som knytnävar kan de bli livsfarliga.
Den 1 juli 1891 drabbades Nederländerna och västra Tyskland av ett fruktansvärt oväder. Medan blixtar lyste upp himlen och en tromb drog fram över fälten nordväst om den tyska staden Düsseldorf drabbades framför allt nederländarna av den värsta hagelskuren i mannaminne.
Hagel bildas när regndroppar fryser till is i luften. Kraftig vind kan få ett hagelkorn att piska genom ett regnmoln flera gånger, så att fler droppar fryser fast vid kornet och gör det större. Enligt sammanställningar från Kungliga nederländska meteorologiska institutet var hagelkornen på en del platser ”stora som knytnävar”.
Bombardemanget från himlen ödelade samhället Hezelaar. På den tyska sidan av gränsen indikerar ögonvittnesskildringar att haglen på flera håll förstörde fönsterrutor, tak och årets skörd. I staden Hameln hittade man 1,5 kilo tunga hagelkorn, och lokaltidningen skrev: ”Inte sedan människan lärde sig att tänka har någon upplevt ett oväder som kunnat orsaka så stor och fruktansvärd förödelse.”
4 – SKRED: Skola dränktes av slagg
Drygt ett dygn efter katastrofen i Aberfan var staden ett enda, stort kaos, fyllt med svart slagg.
I det lilla samhället Aberfan i Wales hade skoldagen precis börjat den 21 oktober 1966, när en väldig slagghög vid den lokala kolgruvan började röra på sig på en höjd i närheten av Pantglas Junior School. I tre veckor hade det regnat kraftigt på den 34 meter höga kullen av slagg och jord, som blivit över efter samhällets stora kolproduktion.
Vattnet gjorde att slagghögen blev allt tyngre, och klockan 9.15 började en svart, tjock massa röra sig mot Aberfan. Inom kort utvecklades rörelsen till ett jättelikt skred, då 110 000 kubikmeter slam vällde 640 meter nedför sluttningen.
Den skräckinjagande massan beskrevs av ögonvittnen som en ”mörk, glittrande våg” och på bara några minuter utplånade den två gårdar innan den vällde in över skolbyggnaden. När skredet var över var både skolan och ett antal hus täckta av en drygt nio meter hög mur av stelnat slam. I olyckan omkom 116 barn och 28 vuxna.
Katastrofen ledde till en flera månader lång rättstvist, som slutade med att gruvbolaget NCB fick betala 500 pund i kompensation för varje omkommet barn.
Se bilderna efter uppröjningen efter katastrofen i Aberfan:
5 – FROST: Lilla istiden gav européerna köldknäpp
Under lilla istiden var Nordeuropa ofta täckt av snö på vintern.
I slutet av medeltiden blev Europa av oklara skäl betydligt kallare. Mellan åren 1300 och 1850 var genomsnittstemperaturen 1,5 °C lägre än i dag. För européerna fick kölden ödesdigra konsekvenser.
GLACIÄRER ÅT LAND
I de schweiziska alperna slukades ett antal byar på 1600-talet av växande glaciärer. I Norge förflyttade en utlöpare av Jostedalsbreen sig fyra kilometer mellan 1700 och 1748 och krossade flera gårdar, bland annat en som hette Nigard. Efter det fick glaciärens utlöpare namnet Nigardsbreen.
HAVET FRÖS TILL
Lilla istiden innebar att ett flertal farvatten frös till på vintern. Det tillfrusna danska sundet Stora Bält gjorde det 1659 möjligt för den svenska armén att vandra från Fyn till Själland. Danskarna led ett stort nederlag och förlorade Skåne, Halland och Blekinge till Sverige.
OMRÅDEN BLEV OBEBOELIGA
Vårarna och somrarna blev kallare och våtare, och lantbrukarna kunde livnära färre människor. Islands befolkning halverades efter svår hungersnöd, och enligt en teori fick kölden under 1400-talet de sista nordborna att överge Grönland.
6 – TSUNAMI: Klippskred utlöste enorm tsunami
Klippskredet i Lodalen är en av de värsta naturkatastroferna i Norges historia.
Efter att en bergssida år 1905 rasat ner i sjön Lovatnet med 61 döda som följd, ansåg invånarna i västnorska Lodalen att det 1 500 meter höga berget Ramnefjell nu var stabiliserat. Berget består av hårda lager av kvarts och granit med ådror av porös glimmer, som regnvatten kan tränga in i.
Om vattnet inte tar sig ut igen kan det byggas upp ett högt tryck som plötsligt får berget att spricka – vilket geologerna inte trodde skulle hända igen. Att de hade fel insåg de, när ett en miljon kubikmeter stort stycke av berget lossnade från Ramnefjell den 13 september 1936.
Den gigantiska stenmassan föll 800 meter rakt ner i Lovatnet, där det uppstod en 70 meter hög tsunami. Alla gårdar runt sjön sveptes bort av monstervågen, som på bara några minuter krävde 74 människoliv.
Tsunamin var så kraftig att den slet loss ett minnesmärke från olyckan 1905, trots att det hade gjutits fast i berget. Efter katastrofen övergavs gårdarna i Lodalen för gott.
7 – ÅSKVÄDER: Blixt antände Napoleons krut
Trots att vi blivit bättre på att skydda oss kan blixtar vara livsfarliga. I april 2021 miste 76 personer livet under ett kraftigt åskväder i Indien.
Ytterst få människor drabbas av de cirka åtta miljoner blixtar som dagligen slår ner på jorden. Om en människa träffas av en blixt, som består av en elektrisk urladdning av i storleksordningen 100 miljoner volt, kan det emellertid leda till svåra brännskador, hjärnskador och i värsta fall döden.
Den 26 juni 1807 ledde en enstaka blixt till död och kaos i Luxemburg. Enligt den samtida brittiska tidningen London Times slog blixten ner i ”ett krutlager i den nedre staden, som omedelbart exploderade. Två hela gator är förstörda”.
Storhertigdömet var ockuperat av Napoleons soldater, som bland annat magasinerade krut i ett torn i stadsdelen Verlorenkost i huvudstaden.
När blixten slog ner i tornet sprängdes 224 kruttunnor i luften, vilket ledde till omfattande skador på de kringliggande husen. Totalt 32 personer omkom, medan 120 blev svårt skadade. En del historiker uppskattar antalet döda till 300.
8 – STORMFLOD: Havet slukade tusentals människor
Vadehavet drabbades av kraftiga stormfloder 1362 respektive 1634. Kartorna visar hur stora landmassor som försvann till följd av stormfloderna.
Natten mellan den 11 och den 12 oktober 1634 pressade en storm i Nordsjön in enorma vattenmassor mot västkusten i de danska områdena Sydjylland, Slesvig och Holstein. På kort tid vräkte havet in över de låga vallarna, som under lång tid försummats.
Trots att översvämningar var vanliga vid Vadehavet fanns det inga varningssystem, och många blev bokstavligt talat tagna på sängen, när vattnet forsade in i deras hem mitt i natten. I staden Ribe steg vattnet med sex meter och trängde bland annat in i domkyrkan.
Längre söderut omkom minst 6 000 människor och 50 000 husdjur på den frisiska ön Strand, där 17 av traktens 21 kyrkor spolades ut i havet. Den stora stormfloden – av de överlevande betraktad som Guds straff – krävde omkring 15 000 människoliv och förändrade kustlinjen i Vadehavet för alltid.
Danmarks då fjärde största hamn, fiskeläget Sønderside, slukades helt av vågorna, och flera öar försvann för gott.
9 – TORKA: Europas floder torkade ut
Under den svåra torkan försvann floderna helt på många håll i Frankrike.
År 1539 upplevde Europas bönder början på en torka utan motstycke. I slutet av året började människor i Spanien vädja till Gud om nederbörd, medan krönikeskrivare i norra Italien förundrades av att det var ”varmt som i juli”.
I januari 1540 spred torkan sig norrut över Alperna, och under de följande elva månaderna föll det knappt en enda droppe regn i större delen av Europa. Under sommaren steg temperaturen ofta över 40 grader, och i Alsace blommade fruktträden två gånger. Människor kunde vada över floder som Rhen och Seine, eftersom vattenflödet reducerats med omkring 90 procent.
Grödorna torkade, och djur och människor överallt blev sjuka av törst och undernäring. En del historiker betraktar torkan som det torraste året i Europa på 500 år. De enda vinnarna var vinodlarna – de intorkade druvorna gav nämligen ett synnerligen välsmakande vin, som enligt en krönikeskrivare såg ut ”som guld i glaset!”.
För resten av Europa fanns det inte mycket att jubla åt. Torkan ledde till uttorkade brunnar, stor brist på mat och omfattande skogsbränder.
10 – ORKAN: Storm förvandlade England till pinnved
Många britter såg stormen som ett utslag av Guds vrede, och den nämndes i engelska prästers förmanande predikningar långt in på 1800-talet.
Den 26 november 1703 utlöste ett extremt lågtryck över nordvästra Europa en av de värsta orkanerna i Englands historia. Stormen var som kraftigast norr om Engelska kanalen, där den nådde vindhastigheter av upp till 36 meter per sekund.
I London blåste blytaket av från kyrkan Westminster Abbey, medan Englands och Skottlands drottning, Anna Stuart, fick söka skydd i källaren på slottet St. James’s Palace. Tvåtusen skorstenar blåstes ner i huvudstaden, och fyratusen ekar slets upp med rötterna i södra England.
Den mäktiga brittiska flottan kastades runt på havet som leksaksfartyg – det sägs att ett fartyg blåstes hela vägen från Harwich till Göteborg. På land snurrade vingarna på många väderkvarnar så snabbt att kugghjulen av trä började brinna.
År 1704 beskrev den engelske författaren Daniel Defoe orkanen – som enligt historikerna krävde omkring 15 000 liv – och berättade hur kuststäderna ”såg ut som om fienden hade plundrat dem och på nedrigt vis slitit dem i småstycken”.
