Bro Skotland

Byggfusk blev tågpassagerarnas död

Den 28 december 1879 körde tåget från Edinburgh ut på den nya Tay Rail Bridge, tidens längsta bro. Men brokonstruktörerna hade misslyckats. Bron rasade och 75 personer drunknade. I dag utgör den återuppförda bron en del av en historisk tågresa genom Skottland.

Den 28 december 1879 körde tåget från Edinburgh ut på den nya Tay Rail Bridge, tidens längsta bro. Men brokonstruktörerna hade misslyckats. Bron rasade och 75 personer drunknade. I dag utgör den återuppförda bron en del av en historisk tågresa genom Skottland.

National Library of Scotland/Wikipedia

Julmaten låg fortfarande tung i magen på passagerarna medan tåget dundrade fram längs Skottlands vindpinade östkust. Regnet hamrade mot de tunna glasrutorna och vinden tjöt när tåget strax efter klockan 19 skramlade ut på Tay Rail Bridge söder om Dundee. Barn och vuxna spanade ut i mörkret för att få en skymt av den 3.200 meter långa bron, världens längsta och Skottlands nya stolthet. Ännu ett bevis på att brittiska ingenjörer var män som kunde övervinna naturens hinder.
Vinden tilltog i styrka allt eftersom tåget kom längre ut på bron. Flera gånger lyftes hjulen från skenorna och passagerarna klamrade sig förskräckta fast vid sina säten.
När tåget hunnit ut till mitten av bron hördes ett brak och en skur av gnistor lyste upp den mörka vinterkvällen. Tåghjulen tjöt, skenor och bropelare av stål knakade högt och plötsligt gav brons mittparti vika. Tåget störtade ned genom mörkret. Några sekunder senare var NBR 224, tågets 70 passagerare och fem anställda uppslukade av floden Tays iskalla vatten.

Uppförandet av Tay Rail Bridge hade påbörjats åtta år tidigare. Tay, Skottlands bredaste flod, låg på den tiden som en barriär i vägen för trafiken i landets östra delar. Här fanns blomstrande industristäder som behövde snabba och täta tågförbindelser, och därför fick Storbritanniens mest erkände järnvägsingenjör, Thomas Bouch, år 1871 uppdraget att bygga en bro över den mäktiga floden.
Bouch valde att använda industrialismens mirakel­material – gjutjärn. Men brobyggarna stötte snart på problem. Ute i floden låg grundberget så djupt att brons stöttepelare inte kunde monteras ända nere på berggrunden – som man planerat. Lösningen blev färre bropelare, som i stället vilade på ett stort betongfundament. Brospannen mellan pelarna blev desto större, men Thomas Bouch trodde på materialet och på sina beräkningar. Efter sju år, på sommaren 1878, kunde bron invigas med pompa och ståt. Prominenta gäster som drottning Victoria och den nyligen avträdde amerikanske presidenten Ulysses S. Grant, hörde till beundrarskaran kring det nya mästerverket.
Efter olyckan, ett och ett halvt år senare, fick experterna fullt upp med att fastställa orsaken till kollapsen. Enligt den officiella utredningen drogs slutsatsen att bron var ”dåligt ritad, dåligt byggd och dåligt underhållen”.
En kort tid senare påbörjades arbetet med att bygga en ny bro och den stod klar 1887. Bron som byggdes av 25.000 ton stål, 70.000 ton betong, tio miljoner tegelstenar och tre miljoner nitar används än i dag, bl.a. av The Royal Scotsman, ett speciellt tåg om trafikerar Skottland med tidsenligt inredda vagnar för turister på lyxsemester. Resenärerna kan bl.a. besöka utvalda whisky-destillerier.