Illuminati ville omvälva världen

Trots att de mörka molnen hopar sig och regnet strilar ner reser två ryttare från den bayerska staden Regensburg den 20 juli 1785.

De rider hastigt mot gränsen till Böhmen medan det mullrar i fjärran och himlen lyses upp av blixtar. Plötsligt bländas ryttarna av ett vitt ljus och ett öronbedövande dån hörs.

Allting vibrerar av elektricitet och det luktar bränt när den ene ryttaren kommer på benen. Hans kamrat har träffats av blixten och ligger död i gräset.

Febrilt rafsar den överlevande ryttaren ihop sin döde kollegas papper innan han skyndar sig vidare mot gränsen.

Samma dag hämtas kroppen för att undersökas av myndigheterna. När de tar av kläderna från kroppen hittar de dokument insydda i tyget.

Det är medlems­listor och instruktioner som vid närmare genomläsning får dem att häpna. I händerna har myndigheterna det första konkreta beviset på att ett av världens mest hemlighetsfulla sällskap verkligen existerar: Illuminati är avslöjade.

År 1785 var Illuminati ett ungt sällskap, bildat bara nio år tidigare, den 1 maj 1776, av den då 26 år gamle professorn i kyrkorätt och praktisk filosofi Johann Adam Weishaupt.

Liksom många andra européer var Weishaupt uppslukad av tidens upplysningsideal.

Sedan 1600-talet hade europeiska natur­vetare gjort flera banbrytande upptäckter. Till exempel fick den engelske fysikern Isaac Newton stor uppmärksamhet för beskrivningen av tyngdlagen.

Och den italienske fysikern Galilei hyllades då han kunde bevisa att astronomen Kopernikus hela tiden hade haft rätt med sin teori om att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom.

Under det följande århundradet ifrågasattes kyrkans världsbild och kungarnas gudomliga auktoritet mer och mer.

I slutna kretsar levde tanken om att folket själva hade rätt att bestämma. Och hemliga sällskap fanns det många av på 1700-talet.

Överallt på den europeiska kontinenten bildades privata kaffe- och teklubbar där eliten och den framväxande borgarklassen träffades för att diskutera kultur och politik.

Flera klubbar utvecklades till lässällskap som diskuterade samhällskritisk litteratur.

Sällskapen infiltrerades dock inte sällan av agenter från myndigheterna som rapporterade tillbaka till sina överordnade om statsfientlig verksamhet.

Många fritänkare engagerade sig därför i hemliga sällskap som arbetade bakom kulisserna i bland annat lässällskapen.

Det gällde exempelvis frimurarlogerna som utvecklades ur de hantverkarskrån som existerat i Europa sedan medel­tiden.

Under 1700-talet blev skråna till ordnar och kopplingen till murarskrået försvann sakteligen.

I princip kunde alla delta i frimurarordnarna – om man var man, hade genomfört den hemliga initieringsriten och dessutom var solidarisk med sina ordensbröder.

Johann Adam Weis­haupt rörde sig helst bland hemliga sällskap när han inte undervisade på Ingolstadts universitet i Bay­ern.

På universitetet var Weishaupt den ende professorn som inte var medlem i den katolska jesuitorden.

Munkarna försökte hela tiden tvinga bort de ickekristna från universitetet och de förbjöd bland annat skrifter av den franske upplysningsfilosofen Voltaire och en rad andra franska naturvetenskapsmän.

Jesuiterna kan ha varit orsaken till att den unge Weishaupt utvecklade en stark skepsis mot religion. Och även om påven formellt upplöste orden år 1773 fortsatte munkarna vara ett problem för Weishaupt på universitetet där de ständigt motarbetade honom.

För den unge professorn stod det klart att religionen stod i vägen för mänskligheten. Inspirerad av de tankar han mötte i lässällskapen utvecklade han nu sina egna idéer om hur det perfekta samhället skulle inrättas.

Befolkningen skulle utbildas och själva kunna bilda sig en uppfattning om livet och religionen – utan att lyssna till vare sig kungar eller präster.

Weishaupt trodde på en framtid då ”furstar och nationer kommer att försvinna från jordens yta; ja, det kommer en tid då män inte kommer att erkänna någon annan lag än den stora naturens bok”, som han formulerade det.

Den 1 maj 1776 bildade Johann Adam Weishaupt sitt eget sällskap med inspiration från lässällskapen och frimurarlogerna.

Sällskapet hade från början endast fem medlemmar och flera av dem var studenter till Weishaupt.

I början kallade sig den lilla sammanslutningen ”Föreningen av perfektibilister” eftersom dess syfte var att skapa ett ”perfekt” samhälle genom upplysning.

Senare bytte sällskapet namn till ”Illuminati” som kan översättas med ”De upplystas sällskap”. Weishaupt tog fram ett pensum av

litterära verk och författare som alla Illuminati­medlemmar skulle examineras i, detta för att alla i sällskapet skulle ha ­någorlunda samma världssyn som han själv.

Bland den utvalda litteraturen fanns flera verk som jesuiterna hade förbjudit.

Den samhällsrevolution Illuminati drömde om skulle visserligen ske fredligt med upplysning och utbildning av befolkningen, men det var livsfarligt att utmana statsmakten i 1700-talets enväldiga Europa.

Om Weishaupt och hans likasinnade höll livet kärt var det därför nödvändigt att hemlighålla sällskapet.

”Vår ordens stora styrka ligger i dess hemlighållande”, förklarade Weishaupt för sina medlemmar.

”Låt den aldrig framgå någonstans under sitt eget namn; dölj den alltid under annat namn och en annan verksamhet.”

Medlemmarna nämnde aldrig Illuminati när de skrev till varandra. Istället symboliserades sällskapet av en cirkel med en prick i mitten, ett tecken för den skinande solen.

Alla medlemmar hade täcknamn hämtade från den grekiska och romerska antiken. Weishaupt själv hade tagit namnet Spartacus efter den slav som inledde ett uppror mot Rom under århundradet före Jesu födelse.

Kort efter att det hemliga sällskapet bildats gick Weishaupt med i frimurar­orden. Hans syfte var att söka inspiration till det hemliga arbetet – och att rekrytera nya medlemmar.

Hos frimurarna upptäckte Weishaupt fördelarna med att låta sina medlemmar tro att de var under ständig bevakning.

De blev inte bara mer lojala utan deras arbetsinsats blev också större.

”Jag var övertygad om att jag var satt under sträng bevakning av många, för mig okända, personer”, noterade Weishaupt senare.

”Jag ville utföra min uppgifter ordentligt ­eftersom inget hade så stor inverkan på mig som att alla mina handlingar observerades.”

Som medlem av frimurarorden kunde Weishaupt och hans likasinnade börja rekrytera till Illuminati.

Utöver en ­önskan om större organisation inleddes ­rekryteringen också för att förhindra att frimurarmedlemmarna anslöt sig till några andra av tidens hemliga ordnar, till exempel Rosenkreuzarna som dyr­kade det ockulta och sysslade med alkemi.

Det var framförallt alkemin som irriterade ateisten Weishaupt: ”Tanken på att unga män ska försöka tillverka guld och liknande nonsens var outhärdlig för mig.”

Weishaupt lyckades rekrytera många av frimurarna och hans sällskap växte snabbt. De ursprungliga fem medlemmarna mång­dubblades och snart fanns omkring 2000 Illuminatimedlemmar över hela Europa.

I Bayerns huvudstad München var i stort sett alla stadens frimurare också medlemmar i Illuminati.

En del av dem var framstående medborgare och Weishaupts projekt stöttades av bland andra hovmän, vetenskapsmän, konstnärer och präster.

Att präster anslöt sig till sällskapet kan verka märkligt eftersom sällskapets syfte var att avskaffa all religion.

Men en framstående Illuminatimedlem har berättat om hur en fransk abbot under ett hemligt Illuminati­möte år 1778 höll ett intensivt tal mot Gud och hans bedragare som han namngav: ”Moses, Jesus och Muhammed.”

Illuminati var möjligtvis den enda hemliga orden i dåtidens Europa som inte hade något krav på att medlemmarna skulle vara gudstroende.

Över hela Europa flockades ateisterna till det mystiska sällskapet som snart hade ordnar i hela Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Sverige, Danmark och Ungern.

I början av 1780-talet var frimurarorden i Europa fullständigt infiltrerad av Illuminatimedlemmar.

I juli 1782 höll 35 representanter från Europas främsta frimurarordnar en konferens i den tyska staden Wilhelmsbad nära Frankfurt am Main.

Bland de 35 representanterna fanns två Illuminatimedlemmar som var där bland annat för att rekrytera människor från ­frimurarna.

På konferensen fick några frimurare för första gången insyn i de planer Illuminati hade för framtidens samhälle. Greven av Virieu var en av de närvarande och han blev chockerad när han hörde talas om planerna.

Eden han svurit inför frimurarna förbjöd honom att säga exakt vad han hade hört under konferensen, men ­greven anförtrodde sig ändå till en nära vän:

”Jag kan bara berätta för dig att det hela är mycket mer seriöst än du någonsin kunnat föreställa dig. Konspirationen som vävs är så väl uttänkt att det så att säga kommer att bli helt omöjligt för ­monarkierna och kyrkan att slippa undan.”

I början av 1780-talet började flera av sällskapets idéer om samhällsvisioner vinna mark och flera frimurarordnar anammade idéerna som sina egna.

Illuminatis framgångar ledde dock inte till någon stor succé eftersom intriger började undergräva sällskapet.

En av de medlemmar som hade varit på frimurarkonferensen i Wilhelmsbad var Adolph Knigge, en av Illuminatis mest framstående medlemmar. I åratal fungerade han som Weishaupts högra hand.

Med en helt otrolig förmåga att rekrytera nya medlemmar hade Knigge ­utvecklat sällskapet från en liten studentliknande förening till en riktig organisation med medlemmar från Tysklands högre samhällsklasser.

Illuminatigrundaren Weishaupt och Knigge var dock oense om bland annat sällskapets organisation.

Knigge kände att hans stora insats ignorerades och konflikterna mellan de två blev allt allvarligare. I en brevväxling kan man läsa att Knigge hotade med att lämna sällskapet och ta sina rekryterade medlemmar med sig.

Schismen mellan männen blev till sist så allvarlig att den fick lösas med en sorts skiljenämnd, vilket i praktiken innebar att Weishaupt skulle vinna.

År 1784 lämnade därför Knigge sällskapet men då hade konflikten redan skadat Illuminatis starka gemenskap.

Dessutom plågades sällskapet av att också de infiltrerades av fiender. Längst uppe i toppen för Illuminati fanns nu flera medlemmar som i själva verket visade sig arbeta för de ­enväldiga härskarna, och som var där endast för att avslöja sällskapets alla hemligheter.

Även i frimurarorden fanns krafter som ihärdigt motarbetade Weishaupt.

En av Berlins främsta frimurarordnar förklarade till och med öppet krig mot Illuminati. I krigsförklaringen beskrevs det hemliga sällskapet som en ”sekt som underminerar den kristna religionen och förvandlar frimureriet till ett politiskt system”.

Samtidigt spreds rykten i Bayern om att frimurarna och Illuminati stöttade Österrike som var Bayerns fiende.

Det tog inte lång tid innan hertigen av Bayern utfärdade ett dekret som förbjöd hemliga sällskap.

Weishaupt tvingades lämna sitt arbete på universitetet och snart var han en efterlyst man.

Hertigen av Bay­ern utfärdade nämligen ännu ett dekret vari han nämnde Illuminati specifikt och uppmanade folk att anmäla medlemmar i sällskapet. Weishaupt bestämde sig då för att fly hals över huvud.

Han klädde ut sig till hantverkare och begav sig till den fria staden Regensburg.

Fler och fler Illuminatimedlemmar började vända sällskapet ryggen för att ­istället bli informanter åt myndigheterna.

En tidigare medlem avslöjade till exempel att Weishaupt ­uppmanade medlemmarna att begå självmord ”framför att förråda orden”.

En annan berättade för myndigheterna att Illuminatis plan var att placera sina medlemmar på alla viktiga poster i Europas regeringar.

På så vis skulle sällskapet ”bestämma i alla frågor gällande benådningar, utnämningar och befordringar” och därigenom regera hela världen.

Weishaupt anklagades från alla håll och kanter och tvingades att hela tiden vara på sin vakt.

I Regensburg blev han en jagad man och till sist tvingades han fly till Gotha i närheten av Erfurt tillsammans med en reskamrat.

En stormig dag red de därför i nordöstlig riktning mot gränsen till Böhmen.

Resan genom Böhmen var en omväg till Gotha, men för Weishaupt var det säkrare att resa genom den dåvarande österrikiska provinsen än att färdas genom Bayern där Illuminatianhängare förföljdes.

Under resan måste han ha känt som om hela världen var emot honom – också naturens krafter.

Med ett enormt dån och ett bländande vitt ljus träffades hans reskamrat av blixten kort efter att de gett sig av.

Weishaupt glömde i all uppståndelse att få med sig alla hemliga papper när han fortsatte flykten.

Dokumenten innehöll ­hemlig information om Illuminatis ­med­lemmar som var spridda över nästintill hela Europa.

Med pappren i hand kunde de bayerska myndigheterna och landets allierade snabbt avslöja hela rörelsen.

Weishaupt nådde fram till säkerheten i Gotha men också där behövde han gömma sig för hemliga agenter.

Det hemliga sällskapet som Weishaupt hop­pades skulle göra världen till en bättre plats stod inför upplösning.

Den tidigare professorn gav dock aldrig upp drömmen om ett annat samhälle. ”Jag har förutsett det hela och jag har förberett allt”, skrev han i sina memoarer.

”Låt bara hela min orden utplånas; om tre år har jag återupprättat den – och då mäktigare än idag. Jag kan resa mig starkare än tidigare.”

Weishaupt dog i exil i Gotha år 1830 och även om de flesta menar att Illuminati då sedan länge upplösts hävdar konspirations­teoretiker fort­farande att det hemliga sällskapet aldrig upphört att existera.

Trots att det hemliga sällskapet sannolikt löstes upp i slutet av 1780-talet hävdar konspirationsteoretiker runt om i världen envist att sällskapet fortfarande existerar. Här är tre av de vanligaste konspirationsteorierna:

1. ”Illuminati stod bakom franska revolutionen”

På 1790-talet gav matematikern John Robison och jesuitprästen Augustin Barruel ut böcker i vilka de påstod att Illuminati stod bakom en global konspiration, som bland annat ledde till den franska revolutionen. Deras teori har aldrig kunnat bevisas.

2. ”Medlemmarna flydde till USA”

Bland dem som inte tror på att Illuminati löstes upp på 1780-talet påstår flera att ett antal av sällskapets medlemmar i slutet av 1700-talet flydde till USA, som nyligen lösgjort sig från Storbritannien.

Där fanns redan ett stort antal frimurarloger, och flera av de amerikanska parlamentarikerna var medlemmar av en frimurarorden – så var fallet med till exempel den förste amerikanske presidenten, George Washington.

Faktum är att Washington var rädd att det hemliga sällskapet hade spridit sig till Amerika: ”Tanken slog mig, att några av logerna i Förenta staterna kanske infekterats och kanske samarbetade med Illuminati eller Jakobinerklubben i Frankrike”. Washingtons misstankar till trots har ingen avslöjats som Illuminati.

3. ”Illuminati gömmer sig på Yale University”

Trots att det aldrig bevisats vidhåller en del konspirationsteoretiker att den hemlighetsfulla studentföreningen Skull and Bones på det amerikanska Yale-universitetet utgör en fortsättning på det hemliga sällskapet.

Skull and Bones har sedan 1830-talet samlat USA:s absoluta elit, och medlemmarna – så kallade bonesmen – sägs ha hållhakar på varandra, eftersom de under antagningsprocessen ska avslöja personliga hemligheter om sig själva.

Varje år tas 15 studerande upp som medlemmar i föreningen, som omfattar en imponerande rad högt uppsatta politiker, tjänstemän och näringslivstoppar.