Romarriket: Alla gick på toaletten tillsammans
I huvudstaden fanns hjälpen alltid nära till hands för den som var i nöd. Offentliga toaletter fanns i hela Rom och såväl fattiga som välbeställda använde dem.
I toalettrummet fanns långa bänkar som var försedda med runda hål. Här satt romarna på rad när de uträttade sina behov.
Efter toalettbesöket tvättade de sig med en svamp som de doppade i ättika eller vatten från kanalen som rann genom rummet. Svamparna som fästs på en kort pinne användes och delades av alla besökare.
De flesta toaletterna var gratis att använda men ibland behövde besökaren betala en mindre summa. Romarnas toalettvanor spred sig i takt med att deras imperium växte.
Byggherrar kopierade därför huvudstadens latriner som på det sättet spred sig över hela riket.
Akvedukter gav vatten: Anlagda kanaler ledde vatten från sjöar och källor till städerna. Detta gjorde att romarna alltid hade tillgång till rinnande vatten.
Havssvampar för rumptorkning: Romarna gjorde sig rena med havssvampar som dykare hämtade upp.
Kloaken sköljde bort skiten: Under toalettbänken fanns en kanal där avföringen sköljdes bort och ut i stora kloakrör. Sedan hamnade allt i floden Tibern.
Fördel: Perfekt plats att prata affärer på. Människor från samhällets alla skikt besökte toaletten och köpmännen hittade nya kunder här.
Nackdel: Många delade bakterier. Den nära kontakten mellan människor gjorde att bakterierna frodades och spreds.
Kloaker såg till att avföringen sköljdes bort från staden.
Medeltiden: Toalettbesök var en privatsak
Medeltidens kungar och styrande män behövde inte lämna fästningen för att gå på toaletten eftersom latrinen var byggd direkt utanpå borgens mur.
Det lilla rummet kallades gärna för "Hemlighuset".
Toalettsitsen var gjord av antingen sten eller trä och under den fanns ett hål rätt ut i det fria.
Genom hålet kunde urin och avföring falla ner i vallgraven eller på marken precis utanför borgens murar. Några toaletter hade plats för två besökare som satt bredvid varandra över två hål i bänken.
Avföring föll rätt ner i vallgraven.
1700-talet: Toaletten tömdes av rackare
Dasset var den vanligaste lösningen under 1700-talet. Träbyggnaden låg utanför huset eller på innergården.
Exkrementerna samlades i en tunna som regelbundet skulle fyllas med vatten från brunnen med handpump.
Tunnan tömdes ofta, och i städerna utfördes det arbetet av så kallade rackare. När toalettbesökarna skulle torka sig använde de tidningar eller utrivna boksidor. De fattiga använde istället gräs eller blad.
Dass var vanliga långt in på 1900-talet.