London stod 1851 värd för den första världsutställningen.
Bland initiativtagarna fanns prins Albert, drottning Victorias make, som ville att utställningen skulle framställa Storbritannien som världens ledande industrination.
Visserligen skulle även andra länder få visa upp sina produkter, men syftet var framför allt att visa att britterna ”gick i täten inom vartenda område, där styrka, hållbarhet, användbarhet och kvalitet stod i fokus”.
Idén till utställningen kom från den franska traditionen med nationella industriutställningar.
Utställningen hölls i ett 563 meter långt glashus – Crystal Palace – som byggts för ändamålet.
Sedan 1798 hade tillverkare i Frankrike med några års mellanrum visat upp sitt arbete vid överdådiga utställningar.
Dessa drog till sig så mycket uppmärksamhet att de inspirerade britterna till en utställning för världens alla länder.
Världsutställningen 1851 pågick i ett halvår och besöktes av omkring sex miljoner nyfikna – bland annat berömdheter som Charles Darwin och Karl Marx.
Besökarna kunde beskåda bland annat en faxmaskin, en maskin för elektronisk omröstning och ett gigantiskt, fem meter stort teleskop.
