Det kunde ta de europeiska köpmännen två år att färdas hela vägen. Mer än var femte afrikan avled under ­färden över Atlanten.

© Leonhard Euler (1753) / Wiki Commons

Triangelhandeln: Slavar byttes mot bomull och tobak

De handelsrutter över haven som européer använde för slavhandel under 1600- och 1700-talet bildar en visuell triangel, när de markeras på en karta. Bland annat därför kallas slavhandeln även för triangelhandeln. Så vad gick den transatlantiska slavhandeln egentligen ut på?

21 augusti 2017 av Pernille Mogensen

Den transatlantiska slavhandeln är beteckningen för den handelsrutt som européerna utnyttjade för slavhandeln på 1600- och 1700-talen.

Vapen byttes mot afrikanska slavar

I Europa lastade handelsmännen fartygen med varor som vapen, textilier, verktyg och alkohol. 

Därefter seglade ­fartygen ned längs den afrikanska västkusten, där lokala slavhandlare väntade på att få byta flera miljoner tillfångatagna afrikaner mot de ­europeiska varorna.

Under vidriga förhållanden fraktades slavarna till Syd-, Central-, och Nordamerika, där de utnyttjades som arbetskraft på plantager. 

Hur många människor som mötte detta öde är historikerna osäkra på, men det rör sig förmodligen om mellan nio och tolv miljoner.

Hem till Europa med exotiska lyxvaror

När socker, bomull och tobak skördats på plantagerna lastades handelsfartygen ännu en gång. 

Denna gång gick färden tillbaka till Europa, där kolonivarorna ­såldes som exotiska lyxvaror. En del av vinsten från handeln använde köpmännen till att köpa vapen och verktyg. ­

Därefter kunde de ännu en gång segla ned längs Afrika, hämta nya slavar och frakta dem över Atlanten.

Lasten byttes ut längs vägen: För vapen, verktyg och alkohol bytte europeiska köpmän till sig slavar i Afrika. Under vidriga förhållanden tvingades flera miljoner slavar till Nya världen. Från den amerikanska kontinenten fraktades lyxvaror som bomull och tobak till Europa.

© Wiki Commons / Shutterstock

Kanske är du intresserad av...