Så handlade man: Från marknadsplatser till postorderkataloger
På medeltidens marknader riskerade fuskare att hamna vid skampålen, och på 1900-talet kunde brittiska konsumenter sitta i lugn och ro hemma och beställa sina varor – precis som vi gör i dag.

Marknaderna hölls av kyrkan, lokala adelsmän eller kungahuset.
Medeltiden: Dansande björnar underhöll kunderna
De allra flesta européer bodde på landsbygden – långt från handelsleder och köpmanshus.
Marknadsdagarna, som arrangerades flera gånger om året, var därför en välkommen möjlighet att köpa varor som bondefamiljen inte själv kunde producera, samt att träffa andra och roa sig.
På de stora marknaderna sålde handelsmän varor från fjärran trakter, till exempel tyger, parfymer och kryddor.
Mellan inköpen kunde kunderna roa sig med bland annat teaterföreställningar, jonglörer och dansande björnar.
Välorganiserade marknader anlitade kontrollanter som försökte förhindra fusk. Köpmän som ertappades hamnade vid skampålen.
Större marknader lockade långväga besökare och pågick i flera dagar. För många var marknaden en av årets höjdpunkter.