Så handlade man: Från marknadsplatser till postorderkataloger

Medeltiden: Dansande björnar underhöll kunderna

De allra flesta européer bodde på landsbygden – långt från handels­leder och köpmanshus.

Marknadsdagarna, som arrangerades flera gånger om året, var därför en välkommen möjlighet att köpa varor som bondefamiljen inte själv kunde producera, samt att träffa andra och roa sig.

På de stora marknaderna sålde handelsmän varor från fjärran trakter, till exempel tyger, parfymer och kryddor.

Mellan inköpen kunde kunderna roa sig med bland annat teaterföreställningar, jonglörer och dansande björnar.

Välorganiserade marknader ­anlitade kontrollanter som försökte förhindra fusk. Köpmän som ertappades hamnade vid skampålen.

Större marknader lockade lång­väga besökare och pågick i flera dagar. För många var marknaden en av årets höjdpunkter.

1700-talet: Shoppingcentra dignade av lyxvaror

Paris var med omkring 500000 invånare Europas största stad.

Handel, kultur och vetenskap blomstrade, och inom över­klassen var efterfrågan på lyxvaror stor.

Handskar, hattar, strumpor och solfjädrar var särskilt eftertraktade.

Överklassen köpte de fina varorna i ett shoppingcenter inrättat kring det gamla kungapalatset, Palais de la Cité.

Byggnaderna låg på en ö mitt i floden Seine, och de förnäma omgivningarna gjorde butikerna populära bland förmögna Parisbor.

1800-talet: Webbshoppingens föregångare

Med en postorderkatalog från den walesiske tyghandlaren Pryce ­Pryce-Jones kunde brittiska konsumenter från 1861 handla i lugn och ro hemifrån och få varorna levererade till dörren.

Ett växande järnvägsnät och en postreform, som gjorde det enkelt och billigt att skicka brev och paket över hela landet, ­säkrade fram­gången.

Bland kunderna fanns både drottning Victoria och sjuksköters­kan Florence Nightingale.