Pengarnas historia: Från snäckskal till euron

Ända sedan forntiden har pengar spelat en central roll i människornas liv – oavsett om betalningsmedlen har utgjorts av sällsynta snäckskal, värdelösa järnmynt, små fjädrar eller stämplade ädelmetallstycken.

British Museum

  • 2500 f.Kr.: Silverstavar var världens första pengar

    Pengarnas ursprung ligger dolt i det förflutna men pengar nämns i alla fall för första gången i skrift i Mesopotamien i våra dagars Irak.

    Enligt gamla ler­tavlor med kilskrift var rent silver det första standardiserade betalningsmedlet. Metallen var formad som stänger som klipptes av och vägdes när en affär skulle genomföras.

    Allt tyder på att man införde silvret av rent praktiska skäl.

    Handeln var utbredd i det högt utvecklade Mesopotamien och naturföremål var ofta tunga och otympliga; det var betydligt lättare att ta med sig små silver­stavar än oxar eller spannmål.

    Enligt historikerna uppfanns kilskriften just för att kunna bokföra det stigande antalet affärer.

  • Under Hammurabis regim blev Babylon ett mäktigt rike.

    1760 f.Kr.: Kungen införde regler för handeln

    Den babyloniske kungen Hammurabi införde en lagsamling som reglerade förhållandena i Babylonien, våra dagars Irak.

    Kungen bestämde bl.a. att all handel skulle bekräftas med kontrakt eller ha ögonvittnen så att inga dispyter skulle uppstå i efterhand.

  • 1500 f.Kr.: Snäckskal – perfekta pengar för kineserna

    För omkring 3500 år sedan började kineserna använda små snäckskal som pengar. Omfattningen av snäck­skalsvalutan är i dag oklar men troligen var den mycket utbredd.

    När det kinesiska skriftsystemet utvecklades användes nämligen tecknet för snäcka som symbol för ”pengar”. Likaså kom snäckor att ingå i tecknen för bl.a. ”köpa”, ”sälja” och ”byteshandel”.

    Men kineserna var inte de enda som betalade med snäckor. De eftertraktade skalen förekom längs hela Indiska oceanen ända in på 1900-talet där de användes vid betalning för
    dagligvaror, bl.a. mat.

    Precis som våra dagars valuta kunde även snäckor drabbas av inflation. I avlägsna regioner i Uganda kostade en hustru på 1700-talet bara två skal.

    När vägarna till havet blev bättre kom fler skal i omlopp. Därför sjönk skalens värde och år 1860 kostade en hustru hela 1000 snäckskal.

  • 640 f.Kr.: De första mynten gjorde Lydien rikt

    Under sin storhetstid var Lydien, i våra dagars västra Turkiet, inte mycket större än en stadsstat. Men det till synes obetydliga kunga­dömet lämnade efter sig ett arv som skulle förändra historiens gång: mynt.

    Det fanns redan olika former av pengar i Egypten, Kina och andra stora antika riken men i Lydien insåg man vikten av ett litet och lätthanterligt betalningsmedel.

    Ca 640 f.Kr. blev de lydiska kungarna först med att slå mynt med standardvikt och standardstorlek. Och de präglade dem med sina egna sigill för att garantera metallens äkthet.

    Mynten revolutionerade handeln eftersom lydiska köpmän inte längre behövde ägna dyrbar tid åt att väga silver- och guldstycken eller undersöka metallernas renhet – nu räckte det att de räknade mynten.

    Även vanligt folk deltog nu i den blomstrande handeln och snart utvecklades Lydien till ett av antikens mest välbärgade riken.

    En ständig ström av köpmän från hela den kända världen kom till det lilla kungariket för att köpa eftertraktade varor, t.ex. lydiernas om­talade parfymer och kosmetika.

    Enligt historikerna ledde denna livliga handel också till att historiens första butiker växte fram i Lydien.

  • Den egyptiska ekonomin baserades på säd och arbetarna fick lönen utbetald i spannmål.

    323 f.Kr.: I det gamla Egypten var säd våra dagars pengar på banken

    Mynt av metall var kända i det forntida Egypten men användes nästan bara av rika köpmän som handlade med utlänningar.

    Bland vanligt folk var i stället säd det vanligaste betalningsmedlet. Arbetarna fick sin lön utbetald i spannmål. En månadslön låg på cirka 200 kg säd och kunde användas i byteshandel för att få andra varor.

    För att stimulera handeln byggde makthavarna upp ett omfattande nätverk av offentliga sädbanker. I dessa lager kunde egypterna sätta in säd de fått över – eller låna om de hade ont om spannmål.

    Kunderna fick ett kvitto på sina insättningar och lån, som de även kunde ta ut eller betala in i andra sädbanker. Dessa kvitton kunde även användas som betalning vid handel.

    För att förhindra fusk i de lokala filialerna hade centralbanken i Alexandria kopior av alla avdelningars räkenskaper.

  • Denna kinesiska sedel hade samma värde som tusen mynt – de skulle ha vägt 3,5 kg.

    900-talet: De första sedlarna ersatte värdelösa mynt

    Världens första sedlar kom till mer av nöd än av lust. 900-­talets kinesiska mynt var stora, tunga och hade mycket enkla inskriptioner som lätt kunde förfalskas.

    De var dessutom gjorda av billig metall som koppar eller järn och saknade omsmältningsvärde. Mynten var verkligen till besvär för kineserna som på olika sätt försökte hantera de otympliga metallskivorna.

    Ett populärt tillvägagångssätt var att deponera mynten hos en köpman som skrev ut en garantisedel på myntens värde.

    Sedlarna var betydligt lättare att bära än mynten och kunde när som helst bytas in mot mynt igen. De nya sedlarna blev snart så populära att de även användes i handeln.

    Ryktet om köpmanssedlarnas popularitet nådde kejsaren, och för att få kontroll över ekonomin i riket började han ge ut officiella sedlar.

    De nya pengasedlarna, som med dåtidens utrustning var betydligt svårare att förfalska än järnmynten, blev snart en stor succé.

  • 1300-talet: Judar och tempelriddare banade väg för Europas första banker

    Under 1300-talet fördrevs judarna från större delen av Europa och de sista tempelriddarna avrättades.

    De båda grupperna hade länge haft monopol på dåtidens primitiva bankväsende och när de försvann blev det omöjligt att växla valuta eller låna pengar.

    Rika italienska familjer såg genast sin chans och etablerade Europas första banker. Från sina bord, banco på italienska, på marknadsplatserna försåg de alla kreditvärdiga personer med pengar och snart fick italienarna monopol på allt bankväsende i Europa.

    De hade filialer i de flesta länder och tjänade förmögenheter.

    Till skillnad från nutida banker lånade italienarna dock formellt inte ut pengar. Bibeln tillåter inte räntor och bankirerna riskerade därför att uteslutas ur kyrkan.

    Lösningen blev att utfärda växlar. Lån­tagaren ”sålde” växeln till banken för ett visst belopp och ”köpte” senare tillbaka den för ett högre belopp. Alltså var det inget lån – bara köp och försäljning av ett dokument.

  • Som en nödlösning utfärdade Stockholms Banco sedlar som kunde växlas in i kopparmynt.

    1660-talet: Vid svensk bankkris kom Europas första sedlar ut

    I början av 1660-talet rådde stor brist på koppar i Sverige. När efterfrågan ökade blev kopparen plötsligt mer värd än vad som angavs på dem.

    Svenskarna strömmade till Stockholms Banco – Sveriges första bank – för att ta ut sina kopparmynt och sälja dem vidare som metall.

    Problemet var emellertid att banken hade lånat ut mynten. För att lösa krisen utfärdade Stockholms Banco kreditivsedlar som kun­derna senare kunde växla in i mynt.

    Europas första sedlar hade sett dagens ljus.

  • 1718: Ökänd storspelare seglade Frankrike i sank

    År 1718 grundades den franska ­nationalbanken med skotten John Law som direktör. Han var ekonomisk teoretiker men samtidigt en ökänd storspelare.

    Law hade lyckats övertyga kung Filip II om att Frank­rikes stora statsskuld kunde lösas genom utfärdandet av sedlar vars värde ­garanterades av kungen.

    Hittills hade sedlar utfärdats av banker och handelsmän men kungliga sedlar skulle stimulera handeln och öka tillväxten, hävdade engelsmannen.

    Law blev samtidigt direktör i Ostindiska­ kompaniet, som bedrev handel med de franska kolonierna, och började sälja aktier i bolaget.

    Aktiebolaget växte och skapade ett behov av fler kungliga sedlar eftersom Law övervärderade koloniernas tillgångar.

    På några år steg aktierna med 3600 procent – tills bubblan brast. Alla aktieägare ville plötsligt sälja och både aktiernas och sedlarnas värde störtdök. Frankrikes ekonomi låg i ruiner och Law avskedades och utvisades ur landet.

  • 1873: Drömmen om ett skandinaviskt storrike födde kronor och ören

    Under 1800-talet verkade politiker i Sverige, Norge och Danmark för att ena de tre länderna till en statsgemenskap.

    Det strävandet upphörde 1864 då Sverige-Norge inte stödde Danmarks krig mot Preussen.

    Men försöket fick ändå följder: en skandinavisk myntunion. 1873 införde Danmark och Sverige kronor och ören, två år senare följde Norge efter.

    Kronan var ursprungligen ett danskt mynt och öret var svenskt. Unionen upplöstes formellt först 1972.

  • De första betalkorten gällde på bensinstationer – Diners Club-kortet kunde däremot användas överallt.

    1924: Dåliga bilar fordrade kreditkort

    Bilen förde amerikanerna vida omkring i början av 1900-talet och på bara några timmar kunde de ta sig till städer långt utanför de närmaste omgivningarna.

    Men om passagerarna inte hade med sig tillräckligt med kontanter kunde resan sluta i stora problem om bensinen tog slut eller om bilen gick sönder – vilket hände då och då.

    För att lösa problemet, och knyta kunderna till sig, införde oljebolaget General Petroleum år 1924 ett betalkort som gällde på alla bolagets bensinstationer och verkstäder i USA.

    Varuhus och tågbolag anammade idén och följde efter. Korten gällde dock bara på de specifika firmorna och utfärdades oftast bara till de bästa kunderna.

    Efter andra världskriget rådde stor ekonomisk tillväxt i USA. Amerikanerna köpte nya bilar, kök och diverse förbrukningsvaror – gärna på kredit så att de kunde få varorna på en gång.

    Diners Club kombinerade den stora­ köplusten med betalkortets bekvämlighet och lanserade 1950 det första kreditkortet. Det gällde i butiker över hela USA och räkningen behövde inte betalas förrän efter 60 dagar.

    När butikerna insåg att kunderna faktiskt köpte mer när de betalade med kreditkort började de flesta villigt accep­tera det nya kortet.

  • Banken Barclays blev först med den elektroniska uttagsautomaten.

    1967: Uttagsautomater användes av spelare och prostituerade

    Den första elektroniska uttags­automaten sattes upp i London 1967 men idén var inte helt ny. 28 år tidigare hade amerikanen Luther Simjian uppfunnit en mekanisk automat som tillät bankkunder att göra uttag dygnet runt i New York.

    Tekniskt fungerade maskinen oklanderligt men den togs ändå bort efter ett halvår eftersom många kunder trodde att maskinen lurade dem på pengar.

    ”Uppenbarligen var maskinens enda kunder ett litet antal prostituerade och spelgalningar som ville undvika kassörskorna”, konstaterade uppfinnaren Simjian.

    Men år 1967 gick det bättre. Den nya, elektroniska maskinen fungerade så att kunden satte i en check som behandlats med ett svagt radioaktivt ämne, och knappade in en pinkod som stämde överens med checkens radioaktiva ”fingeravtryck”.

    Uppfinnarens tanke var att uttagsautomaten skulle styras med en sexsiffrig kod. Men hans hustru lyckades aldrig komma ihåg mer än fyra siffror – och därför består pinkoderna än i dag av bara fyra siffror.

  • 1999: Euron ska skapa fred i ett splittrat Europa

    Euron introducerades 1999 för att förstärka EU:s ställning i världsekonomin – en gemensam valuta skulle ge stabilitet och göra de europeiska länderna mindre känsliga för inflation.

    Dessutom skulle euron främja kontakt och handel européerna sinsemellan eftersom affärs­män och turister skulle slippa tänka på valutakurser och växling.

    I dag används euron av mer än 329 miljoner européer. Ytterligare över 100 miljoner människor påverkas av att deras valutor är knutna till euron.

    Det gör eurozonen till världens största ekonomi – med 750 miljarder i omlopp är euron i dag världens mest utbredda valuta. Tankarna bakom euron kan härledas till tiden efter andra världskriget.

    Efter ännu ett stort krig låg stora delar av Europa åter i ruiner och för att skapa större sammanhållning och en gemensam europeisk identitet, och därmed förebygga framtida krig inom Europa, bildades Europeiska kol- och stålgemenskapen år 1951.

    Den följdes av EG och därefter av EU vars främsta syfte är att säkra freden i Europa genom politiskt och ekonomiskt samarbete.

Läs också:

Handel

Tulpaner bakom första finansbubblan

6 minuter
Handel

Hur fungerade triangelhandeln?

2 minuter
Handel

Världens sämsta affärsbeslut?

7 minuter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!