Pengarnas historia: Från snäckskal till euron

Ända sedan forntiden har pengar spelat en central roll i människornas liv – oavsett om betalningsmedlen har utgjorts av sällsynta snäckskal, värdelösa järnmynt, små fjädrar eller stämplade ädelmetallstycken.

4 januari 2019 av Pelle Stampe

2500 f.Kr.: Silverstavar var världens första pengar

Pengarnas ursprung ligger dolt i det förflutna men pengar nämns i alla fall för första gången i skrift i Mesopotamien i våra dagars Irak. 

Enligt gamla ler­tavlor med kilskrift var rent silver det första standardiserade betalningsmedlet. Metallen var formad som stänger som klipptes av och vägdes när en affär skulle genomföras.

Allt tyder på att man införde silvret av rent praktiska skäl. 

Handeln var utbredd i det högt utvecklade Mesopotamien och naturföremål var ofta tunga och otympliga; det var betydligt lättare att ta med sig små silver­stavar än oxar eller spannmål.

Enligt historikerna uppfanns kilskriften just för att kunna bokföra det stigande antalet affärer.

1760 f.Kr.: Kungen införde regler för handeln

Den babyloniske kungen Hammurabi införde en lagsamling som reglerade förhållandena i Babylonien, våra dagars Irak. 

Kungen bestämde bl.a. att all handel skulle bekräftas med kontrakt eller ha ögonvittnen så att inga dispyter skulle uppstå i efterhand. 

Under Hammurabis regim blev Babylon ett mäktigt rike.

© Ullstein Bild

1500 f.Kr.: Snäckskal – perfekta pengar för kineserna

För omkring 3500 år sedan började kineserna använda små snäckskal som pengar. Omfattningen av snäck­skalsvalutan är i dag oklar men troligen var den mycket utbredd. 

När det kinesiska skriftsystemet utvecklades användes nämligen tecknet för snäcka som symbol för ”pengar”. Likaså kom snäckor att ingå i tecknen för bl.a. ”köpa”, ”sälja” och ”byteshandel”.

Men kineserna var inte de enda som betalade med snäckor. De eftertraktade skalen förekom längs hela Indiska oceanen ända in på 1900-talet där de användes vid betalning för
dagligvaror, bl.a. mat.

Precis som våra dagars valuta kunde även snäckor drabbas av inflation. I avlägsna regioner i Uganda kostade en hustru på 1700-talet bara två skal. 

När vägarna till havet blev bättre kom fler skal i omlopp. Därför sjönk skalens värde och år 1860 kostade en hustru hela 1000 snäckskal.

640 f.Kr.: De första mynten gjorde Lydien rikt

Under sin storhetstid var Lydien, i våra dagars västra Turkiet, inte mycket större än en stadsstat. Men det till synes obetydliga kunga­dömet lämnade efter sig ett arv som skulle förändra historiens gång: mynt.

Det fanns redan olika former av pengar i Egypten, Kina och andra stora antika riken men i Lydien insåg man vikten av ett litet och lätthanterligt betalningsmedel.

Ca 640 f.Kr. blev de lydiska kungarna först med att slå mynt med standardvikt och standardstorlek. Och de präglade dem med sina egna sigill för att garantera metallens äkthet.

Mynten revolutionerade handeln eftersom lydiska köpmän inte längre behövde ägna dyrbar tid åt att väga silver- och guldstycken eller undersöka metallernas renhet – nu räckte det att de räknade mynten.

Även vanligt folk deltog nu i den blomstrande handeln och snart utvecklades Lydien till ett av antikens mest välbärgade riken.

En ständig ström av köpmän från hela den kända världen kom till det lilla kungariket för att köpa eftertraktade varor, t.ex. lydiernas om­talade parfymer och kosmetika.

Enligt historikerna ledde denna livliga handel också till att historiens första butiker växte fram i Lydien.

323 f.Kr.: I det gamla Egypten var säd våra dagars pengar på banken

Mynt av metall var kända i det forntida Egypten men användes nästan bara av rika köpmän som handlade med utlänningar. 

Bland vanligt folk var i stället säd det vanligaste betalningsmedlet. Arbetarna fick sin lön utbetald i spannmål. En månadslön låg på cirka 200 kg säd och kunde användas i byteshandel för att få andra varor.

För att stimulera handeln byggde makthavarna upp ett omfattande nätverk av offentliga sädbanker. I dessa lager kunde egypterna sätta in säd de fått över – eller låna om de hade ont om spannmål. 

Kunderna fick ett kvitto på sina insättningar och lån, som de även kunde ta ut eller betala in i andra sädbanker. Dessa kvitton kunde även användas som betalning vid handel.

För att förhindra fusk i de lokala filialerna hade centralbanken i Alexandria kopior av alla avdelningars räkenskaper.

Den egyptiska ekonomin baserades på säd och arbetarna fick lönen utbetald i spannmål. 

© Scanpix/AKG Images

Falska mynt

Lika länge som det funnits pengar har ljusskygga individer försökt tillverka värdefulla mynt av värdelös metall. Och lika länge har pengarnas ägare försökt undvika förfalskningarna.

  • Koppar blev till guld
    I antikens Grekland täckte förfalskare billiga kopparmynt med ett tunt lager guld.

  • Tenn doldes under silver
    På 1930-talet fylldes tomma höljen av mexikanska silverdollar med värdelös metall, t.ex. tenn.

  • Runda mynt omformades
    Det brittiska 50-pencemyntet är åttkantigt. Förfalskare har ofta försökt fila till runda mynt så att de liknar originalet.

  • Köpmän klippte mynt
    Under antiken förfalskades ofta guld- och silvermynt. Därför klippte köpmännen i mynten för att kontrollera att de var äkta.

  • Sten avslöjade förfalskning 
    Med en svart sten kunde köpmännen undersöka guldmyntens karat. Först ristades stenen med guldnålar av olika karat, sedan kunde märkena efter nålarna jämföras med märken efter mynten. 

900-talet: De första sedlarna ersatte värdelösa mynt

Världens första sedlar kom till mer av nöd än av lust. 900-­talets kinesiska mynt var stora, tunga och hade mycket enkla inskriptioner som lätt kunde förfalskas. 

De var dessutom gjorda av billig metall som koppar eller järn och saknade omsmältningsvärde. Mynten var verkligen till besvär för kineserna som på olika sätt försökte hantera de otympliga metallskivorna. 

Ett populärt tillvägagångssätt var att deponera mynten hos en köpman som skrev ut en garantisedel på myntens värde. 

Sedlarna var betydligt lättare att bära än mynten och kunde när som helst bytas in mot mynt igen. De nya sedlarna blev snart så populära att de även användes i handeln.

Ryktet om köpmanssedlarnas popularitet nådde kejsaren, och för att få kontroll över ekonomin i riket började han ge ut officiella sedlar. 

De nya pengasedlarna, som med dåtidens utrustning var betydligt svårare att förfalska än järnmynten, blev snart en stor succé. 

Denna kinesiska sedel hade samma värde som tusen mynt – de skulle ha vägt 3,5 kg.

© British Museum & DK Images

1300-talet: Judar och tempelriddare banade väg för Europas första banker

Under 1300-talet fördrevs judarna från större delen av Europa och de sista tempelriddarna avrättades. 

De båda grupperna hade länge haft monopol på dåtidens primitiva bankväsende och när de försvann blev det omöjligt att växla valuta eller låna pengar. 

Rika italienska familjer såg genast sin chans och etablerade Europas första banker. Från sina bord, banco på italienska, på marknadsplatserna försåg de alla kreditvärdiga personer med pengar och snart fick italienarna monopol på allt bankväsende i Europa. 

De hade filialer i de flesta länder och tjänade förmögenheter.

Till skillnad från nutida banker lånade italienarna dock formellt inte ut pengar. Bibeln tillåter inte räntor och bankirerna riskerade därför att uteslutas ur kyrkan. 

Lösningen blev att utfärda växlar. Lån­tagaren ”sålde” växeln till banken för ett visst belopp och ”köpte” senare tillbaka den för ett högre belopp. Alltså var det inget lån – bara köp och försäljning av ett dokument. 

1660-talet: Vid svensk bankkris kom Europas första sedlar ut

I början av 1660-talet rådde stor brist på koppar i Sverige. När efterfrågan ökade blev kopparen plötsligt mer värd än vad som angavs på dem. 

Svenskarna strömmade till Stockholms Banco – Sveriges första bank – för att ta ut sina kopparmynt och sälja dem vidare som metall.

Problemet var emellertid att banken hade lånat ut mynten. För att lösa krisen utfärdade Stockholms Banco kreditivsedlar som kun­derna senare kunde växla in i mynt.

Europas första sedlar hade sett dagens ljus. 

Som en nödlösning utfärdade Stockholms Banco sedlar som kunde växlas in i kopparmynt.

© British Museum/DK Images

1718: Ökänd storspelare seglade Frankrike i sank

År 1718 grundades den franska ­nationalbanken med skotten John Law som direktör. Han var ekonomisk teoretiker men samtidigt en ökänd storspelare. 

Law hade lyckats övertyga kung Filip II om att Frank­rikes stora statsskuld kunde lösas genom utfärdandet av sedlar vars värde ­garanterades av kungen. 

Hittills hade sedlar utfärdats av banker och handelsmän men kungliga sedlar skulle stimulera handeln och öka tillväxten, hävdade engelsmannen.

Law blev samtidigt direktör i Ostindiska­ kompaniet, som bedrev handel med de franska kolonierna, och började sälja aktier i bolaget. 

Aktiebolaget växte och skapade ett behov av fler kungliga sedlar eftersom Law övervärderade koloniernas tillgångar. 

På några år steg aktierna med 3600 procent – tills bubblan brast. Alla aktieägare ville plötsligt sälja och både aktiernas och sedlarnas värde störtdök. Frankrikes ekonomi låg i ruiner och Law avskedades och utvisades ur landet.

Pengar i alla former och färger

Lätt som en fjäder eller tung som en sten – pengar finns i alla former och viktklasser. I några av världens mer exotiska områden har såväl fjädrar som stenar och salt fungerat som giltig valuta.

  • En fjäder för en fru
    Små hoplimmade fjädrar användes bl.a. till att betala för hustrur och kanoter på Salomonöarna.

  • Jättestenar som pengar
    På Yapöarna i Stilla havet använde man stora stenar som valuta. Stenens storlek och dess historia avgjorde värdet.

  • Salt kostade mer än guld
    Innan mynt och sedlar blev vanliga i Etiopien var salt periodvis värt mer än guld.

  • Indianerna använde skal
    Indianerna i Nordamerika använde bälten av snäckskal som betalningsmedel. Värdet på bältet bestämdes av mönstret.

  • Slavar köptes för ringar 
    Ringar av metall användes i Västafrika fram till 1948. De dyrbara ringarna användes bl.a. till att betala för slavar.

1873: Drömmen om ett skandinaviskt storrike födde kronor och ören

Under 1800-talet verkade politiker i Sverige, Norge och Danmark för att ena de tre länderna till en statsgemenskap. 

Det strävandet upphörde 1864 då Sverige-Norge inte stödde Danmarks krig mot Preussen. 

Men försöket fick ändå följder: en skandinavisk myntunion. 1873 införde Danmark och Sverige kronor och ören, två år senare följde Norge efter. 

Kronan var ursprungligen ett danskt mynt och öret var svenskt. Unionen upplöstes formellt först 1972.

1924: Dåliga bilar fordrade kreditkort

Bilen förde amerikanerna vida omkring i början av 1900-talet och på bara några timmar kunde de ta sig till städer långt utanför de närmaste omgivningarna. 

Men om passagerarna inte hade med sig tillräckligt med kontanter kunde resan sluta i stora problem om bensinen tog slut eller om bilen gick sönder – vilket hände då och då.

För att lösa problemet, och knyta kunderna till sig, införde oljebolaget General Petroleum år 1924 ett betalkort som gällde på alla bolagets bensinstationer och verkstäder i USA. 

Varuhus och tågbolag anammade idén och följde efter. Korten gällde dock bara på de specifika firmorna och utfärdades oftast bara till de bästa kunderna.

Efter andra världskriget rådde stor ekonomisk tillväxt i USA. Amerikanerna köpte nya bilar, kök och diverse förbrukningsvaror – gärna på kredit så att de kunde få varorna på en gång. 

Diners Club kombinerade den stora­ köplusten med betalkortets bekvämlighet och lanserade 1950 det första kreditkortet. Det gällde i butiker över hela USA och räkningen behövde inte betalas förrän efter 60 dagar.

När butikerna insåg att kunderna faktiskt köpte mer när de betalade med kreditkort började de flesta villigt accep­tera det nya kortet.

De första betalkorten gällde på bensinstationer – Diners Club-kortet kunde däremot användas överallt.

© Getty Images

1967: Uttagsautomater användes av spelare och prostituerade

Den första elektroniska uttags­automaten sattes upp i London 1967 men idén var inte helt ny. 28 år tidigare hade amerikanen Luther Simjian uppfunnit en mekanisk automat som tillät bankkunder att göra uttag dygnet runt i New York.

Tekniskt fungerade maskinen oklanderligt men den togs ändå bort efter ett halvår eftersom många kunder trodde att maskinen lurade dem på pengar. 

”Uppenbarligen var maskinens enda kunder ett litet antal prostituerade och spelgalningar som ville undvika kassörskorna”, konstaterade uppfinnaren Simjian.

Men år 1967 gick det bättre. Den nya, elektroniska maskinen fungerade så att kunden satte i en check som behandlats med ett svagt radioaktivt ämne, och knappade in en pinkod som stämde överens med checkens radioaktiva ”fingeravtryck”.

Uppfinnarens tanke var att uttagsautomaten skulle styras med en sexsiffrig kod. Men hans hustru lyckades aldrig komma ihåg mer än fyra siffror – och därför består pinkoderna än i dag av bara fyra siffror.

Banken Barclays blev först med den elektroniska uttagsautomaten.

© Barclays

1999: Euron ska skapa fred i ett splittrat Europa

Euron introducerades 1999 för att förstärka EU:s ställning i världsekonomin – en gemensam valuta skulle ge stabilitet och göra de europeiska länderna mindre känsliga för inflation.

Dessutom skulle euron främja kontakt och handel européerna sinsemellan eftersom affärs­män och turister skulle slippa tänka på valutakurser och växling.

I dag används euron av mer än 329 miljoner européer. Ytterligare över 100 miljoner människor påverkas av att deras valutor är knutna till euron. 

Det gör eurozonen till världens största ekonomi – med 750 miljarder i omlopp är euron i dag världens mest utbredda valuta. Tankarna bakom euron kan härledas till tiden efter andra världskriget. 

Efter ännu ett stort krig låg stora delar av Europa åter i ruiner och för att skapa större sammanhållning och en gemensam europeisk identitet, och därmed förebygga framtida krig inom Europa, bildades Europeiska kol- och stålgemenskapen år 1951. 

Den följdes av EG och därefter av EU vars främsta syfte är att säkra freden i Europa genom politiskt och ekonomiskt samarbete. 

Australiskt kopparmynt för 5 miljoner

Myntsamlare är ständigt på jakt efter unika och sällsynta mynt. Några av de mest eftertraktade är värda en för­mögenhet om de är i gott skick – bl.a. dessa fem som har kostat miljoner.

  • 58000000 kr.
    Ett amerikanskt Double Eagle-guldmynt från 1933 blev världens dyraste på en auktion 2002.

  • 28400000 kr.
    Det amerikanska ”1804 silver dollar” är ett av de mest eftertraktade och mytomspunna mynten i världen.

  • 14400000 kr.
    År 1894 präglades denna amerikanska 1 dime i 24 exemplar – i dag finns nio kända kvar.

  • 9800000 kr.
    Denna amerikanska 1 dollar från 1870 har officiellt aldrig varit i omlopp men finns likväl i elva exemplar.

  • 3936000 kr.
    Den australiska 1 penny från 1930 är gjord av koppar och finns bara i sex exemplar.

Kanske är du intresserad av...