Falskt: ”Salomos arkitekt var den förste frimuraren”
Enligt frimurarnas legender har sällskapet sina rötter hos dem som byggde kung Salomos första judiska tempel i Jerusalem omkring år 1000 f.Kr.
Det sägs att Salomos chefsarkitekt var en viss Hiram Abiff.
Han var den ende som var invigd i murarmästarens hemliga kunskaper. Tre av templets murare försökte hota Abiff till att avslöja hemligheten, och när han vägrade mördade de honom.
Historien om Hiram Abiff spelar en central roll inom frimurarorden, men den har inget stöd i Bibeln.
Där berättas att Hiram stod för templets guld- och bronsutsmyckning, inte att han var arkitekt för det.
Alla experter avvisar också bestämt att frimurarorden är från år 1000 f.Kr.
Frimurarorden härstammar enligt vissa historier ända från uppförandet av kung Salomos tempel.
Falskt: ”Tempelriddarna blev frimurare”
De första frimurarna var en grupp tempelriddare som lyckades komma undan när deras orden utplånades på 1300-talet.
Så lyder en av de mest seglivade myterna om frimurarordens ursprung. Tempelriddarorden upplöstes efter en order från påven och kung Filip IV av Frankrike, och år 1314 brändes ordens siste stormästare Jacques de Molay på bål, dömd för kätteri.
Anledningen till att orden utplånades var att kung Filip ville lägga vantarna på riddarnas enorma rikedomar.
Dessutom var det många som fruktade tempelriddarnas mystiska ritualer vid upptagningen av nya medlemmar.
Enligt historien lyckades en grupp tempelriddare fly till Skottland där de gömde sig inom de murarskrån som redan verkade i landet.
Riddarna tog med sig den utplånade ordens ritualer, hemliga visdom och möjligen även den försvunna skatten. Tempelriddarna ska alltså enligt myten ha återuppstått i form av frimurare.
Sambandet mellan tempelherrarna och frimurarna har dock aldrig kunnat bevisas. Experter på tempelriddarnas historia avvisar alla teorier om att de två ordnarna någonsin har haft något med varandra att göra.
Den första frimurarstorlogen grundades i England först år 1717, då fyra lokala frimurarloger i London slogs ihop.
Hur länge de mindre logerna då hade funnits är ovisst, men att de skulle ha rötter ända tillbaka i 1300-talets tempelriddare är osannolikt.
En mycket mer trolig förklaring till frimurarnas uppkomst är att de har utvecklats från medeltidens murarskrån.
På den tiden existerade två typer av murare – de som arbetade med vanlig sten kallades för ”grovmurare” och de som tog sig an mer avancerad utsmyckning i mjukare stenarter, så kallade fria stenar, kallades för ”friamurare”.
De fria murarna organiserade sig i skrån och senare i särskilda loger för att skydda sitt monopol på det välbetalda arbetet.
Tempelherrarna erkändes officiellt av kyrkan år 1128. Orden var dock omgärdad av rykten om kätteri.
Sant: ”Ordensbröder låg bakom revolutionerna”
Frimurarna har flera olika grenar runtom i världen.
Den fransk-italienska grenen – Grand Orient de France och Grand Orient D'Italia – skiljer sig på många områden från andra storloger hos frimurarna.
Medlemmarna får vara ateister och de har dessutom en tradition att påverka politiken.
En av de viktigaste var Georges Danton som var den ledande kraften under revolutionens första fas.
Inom risorgimento, en italiensk frihetsrörelse på 1800-talet, var situationen densamma.
De revolutionära ledarna Giuseppe Garibaldi och Giuseppe Mazzini var båda stormästare i Italiens Grand Orient-loge.
Grand Orient-frimurarnas politiska ambitioner är dock inte typiska. De flesta andra frimurarloger insisterar på att vara politiskt obundna.
Italiens berömde revolutionsledare Giuseppe Garibaldi var aktiv frimurare.
Sant: ”USA grundades av frimurare”
Frimurarna hade utan tvekan stort inflytande i det tidiga USA. George Washington, ledare för det nordamerikanska frihetskriget och landets förste president, var frimurare.
Det var även 20 av hans 22 generaler och 104 av de 106 stabsofficerarna. Dessutom var alla de 13 första guvernörerna ordensbröder.
Detsamma gällde Washingtons hela första regering.
Målet med upproret mot England lär enligt konspirationsteoretikerna ha varit att grunda en stat baserad på frimurarnas organisationsprinciper.
Som bevis pekar de bland annat på att såväl USA:s riksvapen som landets dollarsedel bär ”frimurarsymboler”, till exempel pyramiden och det allseende ögat.
Symbolerna är dock universella och finns långt ifrån bara i frimurarnas värld. Den ende kände frimuraren i den kommitté som designade USA:s riksvapen var Benjamin Franklin. Hans förslag hade inte något allseende öga, och ratades.
Falskt: ”Lösmynta straffas med döden”
Många myter om frimurarorden handlar om hur avfälliga eller alltför frispråkiga frimurare straffas.
Ryktena beror bland annat på att nya medlemmar vid sitt inträde i orden svär att de ska få tunga, inälvor och hjärta utslitet samt huvudet avhugget om de bryter sitt tystnadslöfte till orden.
År 1826 försvann den amerikanske frimuraren William Morgan spårlöst sedan han deklarerat att han tänkte ge ut en bok om ordens hemligheter.
Morgan sägs ha förts bort och mördats av en grupp hängivna ordensbröder. Frimurarna nekade till alla beskyllningar och påstod att de hade betalat Morgan för att lämna landet.
Tre ordensbröder dömdes ändå för bortförandet. Allt tyder dock på att Morgan inte föll offer för något brott.
Trots ordens långa historia känner inte forskarna till något exempel där någon verkligen har straffats för att ha avslöjat frimurarnas hemligheter.
Enligt ryktet fördes frimuraren William Morgan bort och mördades av tre andra ordensbröder år 1826.
Falskt: ”Frimurarna mördade Mozart”
Kompositören Wolfgang Amadeus Mozarts död har alltid omgärdats av mystik. Enligt ett av många rykten skulle han ha mördats av frimurarna.
Mozart var nämligen frimurare under de sista sju åren av sitt liv. Han gjorde aldrig någon hemlighet av det och försökte aktivt värva familj och vänner.
Men när musikgeniet komponerade operan Trollflöjten begick han enligt ryktet ett ödesdigert misstag.
Operan innehåller många referenser till frimurarna och deras hemliga ritualer. Därför påstår konspirationsteoretikerna att frimurarna dödade kompositören som hämnd för att ha avslöjat deras djupaste hemligheter för allmänheten.
Ingen har dock kunnat svara på varför Mozart, som var en entusiastisk och lojal ordensbroder, plötsligt skulle ha vänt sig emot frimurarna.
Andra rykten hävdar annars att Mozart dödades av sin kompositör-rival Salieri eller en svartsjuk äkta make. Sannolikt dog Mozart i själva verket av en streptokockinfektion.
Falskt: ”Ordensbröderna bedriver svart magi”
Anklagelser om satanistiska ritualer och djävulsdyrkan har alltid följt frimurarna. Ordens bruk av bland annat kranier och likkistor i exempelvis invigningsritualerna beror dock inte på att de är satanister.
Föremålen symboliserar enligt frimurarna i stället den nya medlemmens ”död” i sitt gamla liv innan de blir frimurare.
Under invigningsceremonin får den blivande medlemmen en bindel för ögonen.
Tre män beordrar honom sedan att avslöja frimurarnas hemligheter.
Mannen som inte ser någonting svär att han aldrig kommer att avslöja hemligheten och låter som om han dör.
Därefter återuppstår han symboliskt från de döda som frimurare. Ceremonin har rötter i historien om kung Salomos chefsarkitekt Hiram Abiff, som enligt frimurarlegenden vägrade att avslöja murarmästarens hemligheter och därför mördades.
De skrämmande föremål som användes under frimurarceremonin ska också symbolisera medlemmens resa från mörker till kunskapens ljus.
Frimurarorden har tre huvudsakliga grader: lärling, frimurargesäll och murarmästare. I spetsen för hela logen står stormästaren.
I takt med att frimurarna stiger i graderna, invigs de i alltfler av ordens hemligheter. Under tiden rör sig frimurarna samtidigt upp mot ett högre andligt och moraliskt plan.
Att bli en bättre människa är enligt orden frimureriets främsta syfte.
Logerna ställer inga krav på den enskilde frimurarens religiösa övertygelse (med undantag för de nordiska frimurar-logerna, där medlemmarna ska vara döpta i den kristna kyrkan).
Det enda villkoret i det avseendet, är att medlemmarna ska erkänna att de tror på ”ett högre väsen” som skaparen av universum.
Under frimurarnas invigningsritual symboliserar kranier och kistor rekrytens död och återuppståndelse som frimurare.
Falskt: ”Judarna kontrollerar frimurarorden”
Redan på 1800-talet beskyllde antisemitiska katoliker frimurarorden för att vara en judisk organisation.
Den tankegången anammades ivrigt av nazisterna, som på 1930-talet förde aggressiva kampanjer mot frimurarna.
Enligt nazisternas teori planerade judarna att ta över världen genom frimurarordern.
Sanningen är dock att judarna aldrig har haft någon särskild maktposition inom frimurarna. Orden har däremot haft många judiska medlemmar.
Det beror på att sällskapet öppnades upp för judar redan på 1700-talet då många andra organisationer, sammanslutningar och skolor i den tidens Europa var stängda för judar.
Falskt: ”Jack the Ripper var frimurare”
År 1976 gav den brittiske författaren Stephen Knight ut en omdiskuterad bok om Jack the Ripper-morden i 1800-talets London.
I boken hävdade han att morden på de fem prostituerade begicks av frimurare.
Motivet var att dölja att drottning Victorias sonson, prins Albert Victor, i smyg hade gift sig med en katolsk butiksassistent vid namn Annie Crook.
De hade till och med fått ett barn tillsammans.
För att dölja skandalen beordrade lord Salisbury, som var frimurare och landets statsminister, sina ordensbröder att mörda en av Annies väninnor och fyra andra prostituerade.
De fem kvinnorna hade nämligen försökt utöva utpressning mot regeringen med hjälp av sin kännedom om barnet.
Antagandet har bland annat inspirerat till succéfilmen From Hell. De flesta seriösa forskare avvisar dock teorin, eftersom den inte kan bevisas.
Enligt ryktet var det frimurare som låg bakom Jack the Ripper-morden.