1. KYLA
Tjocka kvinnor klarade kyla bäst
Utpräglat kvinnliga former med fylliga bröst och breda höfter uppskattades under den tidiga stenåldern.
Det visar de så kallade Venusfigurerna, cirka 200 statyetter som tillverkades runt om i Europa för mellan 38 000 och 14 000 år sedan. Forskare tror att idealet signalerade överlevnadsförmåga och fertilitet i en tid då det var ont om mat.
Matbristen orsakades av en betydande temperaturminskning när glaciärer spred sig från norr.
En studie vid University of Colorado visar att de fylligaste kvinnofigurerna tillverkades under perioder då klimatet var som kallast.
”Ett större fettlager gav en extra energikälla både under graviditeten och under den period då barnet avvänjdes från bröstmjölk, samt välbehövlig isolering”, skriver forskarna.
Figuren Venus från Willendorf är den mest kända av de frodiga kvinnorna från stenåldern.
2. GREKISK FILOSOFI
Den grekiska sagoprinsessan Ariadne var känd för sin skönhet och tillbads i delar av antikens Grekland som en gudinna.
En vacker kropp speglade själens skönhet
Antikens greker dyrkade människokroppen och dess skönhet i en nästan extrem utsträckning.
De betraktade nämligen en vacker kropp som ett uttryck för själens skönhet som människan inte kunde uppfatta med de jordiska sinnena.
För kvinnors vidkommande bestod skönheten av symmetriska drag och runda former. Vit hud var mycket eftertraktat, eftersom blekhet signalerade att kvinnor inte behövde arbeta för sitt uppehälle.
Mörka ögon med symmetriska ögonbryn ansågs vara särskilt attraktiva och framhävdes med hjälp av smink.
Ett kokett födelsemärke och fina ben uppskattades också.
”Hennes ben var de vackraste och hennes mun den sötaste. Hon hade ett födelsemärke mellan ögonbrynen”, skrev den senantike författaren Dares Phrygius om Helena av Troja, som ansågs vara världens vackraste kvinna.
3. VÄLSTÅND
Den flamländske konstnären Peter Paul Rubens var känd för sina frodiga kvinnor. Här hans avbildning av gracerna, de grekiska gudinnorna för harmoni och skönhet.
Valkar signalerade välstånd
Röda kinder, vit hud och – inte minst – massor av valkar kännetecknade renässansens kvinnoideal. Den fylliga kroppen signalerade välstånd och hälsa.
Till skillnad från medeltidens människor som lade allt i Guds händer, trodde renässanstänkarna att människan hade nästan obegränsade möjligheter att påverka sitt eget öde.
Framgång ansågs därför vara en dygd och män ville gärna visa upp sin rikedom, till exempel genom att visa upp en välnärd fru eller dotter.
Den välfyllda kvinnokroppen hyllades och idealiserades i konsten, till exempel i målningar där kvinnor ofta avbildades nakna.
”Jag målar kvinnans stora, runda skinkor på ett sådant sätt att jag vill smeka det utbuktande köttet”, förklarade den flamländske målaren Peter Paul Rubens.
4. KRIG
Cigaretten var ett oumbärligt attribut för den androgyna kvinnan.
Kriget vände upp och ner på könsrollerna
Första världskriget vände upp och ner på allt. Detta gällde även det kvinnliga skönhetsidealet.
Medan mjuka former tidigare varit eftersträvansvärt, föreskrev tidens normer nu en smal figur utan iögonfallande kurvor. Långt, vågigt hår offrades till förmån för en pojkaktig kort frisyr och en allmänt mer androgyn look.
Förändringen av utseendet motsvarade de förändringar som följde i krigets spår. När männen gick till fronten flyttade kvinnorna in på kontoren och i fabrikshallarna.
De nya rollerna krävde mer praktiska kläder med större rörelsefrihet, till exempel blev kjolarna allt kortare under 1920-talet. Medan de flesta kvinnor i början av decenniet bar ankellånga klänningar och kjolar, dikterade modet 1925 en längd strax under knäet.
Denna trend underblåstes av det så kallade glada 20-talet, fyllt av jazzmusik och fester. På helgerna dansade man i timmar och korta, löst sittande kläder var därför normen.
5. INDIVIDUALITET
Det anonyma modet understryker oberoendet av flyktiga trender.
Allt är tillåtet, och alla är unika
I början av 2000-talet var det kvinnliga skönhetsidealet flytande.
Flera kulturer, trender och subkulturer frodades sida vid sida, och valfrihet och individuella uttryck kom i förgrunden. Detta innebar att flera olika ideal samexisterade och ansågs vara lika giltiga.
Somliga blev emellertid så trötta på jakten på individualitet att de valde den motsatta vägen
Med normcore-modet – klädval som medvetet undviker en individuell prägel – strävade de efter en anonym look, fri från pressen från tidens ideal.
”För att vara normcore måste man förstå att det inte finns något som är normalt”, skrev K-Hole, den amerikanska trendbyrån som introducerade begreppet i en rapport hösten 2013.