Farfar Gustav såldes på auktion

Kronofogden bankade åter på dörren och krävde betalning för skulden. Utmätning skedde, Carl Conrad blev försatt i konkurs och miste sina kommunala förtroendeuppdrag. Han var utom sig av sorg och vanheder. Tanken på att emigrera till Amerika tillsammans med en av sönerna, Alrik, föddes.

Auktion genom fattigvårdsstyrelsen

De tre äldsta sönerna befann sig redan på andra orter: Vitalis läste till präst i Uppsala, Henrik arbetade hårt för att etablera sig som affärsman i Jönköping och Anders studerade till fotograf och startade senare fotoateljé i Göteborg. Småpojkarna Fredrik och Knut blev omhändertagna av sin moster i Färjestaden för att så småningom emigrera till Amerika och gå till sjöss.

Utan arbete, bostad och språkkunskap i främmande land är det inte lätt att ta med sig ett så litet barn som Gustav var. Carl Conrad såg ingen annan utväg än att sälja pojken på auktion till lägstbjudande genom fattigvårdsstyrelsen. Året var 1886.

Carl Conrad lovade Gustav att han skulle bli hämtad så snart pappan ordnat upp allt i Amerika.

Gustav hamnade hos familjen Johansson på Stora Wickleby 3. Ersättningen de fick var 36 riksdaler per år. De hade en jämnårig dotter som hette Gunhild. Barnen blev klasskamrater i folkskolan.

I uppgörelsen med kommunen ingick att fosterbarnet även skulle användas som arbetskraft. Det gjorde att Gustav kände sig som ett tjänstehjon i sitt nya hem. Man kan undra vad han tänkte där han satt ensam på Alvarsstäppen och vaktade får?

Gustav hade läshuvud

Det gick mycket bra för Gustav i skolan. Det vet vi, eftersom hans skolbetyg finns arkiverade hos Mörbylånga kommun. Hans lärarinna tyckte att han skulle läsa vidare. Men hur skulle det gå till? Gustav kom på den goda idén att tillskriva sin sexton år äldre bror Henrik i Jönköping.

Henrik har hunnit etablera sig som affärsman och hade, liksom sina bröder, tagit sig efternamnet Karnell. Namnet hade de bildat av sin fars förnamn, Carl, och första stavelsen i efternamnet, Nilsson. Henrik drev bland annat Karnells Tobak på Östra Storgatan 1, med egen import av cigarrer, Karnells Diamant.

Gustav skrev nu och erbjöd Henrik sina tjänster mot att han fick uppe-hälle och lov att gå i Jönköpings högre allmänna läroverk. Henrik, som inte träffat sin yngste bror sedan moderns begravning, hade dåligt samvete.

Visst, han kunde lika gärna anställa sin bror i affären som någon okänd person, om det kunde underlätta för pojken att ta studentexamen. Henrik hjälpte ju sin äldste bror Vitalis Karnell med pengar – Vitalis som studerade teologi och finskugriska språk i Uppsala och så småningom blev kyrkoherde i Karesuando och omtyckt samepräst.

Stadsparkens grundare

Gustavs fosterfar Gustav Johansson hade förväntat sig att Gustav efter avslutad folkskola skulle kunna ta på sig mera drängarbete. Men pojken var inget drängämne precis, spenslig och drömmande. Hans lärarinna hade ju förordat att det var bäst för Gustav om han fick fortsätta läsa. Henrik hämtade Gustav hos fosterfamiljen.

Signe och Henrik Karnell bodde i en paradvåning på Klostergatan 7. Henrik var lite av en kändis i Jönköping, han blev Stadsparkens grundare och har sitt porträtt inhugget i berget i form av en medaljong. Paret var barnlöst och tyckte att det var trevligt att få hjälpa Gustav, men han fick inte bo hos dem.

Henrik hyrde ett litet vindsrum i samma hus där Karnells tobak var beläget. Gustav hade bott i ett vindsrum även hos fosterföräldrarna. Det var inte något nytt för honom.

Bytte till Karnell

Trots detta var det ett helt annat liv som erbjöds Gustav genom studierna i läroverket, allt han fick lära sig som tobakist, middagarna på Klostergatan 7 och det pulserande stadslivet i Jönköping. Han antog efternamnet Karnell, precis som bröderna.

En dag kom en dam in i tobaksaffären. Gustav expedierade henne artigt. När damen var på väg ut stannade hon upp och tittade på Gustav. ”Du ser så sorgsen ut, gossen min. Hur står det till egentligen?”

Gustav hajade till. Det var inte vanligt att han fick så personliga och vänliga tilltal. Gustav svarade efter viss eftertanke att han saknade sin mor som var död och sin far som rest till Amerika på obestämd tid. Dessutom var han hungrig och trött av både skol- och butiksarbetet.

Damen hette Ingeborg Carlsson och var änka efter apotekaren Alfred Carlsson. Han hade startat Apoteket Kronan på Västra Storgatan 8. Vid 36 års ålder hade hon blivit ensam med elva barn. Tre hade redan avlidit. För att klara uppehället för sig och alla barnen startade hon Tallbarrsoljefabriken i Dunkehalla år 1889–90.

Ingeborg bjöd resolut hem Gustav till sig och sin familj. ”En mer eller mindre gör inte så mycket. Det finns plats för Gustav också vid bordet!” sa hon.

Mötet med Ingeborg blev upptakten till en lång och varaktig vänskapsrelation. Hon hjälpte Gustav med mat, kläder och inte minst mänsklig värme och omtanke.

Tog kontakt med pappan

Genom brev till Henrik hade Gustav fått veta att Carl Conrad var sjuk. Han längtade mycket efter sin far och fantiserade ofta om hur det skulle vara att få träffa honom igen. Han bestämde sig för att ta kontakt. Den 20 september 1901 skrev han ett brev som började med orden ”Min käre gamle far!” Det är ett förtjusande brev.

Efter femton år i Amerika kände Carl Conrad att han ville återse sitt fädernesland och sina fyra söner, som fanns kvar i Sverige. Hans hälsa var dålig och han såg fram emot att fira en svensk jul hos Henrik och Signe i Jönköping. Han hade länge lagt undan pengar till den dyra båt-resan med ångaren Rollo till Göteborg.

Försämrades under resan

Men under resan hem försämrades Carl Conrads tillstånd. Han hade lungsäcksinflammation som övergick i en varbildning. Väl framme i Göteborgs hamn släpade han sig ner för landgången. Och på måndagen den 25 november 1901 rapporterade Göteborgspolisen: ”I samma ögonblick som han satte foten på fädernejorden får han en hjärtattack och ramlar död ner på kajen.”

Tragedin var komplett. Gustav fick aldrig träffa sin far igen. Han var utom sig av förtvivlan. Varför var livet så grymt och orättvist? Istället för återförenande, festligheter och julfirande blev det begravning. En liten tröst för Gustav var att de båda makarna Hedvig och Carl Conrad nu var tillsammans igen.

Inkallad under unionskrisen

Året därpå, 1902, tog Gustav studentexamen. Det var viktigt för honom att bli självförsörjande och i december sökte han tjänst som notarie i Riksbanken.

Han gjorde sin värnplikt vid studentkompaniet 1903–04 vid Jönköpings regemente, I 12. Under unionskrisen, då Norge förklarat sig självständigt från Sverige, blev han inkallad.

I och med militärtjänsten började Gustav skriva dagbok under parollen: ”Man bör alltid inordna politiken under fredsidén och moralen.” Han var en synnerligen upprörd ung man och skrädde inte orden. Det är intressant att få en inblick hur en ung person vid den här tiden, utan tillgång till radio eller TV, tänkte om världssituationen.

Bildade familj med Ulla

På en kräftskiva på Värdshuset Västerbrunn i augusti 1907 blev Gustav blixtförälskad. Föremålet var en ung kvinna vid namn Ulla Lindahl – min farmor. Ulla var dotter till Hilma och Gustav Lindahl. Ullas far ägde affären Janne Westlins eftr. på Västra Storgatan i Jönköping, mitt emot Hotell Portalen.

Gustav blev mycket väl mottagen i Ullas familj. Ulla hade fyra systrar och en bror. De söta systrarna Lindahl var nyfikna på Ullas fästman, som klädde sig originellt samt läste dikter. Brodern Hugo blev Gustavs goda vän.

Gustav och Ulla gifte sig år 1911, då Gustav fick ordinarie tjänst i Riksbanken. Två år senare föddes Magnus, sedan Johan och tills sist Hedvig.

Gustav varromantiker och kulturellt bevandrad. Han recenserade teater, konserter och konstutställningar.

Ulla fick Mannerheimmedaljen

Ulla var praktiskt lagd och en mycket duktig husmor. Hon var debattlysten och käck. Under andra världskriget tog hon i egenskap av lotta hand om finländska barn och förlänades med Mannerheimmedaljen.

Äktenskapet med Gustav blev, så vitt jag kan bedöma, mycket gott. Ulla blev både hustru och ”mamma” för Gustav, hon fyllde upp ett tomrum genom sin moderlighet och alla sina omsorger. Man kan nog säga att de kompletterade varandra på ett bra sätt.

Gustav och Ulla Karnell flyttade från Jönköping till Skövde 1964. Där bodde sedan tidigare sonen Magnus, min far, som gjorde karriär inom försvarsmakten och var aktiv inom lokal- och regionpolitiken. Farfar Gustav dog den 13 februari 1969, farmor Ulla tio år senare. De ligger begravda i familjegraven i Skövde.

Publicerad i Populär Historia 3/2017