Viktorias äktenskap med prins Albert såg kyligt ut men de fick ändå nio barn.

© Getty Images

Bröllopsnatten var kvinnornas skräck

Under den viktorianska eran fick nygifta engelska kvinnor sitt livs chock under bröllopsnatten. Sexualundervisning existerade inte och den mänskliga fortplantningen var ett mysterium. En stor mängd rådgivande gör det själv-böcker gjorde bara saken värre.

Korkskruvslockarna faller dramatiskt ner över bäddjackan i brokad, korsetten har tagits av. Den unga bruden, iförd knypplade mamelucker, underkjol och bysthållare stryker nervöst över lakanet medan den främmande nakenheten får hennes kinder att blossa.

Så hör hon steg utanför dörren; brudgummen närmar sig den mörklagda sängkammaren och blodet fryser till is i hennes ådror.

För de viktorianska kvinnorna i slutet av 1800-talet var bröllopsnatten en hårresande prövning.

Brudgummen hade intentioner som bruden bara hade vaga aningar om. Hon visste knappt vilken del av sin kropp som skulle användas för normalt sett var kroppen dold bakom flera lager tyg. Mannens fysionomi kände hon än sämre till.

Tanken på den stundande natten var så skräckinjagande eftersom kvinnor upp­fostrades till kyskhet – och alla förhållningsregler skulle hålla dem ovetande om vad äkta par gjorde i sängen.

Men panikutbrott och flyktförsök under bröllopsnatten gick inte an i ett välordnat samhälle som det brittiska. De sköra kvinnorna behövde instrueras om det som väntade – och därför dök en mängd pedagogiska gör det själv-böcker upp på marknaden.

Ligg helt stilla och tyst

En av de första böckerna som sägs ha publicerats år 1894 hette "Instruktion och rådgivning till den unga bruden" och var skriven av Ruth Smythers, änka till en metodistpräst. Hon varnade för männens oerhörda lust.

"Ge lite, sällan och motvilligt", löd änkans viktigaste förmaning. "Annars kommer det som kunde varit ett anständigt äktenskap att förvandlas till en orgie!"

Äktenskapet tjänade ett högre syfte, vilket Smythers påminde om: "Även om könslivet i bästa fall är frånstötande och i värsta fall smärtsamt, måste det ut härdas – och har så också gjorts av kvinnor sedan tidernas begynnelse – i utbyte mot ett monogamt hem och de barn som kommer från det", skrev hon och rekommenderade att ha lägst tänkbara förväntningar på män:

"Den ideala maken närmar sig sin brud bara på hennes begäran och uteslutande med syftet att generera avkomma, en sådan värdighet kan dock inte förväntas från den genomsnittliga mannen."

Därför var Smythers råd att införa en strikt kvot: "De flesta män skulle kräva samkväm nästan varje dag om de inte avvisades.

Den kloka bruden tillåter max­imalt två korta samkväm i veckan under äktenskapets första veckor.

Därefter bör hon sträva mot att sänka frekvensen. Till detta syfte är opasslighet, trött­het och huvudvärk hennes bästa vänner. Vid utgången av äktenskapets första år bör den intima kontakten ha sjunkit till en gång i veckan och en gång i månaden vid äktenskapets femte år."

Efter tio års äktenskap förväntade sig Smythers att paret hade fått de barn de önskade och att all samvaro därmed kunde upphöra. Hävden att makarna sov i gemensam säng skulle efter­levas men Ruth ­Smythers hade ett handfast tips för att motverka dålig stämning:

"Ljuset bör vara släckt i den gemensamma kammaren och den avklädda hus­trun bör lägga sig på sängen och ­stilla invänta brudgummen. När han kommer in i rummet ska hon undgå att ge ifrån sig ljud, vilket kan uppfattas som uppmuntrande."

LÄMNA MIG IFRED! Under den viktorianska eran hade storken svårig­heter med att lämna barn till de kyska kvinnorna.

© Dittrick Museum of Medical History

När olyckan är framme

"Akten" – när denna inte kunde undgås – skulle enligt Smyhters ske i totalt mörker. "Hon ska låta honom famla i ­mörkret. Då finns alltid hopp om att han kommer till skada och hon kan avvisa sexuellt tillträde", skrev änkan.

Huruvida Ruth Smythers bok är trovärdig är omstritt – men den illustrerar den återhållsamhet britterna tvingades till under den viktorianska eran.

"Njutningen bör inte ske för ofta då den drar krafterna ur makarna och under­minerar deras hälsa", slog läkaren Henry N. Guernsey fast i sin bok "Ärligt om obehagliga ämnen"(utgiven år 1905). "Som grundregel en–två gå­nger i veckan, eller ibland en gång under två veckor; men en gång i veckan skulle oftast vara nog för ett sunt ändamål."

Det sunda ändamålet med äktenskapligt umgänge var enligt Guernsey att få barn: "Detta är det enda sanna målet för all jordisk längtan, önskningar och planer som det vigda paret bör nära."

Även om drottning Viktoria vid denna tidpunkt hade varit död i fyra år an­såg Guernsey att hon var en förebild och att hennes ideal skulle efterlevas:

"Hon accepterade och värdesatte prins Albert som sin make och gav sig hän i rollen som hans hustru, i ordets ­alla bemärkelser."

Inte mycket närmre än så kom den vältaliga doktorn pudelns kärna – hur kvinnor bäst tog sig igenom bröllops­natten. Bara när det gällde onani, könssjukdomar och sexuella avvikelser var han tydlig.

Han varnade för att onani kunde leda till tuberkulos och blindhet. Han berättade om kvinnor som uppsökte hans praktik och sa att de fick "förnimmelser" när de tvättade underlivet.

Guernsey var bestört och förargad över att de rört "kroppsdelar som borde befinna sig i ett tillstånd av dvala i denna ogifta fas.

Efter en tid kommer dessa förnimmelser uppstå allt oftare, prostituera sinnet och den unga kvinnan kommer kanske vara förlorad för all ­framtid."

Dessutom ansåg Guernsey att möten med unga män var direkt förödande: "Unga kvinnor har som grundregel inga sexuella böjelser eller amorösa tankar ­eller känslor.

Om de blivit ordentligt upp­fostrade och kontrollerade är de – fram till bröllopet – fullständigt främmande inför sådana känslor."

Graviditet var det enda syftet

Dessa tankar höll Emma Drake, en av tidens självhjälpsförfattare, med om. I sin bok "Vad en ung hustru bör veta" gav hon en grundlig introduktion i hus­moderns lyckobringande plikter:

"Från och med bröllopsdagen bör den unga hustrun forma sitt liv efter gravi­ditet och moderskap. Annars har hon ­intet att göra i äktenskapet."

Men liksom de övriga handboksför­fattarna ville inte heller Drake tala klarspråk när det gällde information om själva befruktningen. Här fick läsaren nöja sig med varningar för att låta saker och ting urarta helt och hållet.

"Det finns ingen större fara än att låta den lägre naturen dominera den högre. När passionen får styra förkastas allt annat, och själviskheten – det värsta i människans natur – har bara ett mål: att tillfredsställa sitt begär", skrev Drake.

Enligt Drake skulle kvinnan bli gravid men samtidigt måste osedlig njutning undvikas. För att slippa farliga frestelser kunde makarna tjäna på att ha separata sovrum.

Pojkar samlade kunskap i block

15 år efter drottning Viktorias död år 1901 menade biologiprofessorn Maurice A. Bigelow från Columbia University att världen var redo för revolution.

I sin bok "Sexualundervisning" skrev han att "tystnad och mystik länge varit en aktningsvärd tradition. Allt rörande detta ämne har ansetts vara orent och degenererat och ju mindre som sades och förstods, desto bättre – särskilt gällande unga människor".

Bigelow berättade om ett skräckexempel där utforskarlustan inte låtit sig stoppas: På en skola hade eleverna bildat en klubb som ägnade sig åt att utforska könslivet och alla upptäckter protokollfördes i en svart anteckningsbock som skickades runt i elevgruppen.

"Normala barn är nästan säkra på att få sexuell kunskap, senast när de är ­unga vuxna och som regel från vulgära och opålitliga källor", framförde Bigelow som ett tungt argument för sitt förslag om kvalificerad sexualundervisning.

Dessvärre fick i princip bara en del av boken något genomslag, nämligen det som uppmanade kvinnor att "känna till de veten­skapliga namnen på sina organ. Inte eftersom det finns många vulgära namn, som är fallet med pojkar, utan för att respektabla namn smittar av sig på åsikterna.

Äggstockar, livmoder, vagina, äggledare och vulva bör räcka. Detaljerade beskrivningar av de externa organen (vulva) kan väcka nyfikenhet som leder till utforskning och ­irritation."

Läkaren H.T. Foote låg bakom ett instrument som skulle förhindra erektion hos män. ”Varning i tid” var en ring som kunde låsas om penis. Så snart lusten gjorde sig påmind utlöstes spetsiga piggar.

Hustruns plikt är att njuta

Historiens första hälsoguru, Bernarr Macfadden, gick år 1918 ett steg längre då han i sin bok "Kvinnlighet och äkten­skap" uttryckte förståelse för de kvinnor som önskade att själva bestämma i samlivet med en man.

"I takt med att idéer om personlig frihet utvecklats börjar många känna att de bör ha rätt till sin egen kropp – med ­andra ord vill de ha privilegiet att ­själva välja om de vill underkasta sig makens luster i äktenskapets fysiska för­hållande", skrev han.

Men den självständiga kvinnan skulle vara uppmärksam på makens fysiska behov, något som Macfadden underströk:

"Hustrur måste förstå att den liv­givande vätskan ­kallad säd som produceras i mannens liv­givande organ är av stort värde för uppbyggnaden av hans kropp. Det är först på senare tid man insett denna liv­givande vätskas mirakulösa påverkan på individens kropp."

Bernarr Macfadden förklarade att mannens "mirakulösa vätska" krävde njutning från kvinnan, annars riskerade hon att torrlägga honom likt en vampyr:

"Under den intima samvaron sker en urladdning av denna skapande vätska från mannens kropp, men då det också finns en helhjärtad respons från hustrun verkar en utväxling av magnetism eller energi äga rum, vilket kompenserar förlusten. Är däremot endast hans begär aktiverat, medan hustrun blott uppfyller en äktenskaplig plikt, ger hon honom intet tillbaka, varvid han lider en ­definitiv förlust av vitalitet."

Av hänsyn till mannens hälsa var det således kvinnans plikt att njuta av samvaron.

Dåligt sex gjorde kvinnor sjuka

I likhet med sina kolleger undvek Bernarr Macfadden både att beskriva sex­akten och att ge goda råd. I de ­många självhjälpsböckerna från 1800-talet och framåt fick läsarna nöja sig med beskrivningar av parningsritualer i djurriket.

Först i och med andra världskrigets slut kunde tabut hävas för de unga ­brudarna då ett växande antal psyko­terapeuter nådde ut till allmänheten med sin syn på ­sexuallivet.

I den yngsta grenen i den medicinska vetenskapen – psykologin – hade man nämligen kommit fram till att det fanns ett samband mellan å ena sidan kvinnors ångest, ­hysteri och neurotiska beteenden och å andra sidan i vilken mån de fick omsorgsfull upp­vaktning av män.