Bojkott: Historiens kraftfullaste vapen

År 1873 anställdes den pensionerade irländske kaptenen Charles Boycott som godsförvaltare earlen av Erne i västra Irland. Hans uppgift var att sköta godsets marker och se till att avkastningen blev optimal.

År 1879 slog skörden fel. Hungersnöd hotade och de fattiga irländska bönder som arrenderade mark av earlen bad honom att sänka hyran. Earlen såg ingen anledning att göra det och Boycott fick i uppdrag att vräka dem som inte kunde betala.

Lokala medlemmar av Irish National Land League, som arbetade för bättre villkor för lantarbetare, gick till motattack. Plötsligt vägrade butikerna att handla med kaptenen, som inte heller kunde hitta säsongsarbetare till skörden. Han hade bojkottats.

Charles Boycott blev tungen att anlita hjälp från andra håll i landet, vilket uppmärksammades nationellt. De som kallades in fick arbeta skyddade av soldater.

En av historiens mest kända – och effektivaste – bojkotter ägde rum i Amerika 1773. Kriget mot ursprungsfolken och fransmännen hade tömt de brittiska kolonialmakternas kassa, och parlamentet beslutade att införa en ny skatt i de amerikanska kolonierna – först på alla typer av papper, sedan på färg, glas, bly och framför allt te.

De nya skatterna fick kolonisatörerna att göra uppror och britterna tvingades backa. Alla skatter upphävdes utom skatten på te. Kolonisatörerna fortsatte emellertid att vägra att foga sig. De bojkottade teet från det brittiska Ostindiska kompaniet och smugglade i stället in te från nederländska köpmän.

Bojkotten kulminerade i det berömda ”tepartyt” i Boston den 16 december 1773, då kolonisatörer, utklädda till medlemmar av mohawfolket, stormade de brittiska lastfartygen Dartmouth, Eleanor och Beaver och dumpade deras last av te i hamnen – totalt 342 lådor. Aktionen var början på det amerikanska frihetskriget.

När 42-åriga Rosa Parks 1955 vägrade lämna sin plats i bussen till en medpassagerare i Montgomery, Alabama, utlöste hon en kedjereaktion. Rosa Parks var nämligen svart och enligt lagen var hon tvungen att lämna över sin plats till en vit person om det inte fanns fler lediga platser på bussen.

Busschauffören var rasande, men Parks insisterade och satt kvar tills hon fördes bort av två poliser. Gripandet utlöste ett ramaskri bland stadens afroamerikaner, som uppmanade till samling och en bojkott av bussbolaget. Bojkotten orkestrerades av en ung Martin Luther King och tusentals valde att inte åka buss, trots att de var tvungna att gå många kilometer varje dag.

Bojkotten slog snabbt mot bussbolagets ekonomi, eftersom 75 procent av passagerarna var afroamerikaner. Den 13 november 1956 beslutade USA:s högsta domstol att rasåtskillnad var grundlagsstridig och bojkotten upphörde ungefär en månad senare. Vid det laget stod bussbolaget på konkursens rand.

”Judarna är skyldiga till krig, till landsomfattande rån, till en oduglig flotta...”. Orden kan låta som något som uttalades i Nazityskland, men de kom ur den berömde biltillverkaren Henry Fords mun 1919.

Antisemitismen var utbredd i Förenta staterna efter första världskrigets slut, och Ford var en av de mest högljudda i sitt fördömande av det internationella judiska samfundet; bland annat anklagade den uttalat pacifistiske affärsmannen judiska bankirer för att ha ekonomiska intressen i att förlänga kriget.

År 1918 köpte han sin egen tidning, The Dearborn Independent, där hans skribenter i en lång artikelserie häcklade den ”judiska konspirationen”, men artiklarna mottogs inte särskilt väl. Ett växande antal liberala röster anslöt sig till de judiska församlingarna i USA för att protestera.

Så småningom ledde artikelserien till en landsomfattande bojkott av Fords bilar, och 1927 tvingades han lägga ner tidningen och be om ursäkt för sina uttalanden.

År 1930 fick Storbritannien återigen problem på grund av en impopulär skatt – och återigen ledde den till självständighet för en av imperiets kolonier.

År 1882 förbjöd britterna indierna att själva samla in och producera salt. De var tvungna att köpa det livsviktiga mineralet från de brittiska kolonialherrarna. Medborgarrättsaktivisten [Mahatma Gandhi] (https://varldenshistoria.se/samhalle/politik/politiker/mahatma-gandhi-indiens-befriare) beslutade att bojkotta det brittiska saltmonopolet och uppmanade till ”satyagraha”, civil olydnad.

Han och 78 anhängare gav sig ut på en nästan 40 mil lång vandring till saltkokeriet i kuststaden Dandi. Under den 24 dagar långa marschen växte följet till flera tusen personer, och när Gandhi nådde Dandi (där han själv utvann en handfull salt) hade historien om marschen och Indiens krav på självständighet spridits över hela världen.

Det som började som en bojkott av salt växte nu till en massbojkott av brittiska varor i hela Indien. Storbritanniens försök att slå ner det fredliga upproret med brutalt våld misslyckades, och kolonialmaktens grepp om Indien lossnade gradvis fram till landets självständighet 1947.

En av historiens längsta bojkotter inleddes 1945. Målet var den framtida staten Israel. Efter slutet av andra världskriget stod det klart att de hundratusentals fördrivna judarna skulle få ett eget land i det dåvarande Palestina, vilket grannländerna motsatte sig kraftigt.

För att kväva den unga nationen i sin linda beslutade Arabförbundets dåvarande medlemsstater (Egypten, Irak, Jordanien, Libanon, Saudiarabien och Syrien) att bojkotta alla förbindelser, särskilt handelsförbindelser, med Israel. Och de uppmanade andra arabländer att följa efter.

Mellan 1977 och 1984 var den schweiziska livsmedelsjätten Nestlé föremål för en världsomspännande konsumentbojkott.

I flera år hade Nestlé marknadsfört sin modersmjölksersättning på ett mycket aggressivt sätt, särskilt i utvecklingsländer. Nyblivna mödrar fick till exempel prov på modersmjölksersättning att ta med sig hem efter förlossningen, och i vissa fall misstänktes läkare för att ha marknadsfört modersmjölksersättningen i utbyte mot betalning.

Barnskyddsorganisationer i USA påpekade att denna praxis inte bara var oetisk utan också hälsovådlig. Amning är alltid att föredra framför konstgjorda produkter, påpekade de. Mammorna hade långt ifrån alltid tillgång till rent vatten för att blanda bröstmjölkspulvret i, och de kunde sällan läsa instruktionerna.

När historien kom ut inledde amerikanska barnhjälpsorganisationer en bojkott som snabbt fick global spridning. Bojkotten upphörde 1984 när Nestlé gick med på att följa nya marknadsföringsnormer som fastställts av FN-organisationer.

År 1979 invaderade sovjetiska styrkor Afghanistan. Året därpå skulle de 19:e olympiska spelen i modern tid hållas i Moskva. USA:s dåvarande president Jimmy Carter fördömde invasionen och uppmanade till bojkott av spelen om inte Sovjet drog tillbaka sina styrkor senast den 23 februari 1980.

Detta skedde inte och USA och 64 andra nationer bojkottade det internationella idrottsevenemanget. Från Norden följde Norge USA:s exempel, medan Danmark, Sverige och Finland var bland de 81 länder som deltog.

Tretton av de deltagande staterna, däribland Danmark, visade sin sympati för Afghanistan genom att delta under den olympiska flaggan i stället för sin egen. Andra deltog inte i öppningsceremonin eller deltog med endast en flaggbärare.