Barskåpets historia: Spritens bakgrund

Tsaren drack bondesprit

Bonden Pjotr Smirnov öppnade 1864 ett vodkadestilleri i Moskva. Pjotr gjorde flitigt reklam för sin vodka i tidningarna och mutade Rysslands präster för att de skulle dämpa sin kritik. Kyrkan var emot vodka, eftersom många ryssar ofta drack sig redlöst berusade. Framgången var enorm: På 1880-talet drack till och med tsarens hov Smirnovs vodka.

På det följde emellertid en stor nedgång. Pjotrs son Vladimir tog över bolaget efter faderns död, och när första världskriget bröt ut 1914 förbjöd tsar Nikolaj II all produktion och försäljning av vodka. Vladimir förblev lojal mot tsaren, och efter kriget fängslades han av bolsjevikerna och dömdes till döden. Han lyckades fly, och efter en kringflackande tillvaro slog han sig ner i den franska staden Nice.

Vodkaproduktionen kom igång igen, nu under namnet Smirnoff, och när alkoholförbudet i USA upphävdes 1933 slog Vladimir till. Smirnoff såldes i USA som ”vit whisky – utan lukt, utan smak”, och bartendrar använde den flitigt i cocktails. I dag öppnas det sex flaskor Smirnoff per sekund.

Lyckodjur blev klassisk logotyp

Världens mest kända rom skapades i Kuba. Från 1862 experimenterade Facundo Bacardí Masso med att göra ”civiliserad rom”, som destilleriägaren kallade sin dryck.

Resultatet blev en mjuk, smakrik, mörk rom – lagrad på ekfat. Många kubaner var analfabeter, så hustrun Amalia föreslog att etiketterna skulle ha en logo inspirerad av de fladdermöss som höll till under destilleriets plåttak. I Kuba är fladdermusen ett lyckobringande djur, och Bacardis rom blev populär på hela ön.

Framgången förbyttes dock i motgång, när Facundos son och affärspartner Emilio 1879 blev deporterad till ett straffläger i Afrika för att ha stöttat ett uppror mot den spanska kolonialmakten. Facundo stod ensam kvar med hela verksamheten, och han hade svårt att klara produktionen på egen hand. Lyckligtvis släpptes Emilio efter två år, innan hans far gick i konkurs.

Efter Fidel Castros maktövertagande 1959 förstatligades företaget. Familjen Bacardi flydde till Bermuda och fortsatte sin verksamhet där. I dag säljs Bacardirom i fler än 170 länder.

Förskräcklig sprit blev lukrativ affär

Efter sin fars död 1820 använde 15-årige John Walker sitt arv till att köpa en diversehandel i Kilmarnock i Skottland. Utöver dagligvaror och te sålde han whisky tillverkad av traktens fåruppfödare. Det korn som djuren inte åt användes för att göra whiskyn.

Produktionen var belagd med skatt, så whisky brändes i hemlighet i hemmen för att undgå skattekraven. Resultatet var ofta en förfärlig sprit. Men Walker var skicklig på att blanda te, och han använde sitt utvecklade lukt- och smaksinne för att blanda de gräsliga whiskysorterna till något drickbart. Snart stod kunderna i kö för att köpa whisky hos John Walker.

Från 1841 började John Walker exportera sin whisky söderut med tåg. På en natt kunde Walkers flaskor nå London, och försäljningen ökade lavinartat. Sonen Alexander formgav en fyrkantig flaska, som gjorde att whiskyflaskorna inte rullade runt när de fraktades, vilket resulterade i betydligt mindre svinn på grund av krossade flaskor.

Omkring 1909 gav Johns barnbarn George whiskyn namnet Johnnie Walker för att hedra sin farfar.

Irländsk soldat skapade berömd konjak

När den irländske officeren och adelsmannen Richard Hennessy 1743 lämnade Irland för att pröva lyckan som legosoldat i Frankrike, hade han knappast föreställt sig en framtid som försäljare av konjak. Men i Frankrike fick Hennessy upp ögonen för en dryck från landets södra del. Tack vare ett milt klimat och kritjord kunde bönderna i staden Cognac odla söta druvor, som de destillerade till en starksprit uppkallad efter staden.

Hennessy köpte upp de bästa tappningarna och hällde dem på ekfat för att förfina smaken. Det sägs att han tillbringade tio år med att leta efter den optimala källaren – med perfekt djup och temperatur för den årslånga lagringen.

Med bas i Cognac försåg Richard Hennessy London och New York med sin sprit. Storstadseliten älskade den exotiska drycken, och försäljningen gjorde Hennessy till världens största exportör av konjak. Trots sin adelstitel fick Hennessy behålla huvudet i samband med franska revolutionen 1789. Skälet var att han kom från Irland. I dag säljer företaget årligen 50 miljoner flaskor – 40 procent av konjaksmarknaden.

Karibiens värste pirat söp ihjäl sig på rom

Det kanadensiska destilleriet Seagram lanserade 1983 en rom med Karibiens mest försupne pirat på etiketten: Captain Morgan. Enligt samtida ögonvittnen kunde den fruktade buckanjären, walesaren Henry Morgan (1635–1688), hälla i sig rom som ingen annan – utan att bli full.

På Morgans tid var den billiga spriten, gjord på lokala sockerrör, Karibiens populäraste. Ombord på fartygen var det vanligt att dricksvattnet blandades ut med rom. Resultatet var drycken grog – uppkallad efter en officer känd som ”Old Grog”, eftersom han bar en kappa av materialet gros-grain.

I Karibien kryllade det av pirater på jakt efter spanska fartyg lastade med guld och silver från gruvor i Sydamerika. En av dem var Morgan. Kaptenstiteln hade han tilldelats av det brittiska kungahuset som tack för att han plundrade spanska fartyg och kolonier.

Spanjorerna fruktade den långhårige piraten i bredbrättad hatt och blodröd rock, men 1688 gav Morgans 53-åriga lever upp. Han avled med gulaktiga ögon, ödem och bukfetma – typiska tecken på långt gången alkoholism.

Munkar försåg flottan med mirakelkur

Sedan 1793 har munkar i hamnstaden Plymouth framställt en av Englands mest älskade spritsorter: Gin. Plymouth Gin, destillerad i stadens dominikankloster, blev på 1800-talet en favorit hos den brittiska flottan (Royal Navy), som hade en bas i grannstaden Devonport.

Med 57 procent alkohol var ginen så stark att krutet fortfarande brann, om en gintunna hade läckt och fuktat det. Före avfärd testade besättningen ginens renhet genom att stänka ett par droppar från varje tunna på lite krut och antända det. Om inte krutet brann med en klar låga, hade försäljaren spätt ut spriten.

Med Royal Navys fartyg spreds Plymouth Gin över världen. Under 1800-talet började brittiska officerare stationerade i Indien blanda gin med tonic – gärna med lite citron eller lime. Tonicen innehöll ämnet kinin, som var ett känt motmedel mot sjukdomen malaria, som sprids av myggor.

Resultatet blev en uppfriskande och svagt bitter drink mot malaria – i dag känd som gin & tonic.

Cowboyer drack berusande gudadryck

För Mexikos infödda var agaveplantan symbolen för Mayahuel, en gudinna med 400 bröst fyllda med berusande mjölk. Av saften från bladen gjorde de infödda ett brännvin, som dracks som en hyllning till gudinnan.

Efter att spanjorerna erövrat Mexiko på 1500-talet systematiserade de agaveodlingen och brännvinsproduktionen i staden Tequila, där agaveplantorna frodades i det torra klimatet. Spriten fick namn efter staden och blev oerhört populär.

Mexikos cowboyer hade med sig tequila i kalebasser fästa vid sadelknappen, och de skickligaste ryttarna kunde hälla upp en munfull i ett urholkat tjurhorn och dricka det i full galopp – utan att spilla. Enligt folktron kunde tequila läka sår, lindra förlossningssmärtor och ta död på inälvsmask.

I slutet av 1700-talet framställde destilleriägaren Jose Antonio Cuervo sin första tequila. Hans recept visade sig vara populärt, och hans verksamhet växte. År 1880 var Cuervo-familjens tequila den första som hälldes upp på flaska, och i dag är den världens bäst säljande tequila.