Verkligheten överträffar fantasin

Netflix-serien ”The People v. O.J. Simpson” väcker på ett fängslande sätt liv i ”århundradets rättegång” med den mordmisstänkte idrottsstjärnan i centrum.

Netflix-serien ”The People v. O.J. Simpson” väcker på ett fängslande sätt liv i ”århundradets rättegång” med den mordmisstänkte idrottsstjärnan i centrum.

FX Networks

Den 17 juni 1994 rullar en vit Ford Bronco i lite drygt 50 kilometer i timmen längs en motorväg i Los Angeles. Efter sig har den tio polisbilar. I baksätet sitter den tidigare NFL-stjärnan O.J. Simpson med ett desperat uttryck i ansiktet och pressar en pistol mot tinningen. Han är misstänkt för att fyra dagar tidigare ha mördat sin ex-fru Nicole Brown Simpson och hennes partner Ronald Goldman.

Omkring 95 miljoner amerikaner följer den bisarra biljakten, som filmas från flera nyhetshelikoptrar. Biljakten slutar efter ungefär en timme, när O.J. ger upp, och bilen rullar in på uppfarten till hans hus, där ett uppbåd av poliser och journalister väntar på honom.

Tjugotvå år senare kunde en ny generation tittare uppleva biljakten och den efterföljande spektakulära rättegången i Netflix-serien ”The People v. O.J. Simpson”.

Se trailern till ”The People v. O.J. Simpson”

I Rodney Kings skugga

Innan O.J. Simpson blev mer ökänd än känd var han berömd för sin nästan övernaturliga snabbhet på amerikanska fotbollsplaner. Senare följde en karriär som sportkommentator och skådespelare, innan hans namn en sommardag 1994 prydde löpsedlar världen över som huvudmisstänkt för knivmordet på ex-frun Nicole Brown Simpson och hennes partner Ronald Goldman.

Ex-frun hade tidigare anklagat O.J. för hustrumisshandel, och blodstänk intill kropparna överensstämde med hans blodgrupp.

Innan ”The People v. O.J. Simpson” inleds med dessa fasansfulla scener, presenteras tittaren dock för autentiska bilder, som visar hur medlemmar ur Los Angeles-polisen 1991 misshandlar den svarte taxichauffören Rodney King. Bilderna och det efterföljande frikännandet av poliserna ansvariga för misshandeln utlöste omfattande oroligheter i USA.

© Fx/Backgrid/Ritzau Scanpix

Serien: Cochran tror inte på ”förlustfall”

I första avsnittet säger stjärnadvokaten Johnnie Cochran att han inte vill ha med ”förlustfallet” mot O.J. Simpson att göra. Trots det ansluter han till rättegången i tredje avsnittet.

© AFP/Ritzau Scanpix

Verkligheten: Cochran var med hela tiden

Cochran förnekar att han någonsin sagt ”förlustfall”. Han kände dessutom O.J. sedan tidigare och hade kontakt med honom från början av rättsprocessen.

Medan rättegången mot O.J. Simpson pågick från januari till oktober 1995, var händelsen med Rodney King fortfarande i högsta grad aktuell inom framför allt den afroamerikanska befolkningen. Simpsons advokater argumenterade för att deras klient var det senaste offret för en elakartad, rasistisk kultur inom poliskåren i Los Angeles. Bevisen som pekade på O.J. Simpson – spår av hans blod intill liken samt en blodig skinnhandske som hittades på hans egen tomt – hade planterats av polisen för att få honom att framstå som skyldig.

Försvarsadvokaterna försökte emellertid själva fabricera material för att övertyga juryn om Simpsons starka koppling till afroamerikansk kultur – trots att han umgicks huvudsakligen med vita vänner och ofta brukade säga: ”Jag är inte svart, jag är O.J.”

© FX Networks

Serien: Åklagare får hjärtinfarkt i rättssalen

I en dramatisk scen blir åklagaren Bill Hodgman så upphetsad under en diskussion med försvarsadvokaterna att han kollapsar mitt i rättssalen – vilket påstås bero på problem med hjärtat.

© Pool/AFP/Ritzau Scanpix

Verkligheten: Lades in på sjukhus

Hodgman fick ingen hjärtinfarkt, men han mådde så dåligt att försvarsadvokaten Robert Shapiro kommenterade: ”I morgon bär de ut honom på en bår.” Samma kväll blev Hodgman inlagd för stress.

I ett av seriens bästa ögonblick ska juryn besöka Simpsons hem, innan rättegången inleds. Innan de kommer dit byter försvarsadvokaten Johnnie Cochran ut alla inramade bilder av O.J. och hans vita vänner i huset mot foton av O.J. tillsammans med svarta amerikaner. Afrikanska masker och konstverk förknippade med medborgarrättsrörelsen sätts upp på väggarna, och förvandlingen från de vitas favorit till afroamerikansk förebild är komplett.

Det kan framstå som påklistrad Hollywood-dramatik, men faktum är att det var precis så det gick till, och det gäller för det mesta av serien. Från O.J. Simpsons sammanbrott i vännen Robert Kardashians lägenhet, då han hotar att ta livet av sig, till juryns inspärrning på ett hotell under de 265 dagar som rättegången pågår.

Allt är korrekta återgivelser av den mediala och rättsliga cirkus som utspelade sig efter gripandet av O.J. Simpson – iscensatt av huvudpersonen själv och hans team av självgoda och skrupelfria advokater.

© Fx/Backgrid/Ritzau Scanpix

Serien: Handsken passar inte

Under rättegången ombeds O.J. att prova en skinnhandske, som hittats hemma hos honom och som hade spår av blod från offren. Men handsken passar inte och kan därför inte vara hans, lyder försvarets argument.

© Lee Celano/Getty Images

Verkligheten: Artrit gav svullna händer

Många år efter rättegången berättade O.J. Simpsons tidigare agent att handsken inte passade för att Simpson slutat ta sin artritmedicin för att hans händer därmed skulle svullna.

”Århundradets rättegång” är ett sublimt drama

”The People v. O.J. Simpson” väcker inte bara liv i den gamla rättegången med en synnerligen stark känsla för de historiska detaljerna. Den pekar även på ett korrupt rättssystem och en strukturell rasism, som plågar USA än i dag.

Klippet av O.J. Simpson som inte kunde få på sig handsken spreds över världen:

Serien tar sig ett par friheter, i synnerhet när det gäller O.J. Simpsons nära vän och försvarare Robert Kardashian. Det var till exempel inte Kardashian som ringde till Robert Shapiro och övertalade honom att försvara O.J. Simpson i domstolen, som det skildras i serien.

Rent allmänt har det dock inte funnits något behov av att överdriva eller bättra på händelserna, när verkligheten överträffar fantasin och dessutom bjuder på rikligt med dramatik.