Västern gör uppror mot whitewashing

”The Harder They Fall” lyfter fram bortglömda svarta förbrytare och hjältar, men Netflix-filmen förkastar samtidigt historieböckerna till förmån för blodig underhållning.

”The Harder They Fall” lyfter fram bortglömda svarta förbrytare och hjältar, men Netflix-filmen förkastar samtidigt historieböckerna till förmån för blodig underhållning.

Lifestyle pictures/Imageselect

”Händelserna i denna berättelse är fiktiva, men … Dessa. Personer. Existerade.”

Med dessa ord inleds den oerhört underhållande västernfilmen The Harder They Fall från Netflix, som är inspirerad av några av de mest legendariska afroamerikanska cowboyerna och förbrytarna i 1800-talets USA. ”Inspiration” är ledordet här, för man måste verkligen anstränga sig för att hitta någonting i filmen som stämmer med de amerikanska historieböckerna.

The Harder They Fall är mer av gräll serietidning än trovärdig tidsskildring av vilda västern. Huvudpersonernas pricksäkerhet får Lucky Luke att se ut som en halvblind amatör, och liken samlas i travar medan blodet flyter som ur fontäner. Leken med den historiska verkligheten är emellertid själva poängen med The Harder They Fall.

Filmen är enligt regissören Jeymes Samuel en hyllning till de verkliga afroamerikaner som suddats ut i historikernas och Hollywoods whitewashing av vilda västern.

”Afroamerikanerna har ignorerats i historien om vilda västern och Hollywoods framställning av vad vilda västern var”, sa regissören till tidningen The New York Times efter premiären.

Se trailern till ”The Harder They Fall”

Var fjärde cowboy var svart

The Harder They Fall börjar på klassiskt västernmanér: Mitt ute i ödemarken står ett litet trähus, och rök stiger ur skorstenen. Inne i huset sitter en afroamerikansk familj och ber bordsbön.

Plötsligt bankar det på dörren, och en lång, svart man med ansiktet dolt under cowboyhattens brätte kliver in med en förgylld revolver i var hand. Kallblodigt dödar han mamman och pappan, varpå han skär ett kors i pannan på den skrikande sonen.

Mannen är ligaledaren Rufus Buck, som styr staden Redwood med järnhand tillsammans med sitt gäng av laglösa, svarta förbrytare. När den föräldralöse sonen blir vuxen ger han sig själv in på den kriminella banan som tjuv och ligaledare.

Hans namn är Nat Love, och han har ett tydligt mål – att leta reda på den man som dödade hans föräldrar. Givetvis kan filmen inte sluta på något annat sätt än med en blodig uppgörelse mellan Nat Love och Rufus Buck.

© Entertainment Pictures/Imageselect

Filmen: Rufus Buck förråds av sina egna

Ligamedlemmen Wiley förråder sin ledare Rufus Buck genom att ange honom till polisen. Bucks liga räddar sin ledare från det tåg som ska transportera honom till fängelset.

© Historian Insight

Verkligheten: Polisen dödade ligaledaren

Rufus Buck hann aldrig bli förråd av sina egna. Vid en ålder av högst 21 år stoppades hans kriminella bana 1896 efter en 24 timmar lång eldstrid med ordningsmakten.

Handlingen är inte särskilt originell, men det är befriande att se enbart svarta rollfigurer fyra av rappa repliker och briljera med revolvrarna, för även om filmens handling är påhittad, så fanns det gott om svarta cowboyer och banditer i vilda västern.

Historiker uppskattar att omkring var fjärde cowboy var svart i slutet av 1800-talet. Under amerikanska inbördeskriget (1861–1865) sattes de svarta slavarna att sköta boskapen, medan husets patriark drog ut i krig. Efter slavarnas frigivning 1865 livnärde många afroamerikaner sig som självständiga kofösare.

En av dem var Nat Love. Till skillnad från i filmen var Nat Love ingen kriminell utan en före detta slav, som blev en laglydig cowboy och känd under namnet ”Deadwood Dick” på grund av sin skicklighet i rodeotävlingar.

© Entertainment Pictures/Imageselect

Filmen: Vicesheriff i maskopi med förbrytarliga

När Rufus Buck rymmer från den fångtransport som vicesheriff Bass Reeves har placerat honom i, slår Reeves sig samman med Nat Loves liga för att göra slut på Bucks liga.

© Legends of America & Shutterstock

Verkligheten: Bass Reeves jagade inte Rufus Buck

Bass Reeves och Rufus Bucks vägar korsades aldrig i verkligheten. Men under sin framgångsrika karriär under 1800-talets andra hälft hann USA:s förste svarte sheriff sätta 3 000 förbrytare bakom lås och bom.

Nat Loves fiende, Rufus Buck, porträtteras i filmen som en man i 50-årsåldern. I själva verket var den svarte serieförbrytaren 18 år, när han spred skräck med sin liga i Arkansas och Oklahoma. Ligan stal, våldtog och dödade sju människor under en period på två veckor, innan de greps. Alla fem ligamedlemmarna hängdes.

I filmen är Cherokee Bill, som skildras som den snabbaste revolverskytten i hela västern, bland annat medlem i Bucks liga. I själva verket möttes de aldrig, men det stämmer att Cherokee Bill använde sin revolver flitigt. Fram till sitt gripande 1896 sköt han ihjäl åtta män, däribland sin egen svåger.

© Netflix

Filmen: Barägare blir ligamedlem

Nat Love har ett gott öga till den vackra affärskvinnan Stagecoach Mary, som driver flera framgångsrika salooner. Hon ansluter sig till ligan och deltar i jakten på Rufus Buck.

© Delphipages & Shutterstock

Verkligheten: Affärskvinna jagade banditer på porten

Stagecoach Mary var innehavare av ett antal framgångsrika salooner på 1890-talet. Till skillnad från den späda skådespelerskan i filmen var hon dock en välvuxen madame på 1,82 meter och 90 kilo.

Missvisande porträtt

The Harder They Fall är våldsam som en splatterfilm, tjusig som en tv-reklam och frustrerande likgiltig inför historiska fakta om den period och de personer den beskriver.

Trots det ska filmen ha en eloge för att den lyfter fram några av vilda västerns mest legendariska afroamerikaner, som historien har glömt bort. Men om du förväntar dig en exakt historisk återgivning av karaktärernas liv kommer du att bli besviken.

Tre av sex stjärnor