”Händelserna i denna berättelse är fiktiva, men … Dessa. Personer. Existerade.”
Med dessa ord inleds den oerhört underhållande västernfilmen The Harder They Fall från Netflix, som är inspirerad av några av de mest legendariska afroamerikanska cowboyerna och förbrytarna i 1800-talets USA. ”Inspiration” är ledordet här, för man måste verkligen anstränga sig för att hitta någonting i filmen som stämmer med de amerikanska historieböckerna.
The Harder They Fall är mer av gräll serietidning än trovärdig tidsskildring av vilda västern. Huvudpersonernas pricksäkerhet får Lucky Luke att se ut som en halvblind amatör, och liken samlas i travar medan blodet flyter som ur fontäner. Leken med den historiska verkligheten är emellertid själva poängen med The Harder They Fall.
Filmen är enligt regissören Jeymes Samuel en hyllning till de verkliga afroamerikaner som suddats ut i historikernas och Hollywoods whitewashing av vilda västern.
”Afroamerikanerna har ignorerats i historien om vilda västern och Hollywoods framställning av vad vilda västern var”, sa regissören till tidningen The New York Times efter premiären.
Se trailern till ”The Harder They Fall”
Var fjärde cowboy var svart
The Harder They Fall börjar på klassiskt västernmanér: Mitt ute i ödemarken står ett litet trähus, och rök stiger ur skorstenen. Inne i huset sitter en afroamerikansk familj och ber bordsbön.
Plötsligt bankar det på dörren, och en lång, svart man med ansiktet dolt under cowboyhattens brätte kliver in med en förgylld revolver i var hand. Kallblodigt dödar han mamman och pappan, varpå han skär ett kors i pannan på den skrikande sonen.
Mannen är ligaledaren Rufus Buck, som styr staden Redwood med järnhand tillsammans med sitt gäng av laglösa, svarta förbrytare. När den föräldralöse sonen blir vuxen ger han sig själv in på den kriminella banan som tjuv och ligaledare.
Hans namn är Nat Love, och han har ett tydligt mål – att leta reda på den man som dödade hans föräldrar. Givetvis kan filmen inte sluta på något annat sätt än med en blodig uppgörelse mellan Nat Love och Rufus Buck.
Handlingen är inte särskilt originell, men det är befriande att se enbart svarta rollfigurer fyra av rappa repliker och briljera med revolvrarna, för även om filmens handling är påhittad, så fanns det gott om svarta cowboyer och banditer i vilda västern.
Historiker uppskattar att omkring var fjärde cowboy var svart i slutet av 1800-talet. Under amerikanska inbördeskriget (1861–1865) sattes de svarta slavarna att sköta boskapen, medan husets patriark drog ut i krig. Efter slavarnas frigivning 1865 livnärde många afroamerikaner sig som självständiga kofösare.
En av dem var Nat Love. Till skillnad från i filmen var Nat Love ingen kriminell utan en före detta slav, som blev en laglydig cowboy och känd under namnet ”Deadwood Dick” på grund av sin skicklighet i rodeotävlingar.
Nat Loves fiende, Rufus Buck, porträtteras i filmen som en man i 50-årsåldern. I själva verket var den svarte serieförbrytaren 18 år, när han spred skräck med sin liga i Arkansas och Oklahoma. Ligan stal, våldtog och dödade sju människor under en period på två veckor, innan de greps. Alla fem ligamedlemmarna hängdes.
I filmen är Cherokee Bill, som skildras som den snabbaste revolverskytten i hela västern, bland annat medlem i Bucks liga. I själva verket möttes de aldrig, men det stämmer att Cherokee Bill använde sin revolver flitigt. Fram till sitt gripande 1896 sköt han ihjäl åtta män, däribland sin egen svåger.
Missvisande porträtt
The Harder They Fall är våldsam som en splatterfilm, tjusig som en tv-reklam och frustrerande likgiltig inför historiska fakta om den period och de personer den beskriver.
Trots det ska filmen ha en eloge för att den lyfter fram några av vilda västerns mest legendariska afroamerikaner, som historien har glömt bort. Men om du förväntar dig en exakt historisk återgivning av karaktärernas liv kommer du att bli besviken.
