Britterna hade delat upp sina nordamerikanska kolonier i tretton administrativa områden.
Efter nordamerikanska frihetskriget (1775–83) då kolonisatörerna förklarade sig självständiga från London stod koloniernas representanter i de administrativa områdena fast vid denna uppdelning.
Endast de som slöt sig samman i en konfederation fick status som amerikansk delstat. Centralregeringen och delstatsregeringarna fick olika kompetensområden.
Den federala regeringen fattade beslut om bland annat infrastruktur och utrikespolitik, medan de enskilda delstaterna själva bestämde över exempelvis sitt eget rättssystem.
Därför har några stater i dag dödsstraff, medan andra inte har det.
USA växte till 50 delstater
Under USA:s expansion västerut fick nya landområden först status som territorier, distrikt eller departement utan regeringar.
I takt med att befolkningen växte i västern ansökte territorierna om att bli upptagna som stater.
Från år 1789 till år 1959 godkändes 31 stater. De fick i och med detta rätt att välja senatorer till den federala regeringen.
De två sista områdena som godkändes var Alaska och Hawaii, båda 1959. Efter detta hade USA sammanlagt 50 delstater.
I Declaration of Independence förklarade de tretton amerikanska kolonierna sin oavhängighet från Storbritannien.