”De dödade min farfar. De tvingade honom att gräva sin egen grav, och när han bett en bön, sköt de honom och kastade ner honom i gropen.”
Så sa Minnie Lee Langley, när hon 1983 i en tv-intervju berättade om sina traumatiska upplevelser 60 år tidigare.
Då – 1923 – var hon en nioårig liten flicka, som bevittnade ett rasistiskt angrepp, som blivit känt som massakern i Rosewood.
VIDEO: Nyhetsinslag med överlevande (1983)
Rosewood brändes ner
Rosewood var ett litet, välfungerande samhälle i den amerikanska delstaten Florida. Det hade omkring 200 invånare, de flesta av dem svarta.
Idyllen krossades dock brutalt i januari 1923, då flera hundra vita män anlände till samhället. En vit kvinna i ett intilliggande samhälle påstods ha attackerats av en svart man, och nu ville gruppen av arga, vita män straffa den skyldige, som enligt ryktena gömde sig i Rosewood.
De följande dagarna förvandlades det lilla samhället till ett inferno av lynchningar och mordbränder. Polisen höll sig undan, och gruppen av vita män växte till omkring 1 000 personer, som deltog i våldsdåden.
När de vita männen en vecka senare lämnade Rosewood var det endast rykande ruiner kvar av samhället, som aldrig befolkades igen.
I stort sett samtliga hus i Rosewood brändes 1923 ner till grunden.
De överlevande fick ersättning
Officiellt dödades åtta personer i samband med våldsamheterna i samhället, men enligt ögonvittnen var antalet betydligt större. Ingen dömdes någonsin för illdåden, och massakern i Rosewood var i stort sett bortglömd fram till 1982, då en lokal journalist började gräva i historien.
Det förnyade intresset ledde till en rättslig process, då delstaten Florida 1994 dömdes för att inte ha garanterat säkerheten för invånarna i Rosewood och för att ha kränkt deras rättigheter.
Delstaten dömdes att betala 150 000 dollar till var och en av de överlevande från massakern – en av dem var Minnie Lee Langley.