Anthony Comstock drar upp kragen över sina tjocka, röda polisonger för att ingen i församlingen ska lägga märke till honom. Den 33-årige inbördeskrigsveteranen är ett känt namn i det amerikanska samhället, där han i snart fem år har slagit ner hårt på vad han kallar ”obscent, oanständigt och liderligt” beteende.
Sedan de så kallade Comstocklagarna infördes år 1873 har det varit olagligt att skicka sexuellt anstötligt material med posten. Med lagarna i ryggen kan agenten öppna alla försändelser och gripa lagöverträdare.
Den här dagen, den 2 november 1877, har Comstocks arbete fört honom till Boston i Massachusetts, där förläggaren Ezra Heywood talar om ”sexuellt självbestämmande” inför en församling. Comstock har länge velat spärra in Heywood för hans syndiga tankar, och nyligen har agenten kommit på förläggaren med att skicka två obscena böcker.
”Det var alltför motbjudande. Jag var tvungen att lämna lokalen.” Anthony Comstock, efter att ha närvarat vid ett föredrag om utomäktenskaplig kärlek
Med en arresteringsorder i innerfickan tar Comstock plats i salen. Därifrån ser han ”begäret lysa i alla ansikten” när skamliga ord som ”penis” och ”sexuellt umgänge” uttalas i talarstolen.
”Det var alltför motbjudande. Jag var tvungen att lämna lokalen”, skrev agenten senare i sin dagbok. Han tvingar sig dock att gå tillbaka in och följer efter Heywood bakom scenen efter det att han slutat tala. När förläggaren inte vill följa med frivilligt fattar Comstock tag i nacken på honom och släpar honom nedför trappan. Postagenten kastar in sin fånge i en väntande vagn och skickar den till stadens närmaste fängelse.
”Djävulens pälsjägare har fångats”, konstaterar sedlighetens förkämpe.
Comstock har satt fast ännu en brottsling, men han vet att det finns oändligt många fler som tänker orena tankar där ute. Mellan åren 1873 och 1915 ägnar han all sin vakna tid åt att leta rätt på anstötliga skrifter och bilder. Agenten tänker inte ge upp förrän alla ”sexgalningar” har fått sitt straff.
”Herr domare, denna kvinna har fött ett naket barn!” säger agent Comstock på den här satirteckningen från år 1915.
Comstock flyttade till syndens näste
Anthony Comstock växte upp i ett starkt religiöst hem på landsbygden i New Canaan i Connecticut, där modern dagligen läste historier ur Bibeln och söndagarna tillbringades i kyrkan.
Sitt förakt för sexuell frigörelse fick han med modersmjölken och fromheten följde med Comstock när han år 1863 anmälde sig till unionsarmén i amerikanska inbördeskriget. När whiskyflaskan skickades runt vid lägerelden hällde Comstock demonstrativt ut sin andel på marken i stället för att ge bort den. Det gav honom fler fiender än vänner, men det brydde han sig inte om.
”Kan jag offra principer och samvete för att bli populär? ALDRIG!” skrev han i sin dagbok.
För Comstock var både alkohol och sexuellt begär frestelser som människan var tvungen att motstå. Därför blev han chockad när han 22 år gammal flyttade till New York för att söka jobb. Året var 1867 och miljonstadens unga män dreglade över erotiska bilder och böcker. I barerna gav servitriserna gästerna flörtiga blickar.
Unga människor hade utomäktenskapligt sex och skumma typer sålde ”gonorrépåsar” (kondomer), ”holländska spetsmössor” (pessar) och vaginala injektionssprutor, som skulle undvika spridning av sjukdomar och förhindra graviditeter.
Artonhundratalets pessar var vanligen en svamp eller en läderhätta som kvinnan förde upp i underlivet.
I den kristna ungdomsorganisationen Young Men’s Christian Association (YMCA) fann Comstock stöd för att ta i med hårdhandskarna mot förfallet i New York. Organisationen hade kopplingar till inflytelserika personer, däribland politiker.
Redan år 1868 lyckades Comstock och YMCA driva igenom en lag i New York som förbjöd all framställning, försäljning och annonsering av ”obscena och oanständiga böcker”. Det gällde även kortare skrifter och utmanande bilder. Inte ens skrifter om ämnen som prevention och abort tolererades.
Efter en omfattande lobbyverksamhet röstade den amerikanska kongressen år 1873 igenom lagen Act of Obscene Literature and Articles of Immoral Use, som kom att bli känd som Comstocklagarna. Nu skulle hela landet bli anständigt igen.
Organisationen New York Society for the Suppression of Vice (NYSSV), som grundades av Comstock år 1873, fanns kvar ända till år 1950, långt efter hans död.
Posten övervakades
President Ulysses S. Grant hade knappt hunnit underteckna den nya lagen förrän Comstock sattes att upprätthålla den. Hans nät av spanare hade befogenhet att eftersöka, beslagta och gripa. För att sporra spanarna fick de 50 procent av bötessummorna.
Comstock var särskilt nöjd med att han nu hade rätt att läsa amerikanernas post, för via postväsendet kunde ju folk ”i hemlighet” skicka obscent material.
Varje gång en av Comstocks spanare gav honom ett tips om en person som skickade pornografi eller oanständiga böcker med posten slet han upp brevet eller paketet i förhoppning om att kunna fälla gärningsmannen. I många fall brändes de beslagtagna bilderna och böckerna.
”Han hade något av det mest obscena man kan tänka sig, en enorm penis i en telefonkiosk.” Comstock, om ett stötande föremål han fann på en bar i Brooklyn
Censurkungen och hans moralpolis sökte även upp tidningskiosker för att kontrollera att tidningar och tidskrifter inte tryckte något snusk. Redan på våren 1873 tog tidningar som New York Herald och The Sun bort annonser för barnmorskor, eftersom Comstock ansåg att de var obscena.
Även barer och värdshus övervakades och tömdes på opassande inredning. Allt som kunde tolkas som en fallossymbol togs bort. Hos en barägare i Brooklyn möttes Comstock en hemsk syn.
”Han hade något av det mest obscena man kan tänka sig, en enorm penis i en telefonkiosk. Han ställde ut det avskyvärda föremålet för att locka till sig ett visst klientel”, rasade agenten.
För att undvika böter skedde handeln med oanständiga bilder i det fördolda. Comstock och hans mannar såg sig därför nödgade att agera provokatörer för att locka fram lagöverträdarna. De gick in hos cigarrhandlare och barberare, som i många fall låg bakom den illegala försäljningen, och frågade efter nakenbilder. När den tillfrågade erbjöd dem ett cigarretui med en vågad bild blev syndaren gripen.
Samma taktik använde Comstock år 1877 när han fällde förläggaren Ezra Heywood. Under falskt namn skickade agenten honom ett brev och berömde hans arbete som förespråkare för sexuell frigörelse. Samtidigt bad Comstock att få två obscena böcker skickade till sig med posten.
När Comstock tog emot böckerna kunde han egenhändigt gripa Heywood i Boston. Rätten dömde förläggaren till två års fängelse och 100 dollar i böter.
Comstock förfärades över skyltdockor och anatomiböcker
Dildoar förgiftade själen
Comstock ansåg att ”gummiföremål med oanständigt syfte” var ”kvinnlig självförgiftning”. Rättsväsendet gav honom rätt och bötfällde återförsäljare av dildoar. Comstock konfiskerade totalt 30 000 dildoar.
Läkarböcker granskades
”Vägen till bordellen går genom boken”, menade Comstock. Med det avsåg han inte bara böcker med oanständiga historier, utan även fackböcker. Till och med anatomiböcker för läkarstudenter blev förbjudna att skicka med posten.
Magdans var vedervärdigt
När Comstock såg magdans på världsutställningen i Chicago år 1893 beskrev han den som ”den skamligaste demonstration av moraliskt fördärv”. Det bestämdes att dansen absolut inte fick lov att utföras i halvt genomskinliga magblusar.
Inga penisar på konstakademin
År 1906 försökte Comstock förbjuda nakenstudier på konstakademin. Han tyckte att det var moraliskt förkastligt att studenterna tecknade kroppar utifrån nakenbilder, framför allt att unga kvinnor fick se penisar. Han fick emellertid inte medhåll i rätten.
Skyltdockor förstörde män
Under sina sista tio år blåste Comstock till strid mot skyltdockor klädda i korsetter och strumpebandshållare. Han ville se ett förbud mot de avskyvärda dockorna i landets alla skyltfönster, men kampanjen misslyckades.
Kvinnor hemsöktes av Comstock
Medan Comstock under de första åren främst riktade in sig på amoraliska män blev han efter Ezra Heywoods fängslande mycket upptagen av så kallade free lovers, som i likhet med Heywood ansåg att staten inte skulle lägga sig i människors sexliv.
”Det är en svag, lat, oduglig och korrupt typ av människor som saknar normal anständighet”, menade Comstock, som ansåg att sådant folk ”hörde hemma i en svinstia”.
Kvinnorättsförkämpen Sarah Chase, som höll föredrag om sexualitet, var en av dem. År 1878 grep agenten henne för att ha sålt en injektionsspruta som inte bara förhindrade sjukdomar, utan även kunde användas som preventivmedel. Chase slapp dock undan bestraffning, eftersom det inte gick att bevisa att hon sålde sprutan till lösaktiga kvinnor. För att håna den beryktade agenten marknadsförde Chase senare den som ”Comstocksprutan”.
Ann Trow Lohman, mer känd som Madame Restell, var en känd amerikansk abortör. Hon greps vid flera tillfällen, och i pressen framställdes hon som en mördare.
Många kvinnor med mindre pondus än Chase föll dock offer för Comstocks envetna jakt. År 1878 fick 65-åriga Ann Trow Lohman, som brukade hjälpa kvinnor som behövde göra abort, besök av en tunnformig man som hon inte kände igen. Mannen, Comstock i förklädnad, bad om ett preventivmedel för att hans fru inte skulle bli gravid. Restell sålde honom några piller och en mixtur.
En vecka senare dök mannen upp igen, flankerad av två poliser och två journalister, för att gripa Lohman.
”Jag är så rädd för hur det ska bli i morgon”, sa hon till sin svärson dagen innan hon skulle ställas inför rätta.
Lohmans skräck inför att tvingas tillbringa sina sista år i fängelse var så stor att hon tog sitt liv samma natt.
Självmordet betydde ingenting för Comstocks goda relationer till den starkt religiösa delen av USA:s politiker. Hans metoder var visserligen okonventionella, men resultaten talade för sig själva.
År 1893 hade han fått över 1 000 amerikaner dömda, konfiskerat 800 000 oanständiga bilder och beslagtagit omkring 100 000 anstötliga föremål.
Under J. Edgar Hoover (till höger) granskade FBI även Hollywoodfilmer för att de inte skulle ha något moraliskt förkastligt innehåll.
Lagarna spökade i 100 år
När Comstock dog år 1915 följde lagarna inte honom i graven. Hans censur levde vidare i över 50 år, och ingen mindre än FBI-chefen J. Edgar Hoover anammade hans metoder.
Vid sin död hade Anthony Comstock förlorat en del av sin auktoritet i det amerikanska samhället. Ändå dröjde det över 50 år innan hans censur försvann.
Comstocklagarna överlevde inte bara i årtionden med endast ett fåtal anpassningar. Dessutom tog FBI-chefen J. Edgar Hoover till sig Comstocks metoder. Som ung juridikstudent inspirerades Hoover av postagenten och när han blev chef för FBI insåg han att övervakning av kommunikation var ett viktigt verktyg för att kunna kontrollera landet. Hoover tillämpade även metoderna på avlyssning.
Med tiden växte emellertid kritiken mot Comstocklagarna. På 1950-talet lanserade Hugh Hefner sin herrtidning Playboy. När postväsendet konfiskerade tidningen på grund av det obscena innehållet lämnade Hefner in en stämningsansökan – och vann. Domen blev dödsstöten för postväsendets censur.
Det dröjde emellertid ända till år 1972 innan Comstocks lagar upphävdes helt. Då förklarade USA:s högsta domstol de sista inskränkningarna författningsstridiga.
Censurkungen föll från tronen
Till en början jagade Comstock bara människor på samhällets botten, men med tiden steg makten honom åt huvudet. Mot slutet av 1800-talet kände även överklassen honom flåsa i nacken. Comstock stormade till och med in på fina konstgallerier och slet ner oanständiga verk från väggarna. Detta nit blev emellertid hans fall. När överklassen, som följde sina egna normer, röt ifrån förlorade moralens väktare snart sitt politiska stöd.
År 1913 hävdade New Jersey-tidningen Passaic Daily News till och med att Comstock ”har gjort sig till åtlöje i staden så många gånger att hans upptåg har slutat väcka intresse”. Satirtecknarna framställde honom som munk och folk roade sig med att kalla honom ”Saint Anthony”.
Comstocks ständiga försök att införa förbud gjorde att han blev förlöjligad i pressen. Här framställs han som en from munk som är rädd för skyltdockor.
År 1915 trädde en 71-årig Comstock slutligen tillbaka. Tre månader senare dog han av lunginflammation. Enligt honom själv hade han efter 42 år på sin post konfiskerat totalt 160 ton obscena böcker och annat material samt fått 2 740 människor dömda till totalt 566 års fängelse.
Det faktum att 15 av de gripna hade begått självmord var inget som bekymrade Comstock. I en årsrapport skrev han att när han fick höra om dödsfallen var det som att ”läsa en thriller”.
År 1887 publicerades Fanny Hill i en illegal piratutgåva som innehöll explicita illustrationer av huvudpersonens erotiska upplevelser.
Tvåhundra år gammal Fanny ändrade lagen
Sedan uppfinningen av boktryckarkonsten har erotisk litteratur och pornografi varit ett ämne för lagstiftning i västvärlden. Comstock hade kollegor i många länder, där böcker förbjöds och konst täcktes över. I medeltidens Spanien räckte det att översätta Höga Visan från Gamla Testamentet för att sättas i fängelse.
Boken Fanny Hill från år 1748, som handlar om en prostituerad kvinna, fick en oväntad roll i uppgörelsen med censuren. Vid utgivningen blev den strängt förbjuden överallt, men i mitten av 1960-talet började flera förlag trotsa lagstiftningen, och det dröjde inte länge förrän boken var en bästsäljare.
De olagliga utgivningarna ledde till processer i flera länder och medförde en förändring av lagstiftarnas inställning till pornografi. I Sverige togs den så kallade porrparagrafen bort ur tryckfrihetsförordningen och brottsbalken år 1971.