Julian Fellowes skapade ett globalt fenomen med kostymdramaserien ”Downton Abbey”, som följde adelsfamiljen Crawley och dess tjänstefolk på godset Downton Abbey i början av 1900-talet.
Våren 2022 gick Fellowes ihop med HBO och försökte följa upp jätteframgången med serien ”The Gilded Age”, som i stället handlar om den förmögna överklassen i New York i slutet av 1800-talet. Gamla och nya pengar kämpar om status i den amerikanska överklassen, men resultatet är långt ifrån någon ny ”Downton Abbey”.
VIDEO: Se trailern till ”The Gilded Age”
Verklighet blandas med fantasi
Medan ”Downton Abbey” var fängslande och full av intriger är ”The Gilded Age” ungefär lika spännande som att deklarera. Den mest dramatiska scenen i första avsnittet är när en av de nyrika räddar en hundvalp från att bli överkörd av en droska.
Sedd genom historiska glasögon är serien dessvärre inte heller imponerande. Kläderna är tjusiga, och interiören i de överdådiga bostäderna är trovärdig för tidsperioden, men så snart kameran förflyttar sig från överklassens hem och ut i staden dyker problemen upp.
New York präglades av en enorm fattigdom och bråddjupa sociala klyftor i början av 1900-talet, vilket aldrig skildras. Gatorna är alltid rena och till exempel helt fria från hästbajs och skräp, vilket fanns precis överallt. Eftersom datorgrafiken i serien dessutom lämnar en del övrigt att önska, är det svårt att känna sig förflyttad till det tidiga 1900-talets New York.
Svart kvinna pressas in
Serien: Förmögen kvinna anställer svart sekreterare
Den stockkonservativa Agnes van Rhijn anställer den unga svarta författaren Peggy Scott som sin sekreterare, efter att hon fått nys om Peggys goda skrivförmåga.
Fakta: Överklassen anställde sällan svarta
De flesta vita kvinnor skulle aldrig få för sig att ha en svart kvinna på avlöningslistan. Majoriteten av tjänstefolket i New York utgjordes av immigranter från Irland, Tyskland och Skandinavien.
Liksom i ”Downton Abbey” låter serien sig inspireras av historiska händelser och har verkliga historiska personer i mindre roller. Samtliga huvudpersoner är dock fiktiva, och de flesta framstår dessvärre lika endimensionella som en endollarsedel.
Seriens huvudkonflikt kretsar kring familjen Rhijn-Brook, som är ”gamla pengar”, och som ser ner på den nyrika familjen Russell, som alldeles nyligen flyttat till New York. Familjen Russell är tydligt inspirerade av familjen Vanderbilt, som på 1800-talet tjänade en förmögenhet på investeringar i järnvägar och betraktades som ”nya pengar”.
Kopia av slott uppfördes i New York
Serien: Nyrika bygger palats mitt i New York
Det nyrika paret Russell vållar uppståndelse, när de låter uppföra en extravagant fastighet i New York. Bostaden är tydligt influerad av ett franskt renässansslott och gör allt för att spegla ägarnas enorma rikedom.
Fakta: Vanderbilt kopierade franskt slott
De verkliga makarna Vanderbilt lät uppföra en mycket omdiskuterad bostad på Manhattan i slutet av 1800-talet. Huset sades ha haft den franske kungen Ludvig XII:s Château de Blois som förlaga.
Släkten Vanderbilt är fortfarande ett känt namn i USA och familjen skildras inte direkt i serien. Medlemmar av familjen Astor syns dock i mindre roller. Familjen var under 1700- och 1800-talet sinnebilden av den konservativa eliten, men är en smula bortglömd i USA i dag. Familjen leddes av William Backhouse Astor, USA:s förste multimiljonär. I serien syns i synnerhet hans hustru Caroline, som var ”drottningen” av New Yorks överklass. Med endast en diskret nickning kunde hon avgöra vem som var inne i värmen.
Konflikten mellan dessa båda familjedynastier är intressant, och det är synd att serien inte går hela vägen utan i stället utvecklas till ett kostymdrama med tråkiga historiska stand-ins.
Serien tar sig även en del historiska friheter med avseende på karaktärerna, i synnerhet vad gäller seriens svarta sekreterare och författare, Peggy Scott. Även om hon står lägre på den sociala rangstegen än de rika huvudpersonerna och upplever en viss diskriminering så har hon det betydligt bättre ställt än hon skulle ha haft i verkligheten.
Seriens historiska konsult, Erica Armstrong Dunbar, har medgett att Scotts vänskap med den vita överklasskvinnan Marian Brook skulle ha varit ”extremt ovanlig”, eftersom USA var väldigt segregerat.
Miljonärshustru överraskade gång på gång
Serien: Miljonärska håller bisarr tebjudning för dockor
Den excentriska Mamie Fish bjuder in familjen Russell till en bisarr tebjudning. Gästerna ska sitta med en docka i knät, medan det serveras miniatyrmat i dockstorlek.
Fakta: Fish var en udda figur
Verklighetens Mamie Fish var minst lika speciell. År 1902 arrangerade hon en middagsbjudning till ära för den mystiske prins Drago av Korsika – bara för att sedan avslöja att ”prinsen” var en utklädd apa.
Fasad utan innehåll
Historieböckerna är rika på beskrivningar av den oerhörda dekadens som präglade New Yorks överklass under ”guldåren”. Det röktes cigaretter rullade av 100-dollarsedlar och det serverades ostron med pärlor i, men denna livsstil ser vi nästan inget av i ”The Gilded Age”.
Serien framstår som en fantasiversion av historien, där alla vassa kanter har slipats bort. Den skildrar intressanta händelser och personer, men allting framstår som en på tok för tjusig fasad utan innehåll.
