Veckorna före den fjärde torsdagen i november sjuder det av aktivitet i de amerikanska skolorna. Tacksägelsedagen – Thanksgiving Day – närmar sig och barnen får lära sig hur det var när de första engelska invandrarna, pilgrimerna, kom till Plymouth Rock i Massachusetts med skeppet Mayflower år 1620.
År efter år berättas historien om hur nybyggarna klarade den första tuffa tiden tack vare hjälp från urbefolkningen i området, wampanoag-folket. Och hur de genom hårt arbete, flit och gudfruktighet byggde upp kolonin New England.
Dagens Thanksgiving bryter med den traditionella
På Thanksgiving-torsdagen anordnas parader och festtåg. På kvällen sätter sig amerikanerna till bords för att äta den traditionella Thanksgiving-middagen som består av fylld kalkon, sötpotatis, tranbärssås och pumpapaj, medan man tackar Gud och varandra för det gångna året.
Thanksgiving är en till synes obruten tradition som har sitt ursprung bland de första bosättarna i New England. Det är i alla fall vad de flesta amerikaner tror.
Men bortsett från namnet har våra dagars tacksägelsedag inte mycket gemensamt med den första Thanksgiving som pilgrimerna firade.
Separatisterna, en religiös engelsk sekt, förföljdes i hemlandet och avseglade därför till den nya världen med skeppet Mayflower. Ombord fanns även personer med en brokig bakgrund – individer som historieböckerna inte berättar om.
Pilgrimer utvandrar från England
Pilgrimerna, eller pilgrimsfäderna som de första engelska invandrarna blivit kända som, har förvandlats till mytiska figurer i USA. Bara namnet pilgrimer vittnar om deras särställning bland de vågor av invandrare som skulle komma efter dem över Atlanten.
Pilgrimerna var medlemmar av en engelsk protestantisk sekt som kallade sig separatister. De ansåg att man skulle utöva sin tro på samma sätt som de första kristna lär ha gjort. Bland annat skulle varje församling ha friheten att välja den form av gudstjänst som de ville ha.
Den tanken fick inte helt överraskande ett frostigt mottagande inom den etablerade kyrkan och varje ansats till privata gudstjänster straffades med dryga böter och fängelse.
Två präster som hade inspirerat separatisterna blev till och med avrättade för att ha uppviglat till religiöst uppror.
Separatisterna kände därför att de inte längre kunde praktisera sin tro i England. De ville hitta en plats där de kunde skapa ett samhälle som liknade de första kristna församlingarna, där Guds ord styrde alla aspekter av livet.
De nya engelska kolonierna i Amerika verkade vara en idealisk plats.
Mayflower ankrar upp vid Plymouth
Den 15 augusti 1620 stävade Mayflower ut från Southampton. Av de 102 som reste med Mayflower till Amerika, var faktiskt bara 28 separatister. Resten var vanliga engelsmän drivna av desperation eller äventyrslusta.
Bara var fjärde passagerare på skeppet var separatist, ändå är det dem som det berättas om i historieböckerna. Det var nämligen separatisterna som stod för de amerikanska värdena, inte äventyrare och småförbrytare.
Efter tre månaders seglats kom Mayflower äntligen fram till Amerika. Den första plats de gick iland på var spetsen av Cape Cod i våra dagars Massachusetts cirka tre mil från där Plymouth byggdes.
De landsteg alltså inte – som myten påstår – på Plymouth Rock, ett stort klippblock cirka 200 meter från Plymouth.
Plymouth Rock omnämns faktiskt inte alls före 1720-talet, och inte förrän vid tiden för den amerikanska revolutionen blev myten om landstigningen på Plymouth Rock utbredd.
Vid det laget hade historien om pilgrimerna blivit så populär att det skulle vara effektfullt att kunna peka ut ett landmärke där de steg i land på amerikansk mark för allra första gången.
Mayflowerfördraget ses som en föregångare till oavhängighetsförklaringen. Att pilgrimerna var kungatrogna minns ingen i dag. Foto: Bettmann/Corbis
Tidigt utkast till författningen
Dagen efter att de hade nått land undertecknade kolonisatörerna det så kallade Mayflower Compact. Det är i hög grad detta dokument som har gett dem deras senare hjältestatus.
De som skrev under accepterade en lokal regering baserad på majoritetsbeslut och kolonisatörerna svor att de skulle följa de lokala lagarna och reglerna.
Regeringen kunde i gengäld bara sitta kvar så länge den hade medborgarnas stöd. Eller med andra ord: det var ett mycket demokratiskt dokument.
John Adams, en av ledargestalterna bakom den amerikanska revolutionen, fastställde att detta dokument skulle utgöra grunden för den amerikanska författningen.
Mayflower Compact har sedan John Adams tillkännagivande betraktats som det första stora steget mot den amerikanska demokratin. Och pilgrimerna utsågs att äga det demokratiska sinnelag som sedan revolutionen har betraktats som amerikanernas främsta dygd.
John Adams och hans samtid förbisåg passande nog att pilgrimerna i Mayflower Compact faktiskt svurit evig trohet mot samma tron som de just hade gjort uppror mot och frigjort sig från.
Och de ignorerade även att de kungatrogna pilgrimerna knappast var samhällsreformatorer utan bara försökte få en lokal regering att fungera på bästa sätt i en ny och hård värld.
Pilgrimer stal från indianerna
När kolonisatörerna anlände till Amerika kom de genast på kant med traktens wampanoagfolk efter att ha plundrat flera gravhögar, ett förrådslager och en boplats.
Kolonisatörerna betraktade stöldgodset som ett slags gåva från Gud. Men ursprungsbefolkningen såg förstås annorlunda på saken och det hela slutade med en väpnad konflikt.
Ingen dödades i sammandrabbningen, men på grund av pilgrimernas plundringar förblev förhållandet spänt.
Den 29 december 1620 grundade pilgrimerna staden Plymouth.
Uppbyggnaden gick snabbt men en stor del av pilgrimerna var svaga på grund av de sjukdomar som de hade drabbats av under överfarten. Många hostade våldsamt, några led av skörbjugg och under vintern blev kolonisatörerna allt svagare.
Bara 50 man överlevde de mörka och kalla månaderna och pilgrimerna var nu tvungna att be wampanoag om hjälp. När kolonisatörerna återlämnat allt stöldgods förbarmade sig stammen och gav de utsvultna nybyggarna mat.
Tack vare ursprungsamerikanernas hjälp blev de åter starka och friska och som tack bjöd de in representanter från wampanoag-folket till skördefest i september 1621.
Kolonisatörernas och indianernas samvaro har romantiserats. I själva verket började pilgrimerna med att stjäla från indianerna. Foto: Bettmann/Corbis
På menyn fanns gås eller anka till Thanksgiving
Festen varade i flera dagar med massor av mat, tävlingar och lekar för att fira en lyckad skörd. Med sina engelska släktingar och vänner i åtanke beskrev Edward Winslow, Plymouths förste guvernör, skördefesten i sin dagbok:
”Vi har bärgat vår skörd. Fyra män skickades ut på fågeljakt så att vi kunde festa ordentligt tillsammans sedan vi skördat frukterna av vårt arbete. På en dag fångade de så många fåglar att vi, med lite tillbehör, kunde bespisa sällskapet i nästan en hel vecka.”
Utifrån denna beskrivning och många andra stycken i dagboken kan historikerna i dag utläsa att menyn vid skördefesten inte hade mycket gemensamt med våra dagars fyllda kalkon, sötpotatis och pumpapaj.
De fåglar som Winslow skriver om kan knappast ha varit kalkoner, eftersom de trots sin ringa intelligens faktiskt är skygga och svåra att fånga.
Med tanke på det stora antal fåglar som man tydligen åt, och på de väldiga flockar med änder och gäss som finns i området, har menyn snarare bestått av andfåglar. Om de har varit fyllda, har fyllningen bestått av örter och lök, eftersom engelsmännen vid den här tiden inte använde bröd som fyllning.
År 1621 hade visserligen potatisen kommit från Sydamerika till de europeiska middagsborden men det var ännu ingen vardagsmat.
Sötpotatisen var mycket dyr eftersom man ansåg den vara ett afrodisiakum – ett medel som förstärker könsdriften – så den har troligen inte heller stått på menyn.
Man kan ha ätit pumpa, men inte i form av paj. Pilgrimerna hade varken smör, mjöl eller socker för att baka paj och receptet på den traditionella pumpapajen är från mitten av 1700-talet.
Inte heller den traditionella tranbärssåsen serverades 1621.
På den tiden fanns det sannolikt inget socker i kolonin eftersom det var för dyrt. Om man har ätit tranbär har de nog serverats färska eller i wampanoag-rätter.
På skördefest-menyn stod först och främst fågel, vilt, majs, majsgröt, majsbröd, frukt och grönsaker från trakten, nötter och ursprungliga, lokala rätter.
Thanksgiving firas vid fel tid
En annan sak som inte stämmer med dagens Thanksgiving är själva dagen då den firas. Visst tackade kolonisatörerna ursprungsbefolkningen för deras hjälp vid skördefesten 1621, men den festen var inte pilgrimernas Thanksgivingdag.
Inte förrän 1623 firade invånarna i Plymouth det de kallade Thanksgiving: inte någon fest utan en stillsam tacksägelsedag med bön och lovprisning.
Under 1700-talet var det också denna ”religiösa”, 1623 års variant av Thanksgiving, som firades varje år i New England.
Guvernören i varje koloni utsåg en dag under hösten för tacksägelse och lovprisning. Och efter hand som folk i början av 1800-talet flyttade västerut tog de den puritanska högtiden med sig. På så vis spred sig helgdagen snart över hela landet.
År 1861 slog president Abraham Lincoln fast att Thanksgiving skulle firas den fjärde torsdagen i november.
Kring år 1880 bestämde man emellertid att det var just pilgrimernas första skördefest år 1621 som skulle kallas ”den första Thanksgiving”.
Amerikanerna letade efter helgdagar som de kunde göra till sina egna och man tyckte att berättelsen om nybyggarnas allra första hårda år helt enkelt hade mera must och märg än historien om en dag som tillbringades i stilla bön två år senare.
På 1800-talet var USA fortfarande en ung nation som höll på att skapa sin egen identitet och kultur. I det sammanhanget var nationella helgdagar viktiga.
Folket skulle ha en dag då man kunde samlas och hylla de värden som nationen var uppbyggd kring. Det var därför inte så viktigt vilken betydelse Thanksgiving hade på pilgrimernas tid, utan mer vilken betydelse den hade i 1800-talets USA.
Urfolken kom in i värmen med Thanksgiving
Det var först på 1890-talet som Thanksgiving blev vad den är i dag. Under de mångåriga konflikterna mellan ursprungsamerikaner och nybyggare på 1700- och 1800-talen stämde bilden av pilgrimer och infödda som festade tillsammans nämligen inte alls överens med verkligheten för gemene man.
Berättelserna om att de infödda deltog i festen utelämnades därför helt. Och först när ursprungsamerikanerna besegrats helt började amerikanerna åter att dyrka den fredliga samvaron mellan pilgrimer och infödda, som symboliserades genom deras första gemensamma Thanksgiving.
Invandrare undervisades av barn
Ändringarna i berättelsen om Thanksgiving inträffade samtidigt som USA också förändrades radikalt. På 1880-talet sköljde nya vågor av immigranter in över kontinenten, främst från Öst- och Sydeuropa.
De hade andra språk, religioner och seder än de första immigranterna som främst kom från England och Irland, och många ansåg dem vara ett hot mot den amerikanska livsstilen. De måste därför lära sig att bli goda amerikaner.
Eftersom många av immigranterna var analfabeter, fick de kunskaper om det nya fäderneslandet via sina barn som snabbt tog till sig språk och läsförmåga i skolan.
I barnens undervisning gjordes pilgrimerna därför snart till idealet för hur invandrare skulle vara, och veckorna före Thanksgiving blev den period då man fick veta mer om dem genom läsning och skådespel.
När barnen i dag klär sig i pilgrimskostym och indiankläder är det alltså inte för att återge historien korrekt – de för bara traditionsenligt vidare en snabbkurs i amerikanska värderingar.