Pinkerton tämjde vilda västern

I den tecknade serien Lucky Luke karikeras de med mörkblå kläder, cykelstyren till musta­scher, höga hattar och ett Winchestergevär i handen.

I verkligheten var agenterna bovarnas största skräck. The Pinkerton Agency var den första detektivbyrån i USA, grundad av Allan Pinkerton år 1850.

Detektiv av en slump

Byråns grundare, Allan Pinkerton, föddes 1819 i fattiga kvarter i Glasgow, Skottland. Han var son till en polis men förlorade sin far redan som åttaåring när fadern dödades under ett upplopp. Skolan var ingenting för Allan. Han hoppade tidigt av och fick arbete som tunnbindare.

När han började engagera sig i revolutionära aktiviteter tvingades han till slut fly landet med hustrun Joan. Paret emigrerade till Kanada 1842, men deras skepp förliste och de förlorade allt.

De blev till och med av med sina vigselringar när de spolades upp på land och strax därefter rånades av indianer. Paret gav upp tanken på en framtid i Kanada och reste till Chicago i USA

I den lilla staden Dundee nordväst om Chicago etablerade sig Allan Pinkerton som tunnbindare. Verksamheten växte snabbt till ett blomstrande företag med flera anställda.

Men Allan Pinkerton engagerade sig också i samhällsfrågor. Han ägnade sig särskilt åt frågan om slaveriet, något som han var motståndare till. Bland annat lät han förrymda slavar på flykt gömma sig i hans verkstad.

Det var just hans förmåga att alltid engagera sig i sin omvärld som fick Pinkerton att slå sig in på en bana som pionjär bland detektiver.

En dag seglade han ut till en liten ö i den närliggande floden för att skaffa trä till sina tunnor. Ön antogs vara obebodd, men Allan Pinkerton upptäckte att några falskmyntare höll till där.

Först tänkte han anmäla dem till sheriffen, men i stället funderade han ut en listig plan: Han erbjöd sig att bli mellanhand och locka falskmyntarna­ i en fälla. Därefter skulle sheriffen kunna gripa dem.

Planen lyckades över all förväntan och kort därefter anställdes Allan Pinkerton som detektiv i Chicago.

Regelverk för agenter

Den skotske immigranten blev snabbt känd för sitt mod och sin omutlighet. Samtidigt hade han näsa för att leta upp misstänkta typer och förleda dem att avslöja sig själva. Snart hade han slagit rekord i antalet anhållna rånare och mördare.

Men staden Chicago kunde inte erbjuda lagens män någon särskilt imponerande lön och Pinkerton bestämde sig därför för att starta eget. År 1850 grundade han The Pinkerton National Detective Agency, som snart fick lokalkontor över hela USA.

Han lanserade ett särskilt regelverk för sina agenter, som varken fick ta emot mutor eller belöningar för att de grep någon. Detta var något helt nytt.

Förvånansvärt nog lyckades Pinkerton hålla fast vid sina regler för god affärssed i en tid när just mutor och korruption var starka drivkrafter i stora delar av det amerikanska samhället. Pinkerton tackade dessutom konsekvent nej till skilsmässoärenden och fall som kunde leda till skandaler.

En annan utmärkande nyskapelse var att byrån tidigt anställde kvinnliga detektiver. År 1856 kontaktades Allan Pinkerton av den unga änkan Kate Warne, som sökte jobb.

Först sade han nej, men hon lyckades övertyga honom om att en kvinnlig agent kunde vara till stor nytta. De kunde till exempel bli förtrogna med förbrytarnas flickvänner och hustrur och på så sätt få veta saker om dem som manliga agenter inte skulle kunna få reda på.

Allan Pinkerton ångrade aldrig att han anställde henne.Kate Warne blev en av hans bästa och närmaste medarbetare – och en av två agenter som han i sitt testamente lovade en plats i familjegraven.

Det goda samarbetet med Kate Warne fick honom att anställa fler kvinnor. Den amerikanska polisen anställde inte kvinnor förrän 1891, och ”riktiga” poliser kunde de inte bli förrän år 1903.

Upprättade världens första brottsregister

Men detektivbyrån sysslade inte bara med spektakulära människojakter. De enorma framgångarna fick de också tack vare ett grundligt och noggrant skrivbordsarbete. Man förde ett omfattande register i verksamheten som snart täckte hela landet.

Som den förste i världen – långt innan polisen fick samma idé – började Allan Pinkerton fotografera brottslingarna och samla bilderna i stora arkiv. Det ledde till att Pinkertons detektivbyrå år 1870 hade världens största samling fotografier av brottslingar.

Dessutom samlade Pinkertons detektiver in tidningsartiklar från hela landet, lade till sina egna anteckningar och skickade allt till huvudkontoret i Chicago. Sheriffer över hela Amerika skickade in vittnesmål med detaljerade signalement på skurkar och banditer – ovärderliga handlingar när agenterna var en efterlyst förbrytare på spåren.

Det dröjde inte länge förrän Pinkerton satt på en kunskapsbank med helt unika uppgifter om USA:s kriminella. Själv blev Allan Pinkerton en skicklig expert på brottslingarnas beteende och språk och många sade att han måste ha haft ett sjätte sinne: Sinne för förbrytare.

Allan Pinkerton själv hävdade att allt handlade om att vara alert och att aldrig ge upp. ”We never sleep” – ”Vi sover aldrig” – var hans motto, och firmans logotyp var ett vakande öga.

Den idérike Pinkerton hade även sinne för marknadsföring och utnyttjade helt medvetet de amerikanska tidningarna, dels för att efterlysa brottslingar, dels för att berätta om sina framgångsrika gripanden. Snart var han känd över hela Amerika som ”Ögat”.

Räddade president Lincoln

Under de första åren åtog sig detektiverna på byrån främst lokala uppdrag, men 1861 blev Allan Pinkerton riks­kändis när han räddade USA:s
president Abraham Lincoln vid ett attentatsförsök.

Bakgrunden till den händel­sen var att järnvägsbolagen var en av detektivbyråns allra första klienter och de brukade hyra in Pinkertons agenter som säkerhetsvakter vid särskilt värdefulla tågtransporter.

År 1861 anlitades detektivbyrån av järnvägsbolaget Wilmington & Baltimore Railroad för ett jobb i Baltimore. Det ryktades att sydstatssympatisörer hade planer på att sabotera järnvägen, och Pinkertons uppgift var att infiltrera dem.

Detta var strax innan det amerikanska inbördeskriget splittrade USA:s nord- och sydstater i bland annat frågan om slaveriet.

Medan agenterna höll på att utreda det planerade järnvägssabotaget hörde de talas om vissa attentatsplaner mot Abraham Lincoln. Den ny­valde presidenten skulle­ mördas när hans tåg stannade­ i Baltimore på väg mot Washington, där han skulle svära presidenteden.

Allan Pinkerton hade träffat Lincoln och delade hans åsikt i bland annat slavfrågan. Han gav sig snabbt iväg för att varna presidenten personligen.

I all hemlighet ändrades presidentens resrutt så att Lincoln i stället reste med nattåg till Washington. Man hoppade även över besöket i Baltimore och tätt i hälarna på presidenten följde bland andra Kate Warner och Allan Pinkerton själva. Dessutom fanns beväpnade Pinkerton­agenter utplacerade vid alla broar, signaler och stationer.

Agenter hängdes för spionage

Abraham Lincoln svor eden som president, men redan på sommaren samma år bröt inbördeskriget ut. Allan Pinker­ton kallades till Washington för att bygga upp en underrättelsetjänst – föregångaren till Secret Service.

Pinkertons agenter spione­rade både bakom fiendens linjer i söder och i Washington. De avslöjade bland annat en spion, Mrs. Rosie O’Neal­ Greenhow, änka efter en redak­tör som i sin tidning hade uppmanat till slaveriets bevarande.

Den karismatiska societetsdamen och hennes syster hade kontakter i inflytelserika kretsar i regeringsstaden Washington, där de snappade upp viktig information.

Eftersom de var kvinnor – och på grund av att Mrs. Greenhow hade en liten dotter – hängdes inte de två spio­nerande systrarna, utan sattes i stället i husarrest. Efter en tid beslutade nordstatsmyndigheterna att skicka hem dem till Richmond, huvudstaden i delstaten Virginia, som under en del av inbördeskriget var huvudstad för hela sydstatssidan.

Det beslutet blev ödesdigert för tre av Pinkertons agenter, bland andra Timothy Webster som tillsammans med Kate Warner var Allan Pinkertons mest uppskattade medarbetare. Även han hade en säkrad plats i familjegraven, och den skulle han snart få användning för.

Webster och två andra Pinkertonkolleger hade infil­trerat sydstatsanhängare i Rich­mond, men de avslöjades­ på en gång när spionsystrarna kom till staden. Alla tre agenterna hängdes för spionage.

Det amerikanska inbördes­kriget var också bakgrund till en ännu större tragedi. Abraham Lincoln utsattes för ytterligare ett attentat – och den här gången lyckades det. Under ett besök på Ford's Theatre i Washington den 14 april 1865 sköts USA:s president till döds.

Allan Pinkerton själv var inte på plats. Som ett led i den interna maktkampen under kriget hade han tvingats avgå som chef för underrättelsetjänsten. Han grämde sig under resten av sitt liv eftersom han visste att han hade kunnat förhindra mordet på presidenten.

Renobröderna lynchades

Efter kriget fortsatte Pinkertons detektiver att jaga för­brytare över hela landet. När Pinkerton väl hade bestämt sig för att fånga en brottsling kunde de aldrig gå säkra någonstans i världen.

Det fick bland andra de ökända Renobröderna känna­ av. Allan Pinkerton jagade­ dem under flera år. År 1868 satt några av ligans medlemmar redan bakom lås och bom, men en av bröderna, Frank Reno, hade tillsammans med tre andra kriminella flytt till en avlägsen del av Kanada.

Agenterna upptäckte snart att de fyra rymlingarna höll sig gömda på en skum saloon nära den kanadensisk-amerikanska gränsen, men de hade inga befogenheter att gripa dem utanför USA.

Allan Pinkerton bearbetade byråkratin och fick så småningom tillstånd att gripa Frank Reno och en av hans kumpaner. Agenternas uppgift var sedan att ta med sig sina två fångar genom USA och se till att de inte slets av tåget för att lynchas av folkmassorna
– ett öde som tidigare drabbat tre av ligans medlemmar.

Det blev inte lätt. Renoligan var känd för sina brutala mord vid flera tågrån och i samtliga städer mötte fångarna och deras ledsagare en mur av hat och hot.

Slutmålet var ett säkert fängelse i delstaten Indiana­ där Franks bröder William­ och Simeon redan satt och skakade galler. Men det skulle visa sig att fängelset inte var tillräckligt säkert.

Natten till den 11 december 1868 bröt sig över 100 maskerade män in i fängelset i New Albany. Där hängde de ligans medlemmar, en efter en.

Brände ner Jesse James barndomshem

Detektivbyrån var känd för sitt goda samarbete med myndigheterna och sin strävan efter att ställa brottslingar inför rätta. Lynchningar, hämnd och att ta lagen i egna händer var inte agenternas uppgift.

Men det hände mer än en gång att Pinkertons detektiver anklagades för att gå för långt och det satte byråns anseende på spel. Det värsta exemplet var när de jagade Frank och Jesse James i brödernas hemstat Missouri.

Under flera år hade Jesse James liga utfört mängder med rån och mord. Pinkerton kopplades in på fallet, och båda sidor kom att råka illa ut.

Så sent som 1874 hade Jesse James liga dödat tre agenter, och i januari 1875 ville Allan Pinkerton oskadliggöra bröderna en gång för alla. Han hade hört att de båda bröderna besökte sin mor på hennes gård i Missouri. Ett mörklagt specialtåg transporterade därför ett antal Pinkerton­agenter samt hästar och vapen till platsen.

Väl där kastade agenterna in en brandbomb i huset. Explosionen dödade brödernas åttaårige halvbror Archie,­ slet ena armen av deras mor och skadade en piga allvarligt. Gården brann ner, men bröderna ­James fick de inte tag i. Antingen hade bröderna aldrig varit i huset, eller så hade de lyckats fly i sista minuten.

Den här typen av misslyckanden var dock inte kännetecknande för Allan Pinkertons liv. Han överlevde flera attentat, förknippa­des med ett helt nytt begrepp – privatdetektiven – och gjorde sitt för att tämja den vilda västern.

Trots alla risker han utsatte sig för blev han 65 år gammal. År 1884 råkade han bita sig i tungan i samband med ett banalt fall. Han dog av den infektion som följde på detta.