New Yorks rika levde som kungar
I slutet av 1800-talet tävlade mångmiljonärerna om att vara störst, bäst och vackrast; det var Vanderbilt, Carnegie och Astor. Lyxhotellen i New York blev jet set-folkets luxuösa mötesplatser där de kunde visa upp all sin rikedom för den gapande allmänheten.

Det pråliga hotellet Waldorf-Astoria var New Yorks finaste. Familjen Rockefeller var dåtidens rikaste och tjänade miljarder dollar på sitt oljeimperium. Familjen Astor stod ofta värd på Waldorf-Astoria, medan Carnegies jättelika förmögenhet byggts upp i stålbranschen.
Utanför hotellet Waldorf-Astoria, och hela vägen ned längs Femte Avenyn stod de hästdragna vagnarna i kö.
Det var den 10 februari 1897. Vaktmästare och kuskar bar sammet, brokad, höga stövlar och hattar med stora plymer.
Hotellets anställda var utklädda till musketörer och hälsade nu de 700 gästerna välkomna till årtiondets maskeradbal.
Kvinnor utklädda till Madame de Pompadour, Marie-Antoinette eller Katarina den stora, bar jättelika sidenklänningar, stora vita peruker och glittrande diamanter.
De svassade in i lobbyn förda av män som föreställde Ludvig XIV, kardinal Richelieu eller Peter den store.
Bankmannen Oliver Belmont kom som Henrik VIII. Ryktet sade att hans handgjorda rustning med detaljer av guld hade kostat 8000 dollar, cirka 1,3 miljoner kronor i dagens penningvärde.
Inne på hotellet togs gästerna emot av Cornelia Bradley-Martin. Hon hade hyrt de två nedersta våningarna av Waldorf-Astoria för att fira en förestående resa till Europa.
Med speglar, tapeter, gobelänger, tavlor och blommor hade hon förvandlat festlokalerna till det franska slottet i Versailles. Värdinnan var klädd som Maria Stuart och smyckad i Marie-Antoinettes äkta kronjuveler tog hon emot sittandes på en tron.
Tonerna från New Yorks filharmonikers stråkar lockade gästerna till den stora balsalen där de fann pyramider av exotiska frukter och champagneglas fyllda med världens dyraste droppar. Gästernas ögon, gommar och näsor lockades av de läckraste franska delikatesser.