I åtta år undersökte en grupp spanska forskare nascalinjerna i Peru, och nu anser de att de har löst mysteriet: fördjupningarna i den snustorra ökensanden var nascakulturens kanaler för konstbevattning.
Forskningsledaren Carlos Enrique Hermida García kallar upptäckten för en av världshistoriens största och förklarar:
”Vi har inte bara löst ett mysterium med hjälp av talrika bevis, vi har även upptäckt ett bevattningssystem, som kan rädda miljontals liv runt om i världen.”
Forskarna anser att nascakulturens kanaler förvandlade öknen till en grön oas.
Kolibrier och valar dök upp i öknen
Nascakulturen fick från cirka 100 före Kristus och de följande 800 åren öknen i södra Peru att blomstra. De framställde med gemensamma krafter stora jordteckningar – så kallade geoglyfer – som i dag är kända som nascalinjerna.
Försök har visat att det i regel tog 2–3 dagar att skapa en 50–100 meter lång geoglyf, som liknar till exempel en kondor, kolibri eller val.
Geoglyferna skapades genom att de översta centimeterna sand och småsten skrapades bort, så att den ljusa, kalkhaltiga jorden undertill syntes.
Arkeologer har hittills hittat 800 räta linjer, 300 geometriska mönster och 70 växter och djur, men nya fynd dyker upp med jämna mellanrum.
Mellan 100 f.Kr. och 750 e.kr. blomstrade nascakulturen i Perus snustorra Nazcaöken, som ligger två mil från Stilla havet.
Läs också:
Bevisen presenteras på konferens
Carlos Enrique Hermida García är civilingenjör och hans forskarlag har tillämpat byggvetenskapliga metoder för att lösa gåtan med nascalinjerna.
Arkeologer har tidigare grävt ut underjordiska akvedukter i Nazcaöknen, men nu anser forskarna att konstbevattningen var mycket mer avancerad än man trott, och att nascalinjerna spelade en avgörande roll.
Tillsammans med sina kollegor presenterar Carlos Enrique Hermida García sina bevis på en internationell online-konferens, som ska hållas den 21 februari.
