Misshandel splittrade USA

Sumner börjar resa sig när Brooks utan minsta tvekan höjer sin promenadkäpp och slår senatorn i huvudet. Sumner blir perplex och faller tillbaka på sitt säte, varpå Brooks höjer käppen igen. Den är av massivt trä och har en tung guldknopp. Nu regnar slagen över den sittande mannen, som försöker värja sig med händerna. Det rinner blod från dels Sumners ögon, dels sår i hårbottnen och han skriker högt.

”Å, Herregud!” utbrister Sumner när käppen bryts, vilket dock inte får Brooks att sluta slå. Slagen får det att kortvarigt svartna för ögonen på Sumner, som senare berättar: ”Jag kunde inte längre se vare sig min angripare eller något annat i rummet. Jag reagerade bara i ett försök till självförsvar.”

Senatorn försöker ta skydd mellan de övriga ledamöternas platser i den nästan tomma lokalen, men Brooks fattar tag i kragen på honom med ena handen och fortsätter slå med käppens tunga ände.

”Ge den där abolitionisten vad han förtjänar!” utbrister en av de andra demokraterna från sidlinjen.

En journalist och ett par andra män rusar fram för att hindra Brooks, men dennes vän, Lawrence Keitt, även han ledamot av representanthuset, visar sin pistol och ropar: ”Låt dem vara!”

Till slut lyckas emellertid några senatorer släpa med sig Brooks. På golvet ligger Sumner medvetslös. Blodet fuktar golvmattan runt hans kropp. Det fortsätter att droppa när ett par vänliga själar bär in honom på en soffa i ett angränsande rum och sänder bud efter en läkare.

Under tiden plockar flera kongressledamöter från sydstaterna upp flisor från Brooks käpp från golvet som om de vore heliga reliker.

Slavfrågan delade USA

Fyrtiofemårige Charles Sumner var kongressens mest entusiastiske och högröstade abolitionist, det vill säga förespråkare för slaveriets avskaffande. Som ung juridikstudent hade han rest till Europa och i Frankrike träffade han svarta studiekamrater. Det gick upp för honom att skillnaden mellan svarta och vita i USA omöjligt kunde bero på hudfärgen, utan att den måste bero på avsaknaden av likvärdiga möjligheter.

Liksom många andra i nordstaterna ansåg han att slaveriet skulle begränsas till de delstater där det redan var lagligt. Efter hand som landet växte blev dock frågan om slaveriet alltmer akut. Skulle det vara tillåtet att ha slavar i nya delstater eller inte?

Frågan blev inte mindre kontroversiell av att slavstaterna hade oproportionerligt stort inflytande, eftersom varje slav räknades som tre femtedels medborgare i förhållande till delstatens befolkningssiffra, trots att de inte hade rösträtt. Det innebar att slavstaterna fick fler medlemmar i representanthuset och elektorer i presidentvalen.

Striden ledde till en stor kompromiss år 1850, då de nya delstaterna New Mexico och Utah själva fick lov att bestämma om det skulle vara tillåtet att äga slavar eller inte. Majoriteten av politikerna i norr var övertygade om att nationens enhet därmed var säkrad, men Sumner var rasande. Vissa former av slaveri blev tillåtet i de två delstaterna, vilket innebar att sydstaternas makt ökade.

Ännu var dock majoriteten i norr inte på hans sida. Många företag och deras anställda var beroende av produkter söderifrån, framför allt bomull, och de ville inte bränna för många broar till sina partner i söder.

Trots det lyckades Sumner med knapp marginal bli invald i senaten för Massachusetts år 1851.

Aktivister med yxor

Den nye senatorn blev snart en avskydd man i sydstaterna och en symbol för de mest extrema abolitionisterna. Den 24 maj 1854 högg arga demonstranter i hans hemstad Boston sönder dörrarna till stadens domstolsbyggnad med yxor för att befria den unge slaven Anthony Burns, som flytt från delstaten Virginia. Demonstranterna misslyckades, men dödade en fängelsevakt. I söder rådde bred enighet om att blodet var på Sumners händer på grund av hans tal mot slaveriet.

USA befann sig nu vid kokpunkten. Nästa slag mellan slavägare och abolitionister stod i Kansas, som snart skulle bli en ny delstat. I norr stöttade organisationer motståndare till slaveriet som ville flytta till delstaten, medan män från sydstaterna som var beredda att ta lagen i egna händer strömmade till. De gjorde sig skyldiga till både överfall av och mord på personer som motsatte sig slaveriet. I delstatens första val röstade över 6 000 personer, trots att endast 1 500 väljare hade registrerat sig.

Resultatet blev att ännu en stat föll i slavägarnas händer. Delstatens nya lagar fäste ingen större vikt vid konstitutionen. Invånare kunde bland annat dömas till hårt straffarbete för yttranden till stöd för abolitionister och personer som hjälpte slavar att fly dömdes till döden.

Konflikten fick långtgående politiska följder. Whigpartiet sprack när det blev uppenbart att dess mer moderata sätt att förhålla sig till sydstaterna inte hade gett önskat resultat. De politiker som ansåg att det behövdes en mer konfrontatorisk hållning slöt sig samman i en ny gruppering: Republikanska partiet.

I början hade partiet bara tre av senatens 62 platser, däribland Charles Sumner. Det skulle dock Sumners berömda tal snart ändra på.

Skökan vid namn slaveri

Den 19 maj 1856 var till och med damernas galleri i senaten fyllt till bristningsgränsen. Ingen ville gå miste om senator Sumners ord om den politiska utvecklingen i Kansas.

Oavsett om man såg honom som en hjälte eller som djävulen själv gjorde hans tal aldrig någon besviken. Sumner var känd dels för att använda hårda ord, dels för att inte dra sig för att bli personlig. Många tyckte att han framstod som en besserwisser och en snobb, som talade till andra som om de vore barn.

”Ett brott har begåtts som är exempellöst i historiens annaler. Det är våldtäkten av ett jungfruligt territorium”, sa Sumner med uppenbar hänvisning till rykten om slavägare i södern som våldtog slavinnor och fick barn med dem.

Flera av sydstatspolitikerna sneglade förargat upp mot kvinnorna i galleriet.

”Striden är inte längre lokal, utan nationell. Medan jag talar tornar molnen upp sig vid horisonten och hotar att förmörka landet, som redan pulserar av viskningar om inbördeskrig”, fortsatte han.

Mot slutet av det fem timmar långa talet gav sig Sumner på namngivna kollegor, däribland Andrew Butler, en åldrande politiker som inte var närvarande, eftersom han hade svårt att tala efter att ha drabbats av en hjärnblödning. Han beskrev Butler som en clown från vars mun man bara kunde förvänta sig att få höra nonsens. Till slut gjorde Sumner till och med sig lustig över Butlers självbild som gentleman: ”Han har tagit sig en älskarinna, som trots att hon är ful i andras ögon alltid har varit honom kär, som trots att hon i resten av världens ögon är korrumperad i hans ögon är kysk. Jag talar om skökan vid namn slaveri!”

Slavägarna blev chockade och tre dagar senare överföll Preston Brooks honom i samma lokal. Sumner slogs halvt fördärvad och till och med Brooks behövde läkarvård efter angreppet, eftersom han råkat slå till sig själv ovanför ögat med sin käpp.

Trehundra dollar i böter

Efter angreppet hjälper Sumners vänner honom hem från senaten och han vårdas av flera läkare. Medan han svävar mellan liv och död sprids nyheten om det blodiga överfallet som en löpeld.

Reaktionerna delar landet i två. I norr betraktas överfallet som ett angrepp på yttrandefriheten, demokratin och hela landet, samt ett bevis på att slaveriets ondska visar sig överallt.

I söder får Brooks hjältestatus. Han har försvarat sin egen, sin släkts och sin delstats heder. Överfallet handlar inte om politik, utan om yankees som ser på söderns traditioner och livsstil med överlägsenhet och avsmak. Under veckorna och månaderna som följer får Brooks ett otal käppar, som han uppmanas använda om Sumner yttrar sig igen.

Det gör han emellertid inte. Sumner är så pass medtagen att hans plats i senaten står tom i ett par år. I sydstaterna beskylls han för att överdriva sina skador, men i nordstaterna gör hans tillstånd att Republikanska partiet får ett enormt stort stöd.

Brooks enda straff blir 300 dollar i böter, som han tilldöms av en välvillig domare. Han lämnar frivilligt representanthuset när en majoritet finner honom ovärdig sin plats, men i ett extraordinärt val i South Carolina återväljs han i princip enhälligt. Hans karriär blir emellertid inte lång. Redan år 1857 dör han av en smärtsam akut inflammation i struphuvudet.

Hans illdåd har dock fått dominobrickorna att falla.

I presidentvalet år 1856 är det nära att republikanernas kandidat besegrar demokraten James Buchanan. En knapp seger för Buchanan i tre nordstater avgör utfallet. För sydstaterna blir det nu uppenbart att de inte kan vinna ett presidentval utan stöd i norr, medan kandidater från nordstaterna kan strunta i södern.

Med en överväldigande majoritet återväljer Massachusetts lagstiftande församling Charles Sumner till senaten, där han nu har sällskap av 19 andra republikaner. I lika hög grad som många andra nordstatare förargas han när en majoritet av stockkonservativa domare i Högsta domstolen år 1857 beslutar att slaven Dred Scott inte kan anses vara en fri man, trots att han har bott fyra år i en delstat som inte tillåter slaveri.

Domen fördjupar splittringen ytterligare och understryker att ingen svart person, vare sig fri eller ofri, kan betraktas som amerikansk medborgare och åtnjuta konstitutionens beskydd. För sydstaterna är Högsta domstolens beslut en självklarhet, men i norr blir det uppenbart att domarna för en politik som syftar till att sprida slaveriet och stärka sydstaternas ställning.

Det står klart för nordstaterna att någonting måste göras. USA är på väg mot en öppen uppgörelse.

Krigets första drabbning

Året efter kandiderar slaverimotståndaren Abraham Lincoln till senaten. En rad debatter mot demokraten Stephen A. Douglas gör honom rikskänd – avskydd i söder och älskad i norr. Vid åtskilliga tillfällen nämner han överfallet på Sumner och gör klart för åhörarna att de står inför ett val mellan två skilda sätt att se på världen.

Det slutar med att väljarna ger demokraterna en rejäl örfil. Den populäre Lincoln blir republikanernas presidentkandidat i valet år 1860. Politiker från sydstaterna hotar med att låta sina delstater lämna unionen om Lincoln vinner, men det får inte Charles Sumner att backa. Han kastar sig in i valkampanjen med stöd till Lincoln. Många väljare stöttar till och med hans krav på ett fullständigt avskaffande av slaveriet, trots att deras presidentkandidat är mer moderat.

I välfyllda kyrkor, på marknader och i församlingshus dundrar han mot sydstaterna och ytterligare kompromisser: ”Ni förväntas överge era principer, er röst och er själ för att lugna södern”, varnar han.

Sumners ord bidrar till att ena nordstaterna. Det är slut med röster som säger att slaveriet kan få fortsätta i de delstater där det redan finns, och väljarna i norr vet att deras röster är avgörande. Det visar sig år 1860, då Abraham Lincoln vinner presidentvalet utan stöd från en enda sydstat. Därmed är tärningen kastad.

Strax före nyår lämnar South Carolina unionen, varefter tio andra stater gör det samma. Officiellt börjar amerikanska inbördeskriget den 12 april 1861 med bombardemanget av Fort Sumter i South Carolina, men både då och nu kallades överfallet på Charles Sumner i senaten för krigets första drabbning.

När Brooks pryglade Sumner med sin käpp och nästan slog ihjäl honom fanns det nämligen ingen återvändo.