Latinamerikas första frihetshjältar
År 1800 hade Spanien och Portugal delat upp Latinamerika mellan sig. Alla rikedomar ägdes av en liten elit bland kolonisatörerna, de så kallade criollos, som emellertid saknade politisk makt. Alla beslut fattades i moderländerna. Världen höll dock på att förändras. Revolutionerna i Nordamerika och Frankrike visade vägen, och när Napoleon 1808 erövrade Spanien och Portugal, var starka och karismatiska criollos redo för uppror.

Bolívar är en symbol för Latinamerikas frihetskamp.
Simón Bolívar
Byggde upp en ny nation
År 1807 återvände den unge Simón Bolívar full av idéer om demokrati och frihet hem till Venezuela efter en resa i Europa. När Spanien föll mot Napoleon året därpå ställde sig Bolívar i spetsen för en frihetsrörelse som förklarade Venezuela självständigt. Under de följande fyra åren slogs de militärt oerfarna revolutionärerna mot de spanska soldaterna, men till slut tvingades Bolívar att fly landet.
I Nya Granada, som just blivit självständigt, hittade Bolívar nya anhängare, men även hans andra försök att befria Venezuela misslyckades.
Då flydde Bolívar till det självständiga Haiti där han samlade en ny styrka och återvände för ett tredje försök. Denna gång lyckades han. År 1819 gick Bolívars dröm i uppfyllelse när ett nytt Storcolombia bestående av Colombia, Venezuela, Panama och Ecuador grundades. Bolívar fick hederstiteln ”El Libertador” (Befriaren) och utnämndes till president. År 1824 inlemmades även Peru i Storcolombia. För att stärka den unga republiken föreslog Bolívar att han skulle utropas till diktator. Det blev för mycket för de stora jordägarna som 1828 fick honom störtad.