USA, 1962
Käre James
Jag har börjat på detta brev fem gånger och redan rivit sönder det fem gånger. Framför mig ser jag hela tiden ditt ansikte, det ansikte som samtidigt tillhör din far, som var min bror.
Liksom han är du tuff, svart, sårbar och lynnig. Du uppvisar också en påtaglig tendens att vara stridslysten.
Det sistnämnda beror nog på att du inte vill att människor ska tro att du är vek.
På den punkten liknar du kanske din farfar. Nåja, han är ju död nu; han såg dig aldrig, och han levde ett förfärligt liv.
Han var slagen, långt innan han dog. I sitt hjärtas innersta trodde han nämligen på vad de vita sa om honom.
Det enda som kan förstöra dig är att du tror på att du är vad den vita världen kallar en nigger.
Det säger jag till dig för att jag älskar dig, och var snäll och glöm aldrig någonsin bort det.
Oskyldiga och välmenande människor, dina landsmän, har sett till att du har fötts under villkor som inte är så olika dem som författaren Charles Dickens beskriver från London för mer än hundra år sedan.
Detta land placerade dig i ett getto i akt och mening att du skulle gå under.
Låt mig förklara exakt vad jag menar med de orden, för däri ligger sakens kärna, och däri ligger roten till den konflikt som råder mellan mig och mitt land.
Du föddes där du föddes, och du kan se fram emot en framtid som ser ut som den gör på grund av att du är svart – av den anledningen och av ingen annan.
Redan från födseln var gränserna för dina ambitioner fastlagda för tid och evighet.
Du föddes in i ett samhälle som med brutal tydlighet, och på så många sätt som över huvud taget är möjligt, redan från början lät dig förstå att du är en värdelös människa.
”Ta ingens ord för sanningar, inte heller mina.” James Baldwin (1924–1987).
Att sträva efter ypperlighet förväntas inte av dig. I stället förväntas du slå dig till ro med medelmåttighet.
Vart du än har vänt dig under din korta tid här på vår jord har andra sagt åt dig var du får gå, vad du får göra – och på vilket sätt du får göra det – vem du får bo tillsammans med, och vem du får lov att gifta dig med.
Jag vet att dina landsmän inte håller med mig om detta. ”Du överdriver”, säger de. De känner inte Harlem, men det gör jag. Det gör även du.
Ta ingens ord för sanningar, inte heller mina, utan lita enbart på dina egna erfarenheter.
Kom ihåg varifrån du kommer. Om du vet varifrån du kommer finns det inga gränser för vart du kan gå.
De detaljer och symboler som du möter i ditt liv har medvetet konstruerats för att få dig att tro på vad vita människor säger om dig.
Försök komma ihåg att vad de tror och vad de gör och tvingar dig att uthärda inte vittnar om din underlägsenhet utan om deras omänsklighet och fruktan.
"För dessa oskyldiga människor finns det nämligen inget annat hopp. De är fångar i en historia som de inte förstår, och innan de förstår den kan de inte befrias från den." James Baldwin.
Försök förstå, min käre James, den verklighet som finns bakom orden acceptans och integration.
Det finns inget skäl för dig att försöka bli som vita människor, och det finns inget som helst som berättigar deras oförskämda anspråk på att de ska behöva acceptera dig.
Det verkligt hemska, gamle kompis, är att du är tvungen att acceptera dem. Och det menar jag på fullaste allvar. Du måste acceptera dem och göra det med kärlek.
För dessa oskyldiga människor finns det nämligen inget annat hopp. De är fångar i en historia som de inte förstår, och innan de förstår den kan de inte befrias från den.
Människor har under så många år – och av oräkneliga skäl – varit tvungna att tro att den svarte mannen är underlägsen den vite.
Många av dem vet bättre, men som du kommer att upptäcka är det väldigt svårt för människor att agera utifrån vad de vet. Att handla är nämligen att engagera sig, och att engagera sig är att utsätta sig för fara.
I det här fallet framstår faran för de flesta vita amerikaner som en förlust av deras identitet.
Försök att föreställa dig hur det skulle vara om du vaknade en morgon och såg att solen sken och alla stjärnorna (samtidigt, red.) lyste klart.
Du skulle bli skrämd, eftersom det strider mot naturens ordning. Alla omvälvningar är skrämmande, eftersom de angriper vår förståelse av verkligheten.
I den vite mannens värld har den svarte utgjort en fixstjärna, en orubblig pelare, och när han lämnar sin plats, skakas himlen och jorden i sina grundvalar.
"Detta är ditt hem, min vän. Du ska inte låta dig drivas bort från det. Vi kan göra Amerika till vad det bör vara." James Baldwin.
Du behöver inte vara rädd. Jag skrev att meningen var att du skulle gå under i gettot, gå under genom att du aldrig skulle få lov att överskrida den vite mannens definition av dig.
Du, liksom många av oss, har kämpat mot denna avsikt, och den skrämmande paradoxen för de människor som trodde att fängslandet av dig var en garanti för deras egen säkerhet, är att de nu mister greppet om verkligheten.
Och om ordet integration betyder något, så är det just detta: att vi med kärlek ska tvinga våra bröder att se sig själva som de är.
Vi ska få dem att sluta fly från verkligheten och i stället börja förändra den.
Detta är ditt hem, min vän. Du ska inte låta dig drivas bort från det. Vi kan göra Amerika till vad det bör vara.
Både du och jag vet att landet firar hundra år av frihet hundra år för tidigt. Vi blir inte fria förrän de är fria.
Gud välsigne dig, James, och må Gud vaka över dig på din väg.
Din farbror,
James
Epilog
James Baldwins brev publicerades första gången i tidningen The Progressive och har inspirerat medborgarrättskämpar och aktivister.
Författarens brev och övriga verk citeras fortfarande flitigt och hans ord används som slagord, senast av proteströrelsen Black Lives Matter.