Den 24 januari 1848 utlöste snickaren James Marshall oavsiktligt guldruschen i Kalifornien, när han hittade några guldflagor i ett vattendrag i närheten av staden Coloma.
Det följande året spred sig ryktet om det sensationella fyndet till först resten av Nordamerika och sedan hela världen, varpå tusen och åter tusen lycksökare satte kurs mot västra USA.
”Berättelserna om överflödet av guld är av så extraordinär karaktär att de knappast skulle vara trovärdiga, om de inte bekräftas av utförliga rapporter från statliga tjänstemän”, skrev president James K. Polk i december 1848.
På några år växte Kalifornien, som tidigare haft endast några tusen invånare, till en blomstrande stat med över 300000 invånare – alla med drömmen om att göra ett stort guldfynd, som skulle göra dem ekonomiskt oberoende.
Guldgrävarnas letande gav resultat. Under perioden 1848–55, då guldruschen pågick, hittades omkring 350 ton guld i Kalifornien.
Alla ville hitta guld
Lycksökare strömmade till Kalifornien, men endast ett fåtal uppfyllde sina drömmar.
Sil skulle fånga upp guldet
Rocker – även kallad vagga – användes för att få fram guldkorn ur jorden. Invändigt var lådan försedd med en sil, som fångade guld och småsten, när jord och vatten hälldes i.
Kalifornien utvecklades
Städer sköt upp och förvandlade Kalifornien från en öde avkrok till en driftig stat. Samtidigt med guldruschen hölls det val och en författning antogs, vilket 1850 gjorde att Kalifornien blev USA:s 31:a delstat.
Infödda blev tvångsarbetare
Infödda på många håll i Kalifornien angreps och fördrevs av de nyanlända guldgrävarna. En del infödda gjordes till slavar och tvingades att gräva efter guld.
Panna var guldletarnas viktigaste verktyg
Vaskpannor användes för att med hjälp av vatten ”vaska” fram små guldklimpar ur marken. Guldgrävaren lade grus i pannan och rörde den i små cirklar, så sand och lera sköljdes bort. Endast grus och guldkorn låg kvar.
De stora mängderna till trots var det endast ett fåtal guldgrävare som blev rika. Medan guldet i början kunde plockas upp från marken, blev det sällsyntare efter 1850, när antalet guldletare ökade.
Guldjakten togs över av gruvägare, medan många guldgrävare blev utfattiga.
”Många, riktigt många, som kommer hit kommer att möta fiasko, och många tusen kommer att dö här. Andra får tigga sig hem”, skrev guldgrävaren Sheldon Shufelt i ett brev till familjen 1850.