Guvernör stoppar häxjakt

Just vid den tidpunkten lämnade jag staden för att ta över befälet i den östra delen av provinsen. Där angrep fransmän och indianer några av våra städer, som låg i närheten av gränsen.

När jag efter en längre tid återvände stod det klart att många människor var väldigt missnöjda med domstolens insats.

Tjugo personer hade dömts och avrättats, trots att flera av dem enligt mångas åsikt var oskyldiga.

Bevisprövningen gick till på följande sätt: Den misstänkte och den person som anklagat honom eller henne för häxeri möttes i rätten.

Om den anklagande parten föll ihop på golvet, vred och vände sig i smärta ända tills den misstänkte rörde vid honom eller henne, var den misstänktes skuld bevisad enligt rätten.

Målsäganden skulle dessutom gå ed på att den misstänkte stod bakom plågorna, och att han eller hon med egna ögon hade sett vederbörandes andlige dubbelgångare lämna den misstänktes kropp och angripa målsäganden.

När jag undersökte saken förklarade domarna att detta var första steget i utredningen, men att de även hade mänskliga bevis för att de dömda verkligen var häxor.

Med tiden blev jag dock övertygad om att Djävulen kan förklä sig som en oskyldig.

Bland de anklagade var personer som jag vet är oskyldiga. Många oklanderliga och ansedda personer har blivit utmålade som häxor och trollkarlar.

Trots allt detta fortsatte viceguvernören oförtrutet med samma tillvägagångssätt, vilket spred skräck och oro bland befolkningen.

Missnöjet växte tills jag satte stopp för rättsprocesserna. Mitt beslut grundades på att jag visste att många oskyldiga skulle få sätta livet till om processen skulle få lov att fortsätta.

Minst femtio personer satt vid det laget i fängelse under hemska förhållanden. De frös och saknade allt.

För många av de dömda var den påstådda synen av en andlig dubbelgångare det enda beviset för deras skuld.

Grundvalen för fängslandena var bristfällig och jag fick därför en del av dem frigivna mot borgen.

Jag bad även domarna att komma på ett sätt att frige de andra, så att de inte skulle dö i fängelset.

Några av domarna höll med om att de metoder de använt tidigare var för brutala och att de utförts på felaktiga grunder.

Om de skulle genomföra en rättegång på nytt skulle de genomföra den på ett annat sätt, lät de förstå.

När herr Increase Mather och åtskilliga andra präster tillkännagav att även de nu ansåg att Djävulen kunde förklä sig som en oskyldig och på det sättet plåga andra, var det slut med att döma någon på grundval av personers syner.

På grund av allt detta tillät jag att en särskild rättegång hölls i Salem i Essex County på tredje dagen i januari och med viceguvernören som chefsdomare.

Under rättegången tillämpades de nya procedurerna. Endast tre av 52 anklagade frikändes inte.

Kungens justitieminister sa dessutom att det inte var någon skillnad på förhållandena för de tre som dömdes och de som frikändes. De dömda kunde enligt hans mening lika gärna ha frikänts som de andra.

Viceguvernören undertecknade dock genast ett dekret som innebar att de tre dömda samt fem andra tidigare dömda kunde avrättas.

Men med tanke på hur saker och tings skötts tidigare sköt jag upp avrättningen tills Ers majestät hade blivit underrättad.

Uppskjutandet gjorde viceguvernören rasande. Förblindad av raseri vägrade han att inta sin plats under domstolsförhandlingarna i Charlestown.

Det visade sig att han redan, utan vare sig min vetskap eller mitt samtycke, med stor iver utfärdat en förordning som gav honom befogenhet att konfiskera de dömdas gods, egendom och ägodelar.

Att det sattes stopp för de olyckliga metoderna löste upp det mörka moln som hängde över denna provins och som hotade att förstöra den.

Denna olycka, skapad av Djävulen, påverkade på ett grymt vis liv och egendom för många av Ers majestäts undersåtar.

Fasorna drog många av de mest framträdande invånarnas goda namn och rykte i smutsen och de störde, försinkade och avbröt Ers majestäts regeringsangelägenheter.

Allt detta har vållat mig stor oro, men nu mottar jag inga nya klagomål. Medan befolkningen tidigare var splittrad och i konflikt med sig själv på grund av detta, är allt nu harmoniskt igen.

Ers excellens mest
trofaste och ödmjuke tjänare
William Phips

Efterskrift

Ingen dömdes till döden efter det att William Phips skickat sitt brev. Tre månader senare hade de flesta dömda och misstänkta släppts fria.

Totalt tvåhundra personer stod anklagade, av vilka tjugo avrättades. År 2001 rehabiliterade delstaten Massachusetts alla som dömts under processen.

Salem är än i dag känd som ”häxornas stad”.