Tisdagen den 20 april 1999 är Dylan Klebold uppe tidigt. Redan klockan 5.30 ropar den 17-årige high school-eleven ”hej då” till sina föräldrar i sovrummet innan han slår igen ytterdörren och kör till sin vän Eric Harris.
Båda pojkarna går på Columbine High School i Littleton i den amerikanska delstaten Colorado, men de trivs inte i skolan. Klebold har under en tid övervägt att ta sitt eget liv och 18-årige Harris är uppfylld av vrede.
Inför den 20 april har Harris ritat en man i militäruniform i sin kalender, och under rubriken ”Veckans uppgifter” ett avsågat jaktgevär. De två pojkarna har väntat på den här dagen, då de ska hämnas på den värld som de känner att de inte passar in i.
Strax före klockan elva kör de till skolan i var sin bil. Cirka tio minuter senare parkerar de en bit från varandra på skolans parkeringsplats innan de går mot skolmatsalen med två stora sportväskor med hemmagjorda tidsinställda bomber. På vägen dit träffar Harris den jämnårige Brooks Brown.
”Brooks, jag gillar dig nu. Stick härifrån. Åk hem”, säger Harris och går vidare.
”Det här är vad vi alltid har velat göra! Det är så coolt!” En av mördarna under massakern
Klockan 11.14 går Klebold och Harris in i skolmatsalen, ställer ifrån sig väskorna och skyndar tillbaka till sina bilar. Där tar de på sig långa, svarta trenchcoatar, som matchar deras militärkängor.
Rockarna döljer de halvautomatiska vapnen som hänger i remmar över de två pojkarnas axlar. De fyller innerfickorna med ammunition och tar var sin väska, som innehåller ett avsågat hagelgevär och hemmagjorda rörbomber.
Om bara några sekunder, prick klockan 11.17, kommer de två bomberna i skolmatsalen att explodera, varefter Harris och Klebold kan genomföra den skolmassaker som de har fantiserat om i flera månader.
Före massakern på Columbine spelade mördarna in videor av sig själva där de tränar på att använda skjutvapen.
Psykiskt sjuka tonåringar löpte amok
Gärningsmännen bakom Columbinedådet var två obalanserade tonåringar. Eric Harris kände en enorm vrede, medan Dylan Klebold kämpade med självmordstankar. Tillsammans var de en tickande bomb.
Eric Harris och Dylan Klebold skulle gå ut high school på sommaren 1999. Båda pojkarna var begåvade – datorkillar – och stod egentligen inte utanför gemenskapen. Ändå hade de båda två en mörk sida.
Artonårige Harris familj hade flyttat runt en hel del och han präglades av en känsla av rastlöshet. Han drabbades av återkommande vredesutbrott och uppvisade en oroväckande brist på empati.
Hans kamrat, 17-årige Klebold, var psykiskt instabil även han, men mer inåtvänd. Han hade dåligt självförtroende och skrev om självmordstankar i sin dagbok.
Redan två år före skolmassakern skrev Harris om hemmagjorda rörbomber och mordfantasier på sin hemsida. Ett år senare hakade Klebold på fantasierna, och under månaderna före skolskjutningen spelade de två kompisarna in videor med riktiga skjutvapen.
Dagen då ge genomförde skjutningen spelade de också in en video där de sa: ”Det är cirka en halvtimme till vår lilla domedag.”
”Jag tyckte inte särskilt mycket om livet”, sa Klebold medan han tittade in i kameran. ”Vi gjorde vad vi var tvungna att göra.”
Massakern på Columbine tar sin början
Tisdagen den 20 april klockan 11.18: Bomberna i skolmatsalen har inte exploderat som planerat.
Eric Harris blir besviken när han inser att hans hemmabyggda bomber med propangas inte har sprängt skolmatsalen i småbitar. Tanken var att han och Klebold från var sin position på parkeringsplatsen skulle skjuta överlevande som försökte ta sig ut ur skolmatsalen. Nu tvingas de byta plan.
De två pojkarna sammanstrålar och går tillsammans uppför den utvändiga trappan, som går några meter från skolmatsalen och leder upp till skolans andra våning. Uppifrån trappan kan de se ut över parkeringsplatsen och skolans grönytor, där flera elever sitter och äter lunch i solen.
En utvändig trappa som följer den sluttande terrängen förbinder bottenvåningen och andra våningen på Columbine High School.
Pojkarna ställer ifrån sig väskorna och tar fram sina hagelgevär.
”Kör, kör!” ropar den ene av dem. En kort tid senare hörs några höga knallar.
Sjuttonåriga Rachel Scott sitter på gräset och äter lunch tillsammans med en kompis. Livet har inte varit lätt för Rachel, som mobbas för sin djupt kända kristna tro. Hennes svåra liv betyder dock ingenting för Harris, som dödar henne med skott i huvudet. Rachel blir massakerns första offer, medan hennes vän, som genast spelar död, såras svårt.
Nyfikna pojkar blir skjutna
Klockan 11.20: Harris och Klebold skjuter på alla de ser, trots att målen på grönytorna befinner sig långt bort. Kulorna sårar åtskilliga elever medan de försöker gömma sig bakom träd och bilar.
Femtonårige Sean Graves är på väg ut ur skolmatsalen tillsammans med sina vänner Daniel Rohrbough och Lance Kirklin när de hör skotten. Detta är en tid på året då de äldsta eleverna ofta gör practical jokes för att fira att skolåret närmar sig sitt slut. De tre förstaårseleverna tänker att det måste vara något sådant.
Vännerna springer bort mot den utvändiga trappan för att se vad som händer. Daniel har hunnit halvvägs uppför trappan när Harris skjuter honom med sin halvautomatiska karbin. Daniel sjunker ihop på trappan, medan mördaren riktar flera dödande skott mot honom. Även Lance träffas av kulregnet och faller omkull.
Sean har precis förstått att vapnen är riktiga när han märker att ett skott viner förbi hans hals. Panikslagen vänder han sig om och börjar springa tillbaka mot skolmatsalen. Snart känner han emellertid att det sticker till på flera ställen i höften. Sean hinner dock fram till matsalsdörrarna innan han sjunker ihop, förlamad i armarna och benen, men fortfarande vid liv.
”Han är precis utanför dörren. Jag är rädd för att gå dit. Herregud, jag är så rädd.” Bildläraren Patti Nielson
På parkeringsplatsen och på skolans tak hörs sedan flera explosioner, när Harris och Klebold kastar några av sina rörbomber.
”Det här är vad vi alltid har velat göra! Det är så coolt!” utbrister den ene av dem.
I matsalen har allvaret gått upp för skolans närmare 500 elever. Skolväskor och lunchtallrikar lämnas, medan EDB-läraren Dave Sanders och två andra anställda visar in ungdomarna i köket och hörsalen och vidare uppför trapporna till klassrummen på andra våningen.
”Spring!” hörs det om och om igen.
En vaktmästare tar tag i handen på den sårade Sean Graves, som ligger i dörröppningen. Han säger att han skulle vilja stanna hos honom, men att han måste hjälpa de övriga eleverna i säkerhet.
”Spela död”, säger vaktmästaren.
Med mängder av vapen förskansade sig Charles Whitman uppe i ett torn på University of Texas område. Till slut lyckades emellertid polisen ändå träffa honom.
Skolmassaker redan på 1700-talet
Mord på elever och lärare är inte enbart ett nutida fenomen i USA. Redan på 1700-talet angrep beväpnade gärningsmän en skola och sedan dess har USA drabbats av en lång rad skolmassakrer.
1764: Indianer gick till attack
Den första skolmassakern i USA ägde rum i Pennsylvania. Fyra delawarer dödade en rektor och nio eller tio av hans elever.
1927: Dynamit förstörde skola
I Michigan detonerade skolkassören Andrew Kehoe dynamit på sin skola. Trettioåtta elever dog i explosionen och Kehoe sprängde senare även sig själv i luften.
1940: Avskedad rektor hämnades
Efter att ha avskedats från sin tjänst som rektor på South Pasadena Junior High School beslutade Verlin Spencer att ta hämnd. Han hann döda fem anställda på skolan.
1966: Krypskytt på taket
Först dödade Charles Whitman sin fru och sin mamma och sedan gick han upp i ett torn på University of Texas i Austin. Där uppifrån dödade han 16 människor och sårade 31.
Lärare på Columbine larmar polisen
Klockan 11.23: Klebold går tillbaka till skolmatsalen genom ytterdörren, men alla i lokalen har då hunnit fly. Hälften av eleverna gömmer sig bakom låsta dörrar i lokaler runtom i skolan, medan resten har tagit sig ut genom byggnadens övriga utgångar. Harris står kvar längst upp i den utvändiga trappan.
Bildläraren Patti Nielson, som är rastvakt på andra våningen, undrar vad det är för oväsen. Genom fönstren i den överbyggda entrén ser hon en ung man på trappavsatsen.
Han står och skjuter med vad hon tror är ett leksaksvapen. Kanske är det någon i filmgruppen som spelar in eller någon som bara busar. Hon blir irriterad och ska just öppna dörren och tillrättavisa pojken när han vänder sig om.
Harris sätter geväret mot axeln och siktar på Patti. Med ett leende på läpparna skjuter han. Kulan missar, men splittrar glaset i en av rutorna.
”Herregud! Herregud!” utbrister Patti.
”Vem ska dö nu då?” Eric Harris, en av mördarna, till eleverna i skolbiblioteket
Medan hon springer avfyrar Harris sitt vapen igen. Skottet träffar en ruta och splittret träffar Patti i axeln. Bildläraren kastar sig ner på golvet i korridoren, kryper runt ett hörn och fortsätter ner mot skolbiblioteket.
Tursamt nog för Patti följer Harris inte efter henne. Nu kommer nämligen skolans säkerhetsvakt i sin bil med påslagna sirener. Medan Harris riktar sitt vapen mot bilen skyndar sig Patti in på biblioteket, där flera elever sitter och arbetar.
”Det är en kille som skjuter!” varnar läraren innan hon tar en telefon och slår larmnumret för att anmäla skjutningen på Columbine.
”Har någon blivit skadad?” frågar personen på larmcentralen.
”Ja, jag. Och det har utbrutit panik på skolan. Vi behöver få hit polisen”, säger Patti, som under samtalets gång ropar åt eleverna på biblioteket att gömma sig under borden.
”Stanna där nere!” upprepar hon skärrat när ljudet av skott kommer närmare utifrån korridoren.
Livsfarliga vapen var enkla att komma över
Avsågade hagelgevär
Mördarna hade med sig hagelgevär som en tjejkompis köpt åt dem på en vapenmässa i november 1998. Båda gevären var avsågade, Klebolds ända ner till 58 centimeter, och var därmed olagliga enligt gällande vapenlag.
Tjejkompis köpte vapen
På vapenmässan köpte gärningsmännens kompis även en halvautomatisk karbin för några hundra dollar. Harris använde vapnet, som hade tio patroner i varje magasin, under skolskjutningen.
Blixtsnabb kulsprutepistol
Klebold använde en Intratec TEC-9, en kulsprutepistol som han köpt för 500 dollar genom en vän som han arbetade tillsammans med på en pizzeria. Den var halvautomatisk och kunde avfyra magasinets 32 kulor på bara några sekunder.
Harris – återigen assisterad av Klebold, som nu kommit upp från skolmatsalen – har gått in på skolan för inte att bli beskjuten av vakten på parkeringsplatsen. En kakofoni av knallar och explosioner hörs i korridorerna när Klebold skjuter på elevskåpens lås. Harris kastar ett par rörbomber.
Pojkarna upptäcker EDB-läraren Dave Sanders, som har sökt sig mot oväsendet, men som snabbt vänder om när han ser de två tungt beväpnade pojkarna. Sanders ska just runda ett hörn när han träffas av två skott. Det ena tränger in i nacken och fortsätter ut genom överläppen, medan det andra går genom ryggen och bröstkorgen och sliter av en ven.
”Jag förlorar mycket blod. Jag tror att jag kommer att svimma”, stammar Sanders fram till en kollega efter att ha tagit sig in bakom en dörr till ett laborationssal, där kollegan och en grupp skräckslagna elever låst in sig.
I skolbiblioteket vet Patti Nielson inte vad som händer ute i korridoren.
”Kan du blockera dörren, så att ingen kan ta sig in?” frågar personen på larmcentralen i telefonen.
”Det kan jag inte. Han är precis utanför dörren. Jag är rädd för att gå dit. Herregud, jag är så rädd”, svarar bildläraren.
VIDEO: Se hur amerikanska medier bevakade tragedin.
Eleverna blir skjutna en efter en
Klockan 11.29: I biblioteket gömmer sig 52 elever. Hälften av dem befinner sig i det stora, öppna rummet med studieplatser och bokhyllor.
Sextonårige Craig Scott ligger under ett bord längst bort från dörren tillsammans med sina kamrater Matthew Kechter och Isaiah Shoels när Harris och Klebold kommer in med sina avsågade hagelgevär i händerna. Craig hör några flickor gråta, men de flesta i rummet är knäpptysta.
”Ställ er upp!” befaller Harris, men ingen gör som han säger.
”Okej, jag skjuter ändå”, fortsätter han och slänger iväg två skott mot ett bord utan att träffa någon.
Klebold får syn på en andraårselev med en mental funktionsvariation som inte har hunnit gömma sig ordentligt. Sjuttonåringen riktar sitt vapen mot honom och skjuter två gånger. Sekunden efter faller pojken död ner.
Från sitt osäkra gömställe under bordet hör Craig Scott ytterligare skott och skrik från sårade innan gärningsmännen närmar sig platsen där han befinner sig.
”Alla är rädda. Titta på alla rädda människor under borden”, säger den ena mördaren och skrattar.
”Tittut!” säger Harris när han tittar under bordet bakom Craig, där en 17-årig blond flicka sitter. Hon håller instinktivt upp handen framför ansiktet för att skydda sig mot Harris skott, men kulan passerar genom handen och dödar henne.
”Jag klarar det inte. Säg till mina flickor att jag älskar dem.” EDB-läraren Dave Sanders på Columbine High School
Senare kallar Klebold sin kamrat till bordet där Craig ligger med sina två kamrater. Mördarna talar nedlåtande om Isaiah Shoels svarta hudfärg och försöker dra ut Craigs vän på golvet. När det inte lyckas skjuter Harris honom. Några sekunder senare sticker Klebold in sitt avsågade jaktgevär under bordet och träffar Matthew Kechter i bröstet.
Craig ligger helt stilla och spelar död. Till sin lättnad hör andraårseleven att de två mördarna rör sig bort, medan Harris roar sig med att ropa: ”Vem ska dö nu då?”
Ytterligare elever längs mördarnas väg genom biblioteket blir skjutna. John Savage, en tredjeårselev som haft en del lektioner tillsammans med Klebold och Harris, klarar sig emellertid när han berättar vem han är där han sitter gömd under ett arbetsbord.
”Hej, Dylan. Vad gör du?” frågar Savage.
”Äh, jag bara dödar lite folk.”
”Ska du döda mig?”
Klebold tittar snabbt på Savage.
”Nej, du kan gå. Stick, bara”, svarar han, varefter Savage rusar ut ur lokalen.
Klockan 11.36 lämnar Klebold och Harris biblioteket för att skjuta och kasta rörbomber i skolans tomma korridorer. Craig blir liggande under bordet. Han ser blodet från sina två kamrater på golvet och hör dem kippa efter luft tills de inte andas längre.
Omkring 9 000 personer kom till minnesceremonin för offren för Virginia Tech-massakern, där eleven Seung-Hui Cho (infälld bild) mördade 32 lärare och elever.
Columbine startade en ond cirkel
Massakern på Columbine var den första stora skolskjutningen i USA på senare tid. Illdådet blev tyvärr början på en period med många våldsamma skjutningar, flera av dem inspirerade av Columbinedådet.
Sedan tragedin på Columbine High har USA upplevt över 350 skolskjutningar, av vilka fem slutade med över tio döda. Den blodigaste attacken var på universitetet Virginia Tech år 2007, där 32 personer miste livet.
Många av masskjutningarna var inspirerade av Columbine. År 2014 konstaterade tv-stationen ABC att ”minst 17 attacker” vid den tidpunkten hade inspirerats av Columbinemassakern.
Forskarna är eniga om att Harris och Klebold med sin attack satte i gång en fruktansvärd dominoeffekt. Massakern på Columbine inspirerade andra till att utföra liknande dåd. Forskarna tror dock att en annan viktig förklaring till de många amerikanska skoltragedierna är att det är så lätt att komma över vapen.
Amerikanerna har fler vapen per invånare än någon annanstans i världen. En 18-åring kan skaffa sig ett halvautomatiskt gevär så länge köparen är ostraffad och psykiskt stabil. Om ett begagnat vapen köps av en privatperson krävs i flera amerikanska delstater ingen bakgrundskontroll alls.
Folk samlas utanför Columbine
Klockan 11.45: Polisbilar, ambulanser och brandbilar har anlänt till Columbine High School.
En lång cirkel av polisens gula avspärrningsband går runt Columbine, medan poliser och räddningspersonal tar hand om elever som flytt skolan.
Vissa av ungdomarna är sårade och de flesta är chockade. Många elever befinner sig emellertid inte alls i området, utan har gömt sig i olika privatbostäder i skolans närhet.
Misty Bernall, som bor nära skolan, är en av de första föräldrarna som kommer till skolan. Hon är mamma till förstaårseleven Chris och tredjeårseleven Cassie, men varken hennes son eller hennes dotter syns till vid avspärrningen.
Många av eleverna från Columbine bröt ihop utanför skolan när de var i säkerhet.
Polisen har inget svar, utan ber de anhöriga att ”hålla sig borta, även om det är svårt”.
I stället beger sig Misty till kommunbiblioteket i närheten av skolan, dit många elever också har sökt sig.
”Chris? Cassie?” frågar Misty några av ungdomarna.
Ingen har sett dem.
Craig flyr hals över huvud
Klockan 11.50: Eleverna i biblioteket funderar på hur de ska kunna ta sig levande ut från skolan.
Craig Scott anar att mördarna har gått ner till skolans bottenvåning. Skotten avfyras åtminstone inte längre lika nära biblioteket. Den 16-årige andraårseleven väljer därför att resa sig från golvet, där hans döda kamrater ligger.
Han närmar sig försiktigt biblioteksdörren. När han vågar sig ut i korridoren springer han snabbt mot den krossade rutan. Väl ute springer han utan att se sig om tills han kommer till en polisbil på skolans parkeringsplats. Andfådd kastar han sig bakom fordonet.
Craig är så fokuserad på att fly att han inte lägger märke till de två liken han passerar på vägen. Det ena av dem är 17-åriga Rachel Scott, flickan som blev Harris första offer under massakern, Craigs storasyster.
Gärningsmännen gick runt på skolan
Harris och Klebold dödar oskyldiga
Beväpnade med rörbomber och flera kraftfulla skjutvapen går Eric Harris och Dylan Klebold runt på Columbine High School i nästan en timme och dödar och sårar ett tvåsiffrigt antal människor.
Klockan 11.19: De två pojkarna avlossar skott
Harris och Klebolds tidsinställda bomber i skolmatsalen exploderar inte. Via skolans utvändiga trappa går de upp till andra våningsplanets nivå. Därifrån skjuter de mot elever på trappan, gräsytan utanför skolan och parkeringsplatsen.
Klockan 11.21: Panik utbryter
I skolmatsalen grips eleverna av panik när det går upp för dem att några personer skjuter på skolans område. EDB-läraren Dave Sanders och ett par andra i personalen försöker föra elever i säkerhet.
Klockan 11.24: Säkerhetsvakt öppnar eld
Neil Gardner, som arbetar som säkerhetsvakt på skolan, ser en gärningsman skjuta uppifrån den utvändiga trappan. Gardner öppnar eld mot Harris, som drar sig tillbaka och går in på skolans andra våning, där han sammanstrålar med Klebold.
Klockan 11.29: Gärningsmännen kommer till biblioteket
Harris och Klebold går in i biblioteket, där de dödar tio elever och sårar tolv. Därefter tar sig mördarna runt i skolan medan de skjuter och kastar rörbomber. En dryg halvtimme senare kommer de tillbaka till biblioteket.
Klockan 12.06: Elitstyrka rycker in
En insatsstyrka tar sig in på skolan från en ingång på baksidan, varifrån den sakta säkrar platsen, rum för rum. En dryg timme senare går en ny insatsstyrka in från motsatta sidan, nära skolmatsalen.
Klockan 15.15: Insatsstyrkan hittar döda kroppar
De två insatsstyrkorna kommer till biblioteket, där de förutom tio döda elever hittar de båda gärningsmännen, som begått självmord cirka tre timmar tidigare.
Sean ligger i Columbines matsal
Klockan 12.02: Harris och Klebold har försökt få de två bomberna i skolmatsalen att explodera. De skjuter på dem, men de misslyckas.
Sean Graves andas lättat ut när de två beväpnade mördarna återigen försvinner uppför trappan till andra våningen. Den ena väskan som de sköt på står nära Sean, som ligger blödande och förlamad i dörröppningen in till skolmatsalen.
Den 15-årige förstaårseleven har ingen möjlighet att flytta sig. Benen lyder inte honom. Plötsligt hör han ljud utifrån. Ett fordon närmar sig och nära matsalsdörren springer två ambulanssjuksköterskor ut och tar tag i Sean.
Medan han släpas bort mot ambulansen ser Sean att hans ben hänger slappt. Tankarna på förlamningen försvinner emellertid snabbt när han ser vitt damm från kulor slå upp från betongplattorna framför skolan. Harris och Klebold har gått tillbaka till biblioteket och nu skjuter de genom fönstren mot poliserna, ambulanssjuksköterskorna och de sårade.
Som tur är lyckas räddningspersonalen baxa in Sean i ambulansen. I kabinen hör den sårade eleven ett metalliskt trummande mot taket från mördarnas kulor. Först när ambulansen kör iväg och skotten inte längre hörs vet Sean att han har överlevt Columbinemassakern.
Insatsstyrkan närmar sig
Klockan 14.40: Två insatsstyrkor har gått in på skolan från den östra och västra flygeln för att oskadliggöra mördarna och rädda elever och lärare. Insatsstyrkorna tar sig sakta fram genom skolan.
En liten grupp elever och två lärare har nu suttit inlåsta i laborationssal 3 på andra våningen i flera timmar.
Med en skylt i fönstret med texten ”en förblöder” har ungdomarna försökt förklara situationens allvar för räddningspersonalen utanför.
”Jag klarar det inte. Säg till mina flickor att jag älskar dem”, stammar EDB-läraren Sanders fram några minuter innan insatsstyrkan når fram till laborationssalen.
Insatsstyrkan säkrar rummet och flyttar den svårt sårade läraren till en mer lättillgänglig lokal. När ambulanspersonalen senare når fram till Sanders är han redan död.
Under tiden fortsätter insatsstyrkan att ta sig fram. Omkring klockan 15.15 går de in i skolbiblioteket, iklädda hjälmar och skottsäkra västar. De håller sina automatvapen i axelhöjd och är beredda att öppna eld mot gärningsmännen. Allt är dock lugnt i den stora lokalen, som är full av livlösa kroppar.
Polisen hittade en sönderskjuten tv-apparat på biblioteket, där många av skolskjutningens offer låg.
Insatsstyrkans ledare kallar sjukvårdaren Troy Leman till platsen. Leman får noggranna instruktioner om att röra offren så lite som möjligt, eftersom mördarna kan ha gömt bomber på dem. Utan möjlighet att vända på kropparna lägger Leman försiktigt sin hand på dem. Tolv är kalla. Endast en är varm och vid liv.
Insatsstyrkan hittar andra överlevande i bibliotekets bakre lokaler. En av dem är bildläraren Patti Nielson, som har gömt sig och ligger hopkurad i fosterställning.
Bland de döda på golvet finns två pojkar som skiljer sig från de övriga. De har nämligen båda två skjutvapen liggande intill sig. Vittnen som tagit sig ut ur skolan har gett insatsstyrkan ingående beskrivningar av de två gärningsmännen. De två liken är Klebold och Harris. Skolmassakern är över.
Harris har skjutit sig genom munnen med sitt hagelgevär. Klebold har försökt tända en molotovcocktail innan han sköt sig i tinningen.
Senare undersökningar slår fast att Harris och Klebold dog klockan 12.08, en kort tid efter det att de avfyrade sina sista salvor mot polisen och räddningspersonalen utanför skolan.
Sista bussen från Columbine
Klockan 15.45: Medan polisen letar efter eventuella bomber på Columbine High körs de överlevande i bussar till en närliggande grundskola, där de förenas med sina anhöriga.
Alla föräldrar till barn på Columbine High har uppmanats att samlas på grundskolan Leawood Elementary School, som ligger 500 meter från Columbine High. Misty Bernall har befunnit sig på skolan i över en timme tillsammans med sin make Brad. Där har de återförenats med sonen Chris, men dottern Cassie saknas fortfarande.
Förhoppningsfulla anhöriga sträcker på halsen varje gång en ny buss kommer med en grupp överlevande från skolskjutningen. Bussdörrarna öppnas och luften fylls av glädjerop och förlösande snyftningar när familjemedlemmar omfamnar varandra. Med tilltagande oro har Misty Bernall sett buss efter buss komma utan att 17-åriga Cassie varit med på dem, och med tiden kommer bussarna alltmer sällan.
Klockan fyra på eftermiddagen rullar ännu en buss in framför grundskolan, men Cassies ljusa lockar syns inte till.
”Det kommer en buss till”, informerar myndigheterna de kvarvarande föräldrarna.
Polisen spärrade av Columbine High för att undersöka skolan. Alla spår från massakern samlades in och kategoriserades.
Misty klamrar sig fast vid hoppet. En chans till. Cassie måste vara med på den sista bussen.
Tiden står nästan stilla och klumpen i bröstet bara växer. Timmarna går, men ingen buss dyker upp. Myndigheterna har gjort ett fruktansvärt misstag: Det kommer inte någon sista skolbuss med fler överlevande.
Cassie Bernall, den blonda flickan som Harris sköt under bordet intill Craig Scott inne på biblioteket, är ett av offren för dådet på Columbine High.
Hemma hos familjen Harris hittar polisen en videokamera och flera band. När de spelar upp ett av videobanden tonar Klebold fram: ”Hej mamma, måste gå. Det är cirka en halvtimme till vår lilla domedag. Jag ville bara be om ursäkt för all skit den för med sig. Ni ska bara veta att jag ska till en bättre plats. Jag tyckte inte särskilt mycket om livet och jag vet att jag kommer att bli glad oavsett var jag hamnar. Så jag är borta. Hej då.”
Efterskrift: Eric Harris och Dylan Klebold mördade tolv elever och en lärare innan de begick självmord. Förutom det orsakade 21 av de båda mördarnas skott skador, i många fall allvarliga sådana. Sean Graves förklarades först kroniskt förlamad i benen, men efter lång rehabilitering återfick han rörligheten. Craig Scott plågades av mardrömmar och sömnsvårigheter under en lång tid efter tragedin, i vilken han förlorade sin syster och två nära vänner. Patti Nielson undervisar fortfarande på Columbine. FBI kom fram till att Eric Harris var en klinisk psykopat och att Dylan Klebold var depressiv.