Var dueller vardag i Vilda Västern?

Publicerad den 25.01.22

Lästid: 3 minuter Spara

”Jag förstår att det här i stan finns en man från Fort Worth som till ’tala’ med mig. Om du ser honom så hälsa att jag väntar på honom på krönet av Boot Hill. Därifrån kan han bara resa åt ett håll – nedåt.”

Så säger revolvermannen Doc Holliday (spelad av Kirk Douglas) i filmen ”Gunfight at the O.K. Corral” (1957), innan han dödar en man. Filmen bygger på en duell år 1881, då Holliday tillsammans med Wyatt Earp och två av dennes bröder dödar tre laglösa.

Ända sedan dess har den berömda eldstriden gett inspiration till föreställningen om att arrangerade dueller var vardag i Vilda Västern (cirka 1848–1890) – en plats där konflikter löstes genom att parterna ställde sig en bit från varandra och låt revolvrarna tala.

Blodiga dueller mellan två män som behövde lösa en konflikt av något slag är kända redan från medeltiden. De blev utbredda i 1500-talets Europa, då adelsmän stred med värja eller pistol, om de ansåg att deras heder hade kränkts. Från 1800-talet började duellerna försvinna i Europa, men fortsatte de i stället i Vilda Västern?

För och emot: Skjutningar var sällan avtalade

Många hade vapen
Rädslan för att attackeras av ursprungsamerikaner eller vilda djur innebar att många i Vilda Västern bar vapen. Gevär var minst lika populära som revolvrar.
Skottväxlingar förekom
Det var inte ovanligt att konflikter om pengar, kortspel, kvinnor och annat i värsta fall slutade med skottlossning. Krutröken gjorde det emellertid svårt för skyttarna att se något, och ofta träffades oskyldiga utomstående.
Revolvermän var fruktade
Revolvermän som Wyatt Earp, Billy the Kid och Wild Bill Hickok levde gott på de historier som spreds om deras skicklighet med vapen. Ryktena gav dem arbete och avskräckte människor från att angripa dem.

Vapenlagarna var hårda
Det flitiga skjutandet under 1870-talet ledde till vapenlagar som innebar bland annat att det på många håll var olagligt att bära vapen i städerna.
Otaliga dueller är påhittade
När två män drog vapen mot varandra var det i stort sett alltid i ett upphetsat ögonblick under ett gräl. Från de ungefär 42 år som Vilda Västern-perioden omfattar känner historikerna till endast två exempel på att två män har kommit överens om en revolverduell.
Historierna var inte verkliga
I dag vet historikerna att de allra flesta berättelser om kända revolvermän är myter utan förankring i verkligheten. De flesta deltog i ytterst få skottväxlingar och hade inte många liv på samvetet.

Slutsats: Tidningarna spädde på rykten

Många amerikanska tidningar kom på att de sålde betydligt större upplagor om de publicerade kittlande historier om de revolvermän som formade livet i USA:s västra utkant.

Artiklarna skapade snabbt grogrund för myter, som många män i Vilda Västern utnyttjade för egen vinning och för att bygga upp sin image.

Men det hedersbegrepp som genomsyrade Europas adel från 1500- till 1800-talet fanns det inte mycket av på prärien. Där var det få som var villiga att utmana ödet i en på förväg avtalad duell, då det gällde att vara snabbast med avtryckaren. De flesta skottlossningar med dödlig utgång inträffade i stället under slagsmål, då en av parterna drog först.

De berömda revolvermännens rykte som i det närmaste oövervinneliga togs emellertid på största allvar i Vilda Västern. Det innebar att få vågade utmana dem öga mot öga, och de flesta dödades i stället i bakhåll eller överfall, då de var chanslösa.

Wyatt Earps bror Morgan blev till exempel skjuten från ett fönster under ett parti biljard några månader efter eldstriden vid O.K. Corral.