Deras äktenskap stoppade indiankrig
I början av 1600-talet anlades den engelska kolonin Virginia i Nordamerika. En av nybyggarna var tobaksodlaren John Rolfe. Hans äktenskap med hövdingadottern Pocahontas hjälpte kolonin att överleva.
Historien om hur den blott elva år gamla hövdingadottern Pocahontas räddade livet på den engelske kaptenen John Smith har blivit legendarisk.
En söndagsmorgon 1614 firas ett bröllop i fortet Jamestown i kolonin Virginia. Bruden är klädd som en engelsk flicka. Men under slöjan skymtar ett bronsfärgat ansikte och ett par ovanligt mörka ögon.
Prästen frågar bruden om hon har för avsikt att älska och ära sin make i nöd och lust. Leende svarar hon ja med stadig röst. Men orden uttalas på bruten engelska. När John Rolfe efter vigseln kysser sin hustru blandas gästernas lyckönskningar med upprörda viskningar. Det är nämligen långt ifrån alla som kan acceptera att en engelsman gifter sig med en "inföding".
Äktenskapet mellan hövdingadottern Pocahontas och John Rolfe fick historisk betydelse. Det var inte bara första gången en engelsman gifte sig med en infödd amerikanska.
Deras förening ledde också till vapenvila mellan Pocahontas stam och kolonisatörerna i Virginia. Den så kallade "Pocahontasfreden" var enligt många en av förutsättningarna för att den engelska kolonin skulle överleva. Därför har hon fått legendstatus i USA.
Räddade kolonins grundare
Pocahontas var bara i 18-årsåldern när John Rolfe kom till Virginia, men den viljestarka flickan hade redan som barn spelat en avgörande roll för den nybildade kolonin.
Endast elva år gammal räddade hon livet på kolonins dåvarande ledare John Smith. Smith hade tagits tillfånga av indianerna och just när de stod i begrepp att krossa hans skalle med sina klubbor hade Pocahontas kastat sig fram och skyddat främlingen med sin egen kropp. Hövdingen Powhatan veknade då och skonade Smiths liv.
Flickan hade uppenbarligen fattat tycke för den många år äldre engelsmannen. Hon besökte honom därefter då och då i fortet Jamestown. Det finns dock inga bevis för att de två verkligen hade någon kärleksrelation, även om senare tiders författare och filmskapare ofta framställt det så.
Q’orianka Kilcher spelade Pocahontas i filmen The New World.
Pocahontas föddes kring 1595. Hennes far var inte vilken hövding som helst – han härskade över ett förbund som bestod av nästan 30 olika indianstammar. Den mäktige Powhatan kal-
lades ”hövdingarnas hövding” och hans imperium sträckte sig över stora delar av det område som i dag utgör delstaten Virginia.
Den engelska kolonin drevs från början som ett privat företag. Förhoppningen var att kolonisatörerna i Amerika skulle hitta guld och andra naturtillgångar som gav vinster åt bolagets ägare.
Kolonisterna led av svält
Det skulle dock dröja länge innan kolonin började bli lönsam. De första åren i Virginia präglades av svält och umbäranden.
Förhållandet till hövdingen Powhatan och hans underlydande stammar var ostadigt. Perioder av relativt fredlig samvaro avbröts med jämna mellanrum av plundringsräder och bakhåll från båda sidor. 1608 ska Pocahontas – enligt vad Smith senare uppgav – åter ha räddat hans liv.
Denna gång skedde det genom att hon varnade för ett bakhåll som hennes stamfränder planerade. En tid senare blev Smith allvarligt skadad i en strid med indianerna och återvände till England. Pocahontas fick det felaktiga beskedet att han var död.
Flera år senare bestämde sig engelsmännen för att kidnappa hövdingadottern för att utnyttja henne i förhandlingarna med Powhatan. Som fånge i Jamestown behandlades Pocahontas väl. Enligt deras sätt att se var hon visserligen bara en ”vilde”, men hon hade trots allt två gånger ingripit till engelsmännens fördel.
John Rolfe var 28 år när han kom till Virginia för att satsa på tobaksodling. Han hade lämnat England tillsammans med sin gravida hustru.
Under resan över Atlanten hamnade de i en storm och blev strandsatta på ön Bermuda. Där födde hustrun parets barn, men flickan dog efter bara några dagar. Efter ankomsten till Virginia 1610 blev även hustrun sjuk och dog. Rolfe sökte tröst i sitt arbete och hade snart fått fram ett par lyckade tobaksskördar.
Romansen mellan nybyggaren och hövdingadottern fick stor betydelse för Jamestowns överlevnad.
Vi vet inte hur romansen mellan änklingen och indianflickan uppstod. Men när Pocahontas kidnappare ville förhandla med Powhatan om att återlämna hans dotter i utbyte mot vapen och verktyg ska Pocahontas ha sagt ifrån. Hon ville absolut inte återvända hem.
”Min far tycker uppenbarligen inte att jag är mer värd än några svärd och yxor”, ska hon ha sagt. ”Då stannar jag hellre hos engelsmännen där jag är älskad.”
Bad att få gifta sig
Samtidigt lättade John Rolfe sitt hjärta för kolonins guvernör sir Thomas Dale. I ett brev berättade han om sina känslor för Pocahontas och bad om tillstånd att få gifta sig med henne. Rolfe var djupt kristen och våndades över de känslor han hyste för Pocahontas, eftersom hon ”uppfostrats som en hedning”.
Han berättar i brevet att han under en längre tid legat sömnlös om nätterna och intygar samtidigt att det inte bara är frågan om köttsliga lustar. ”Mitt hjärta och mina tankar har länge varit intrasslade kring henne, som i en labyrint, omöjlig att ta sig ur.”
Pocahontas deltog vid en bankett i palatset Whitehall och träffade då kung Jakob I.
Både Dale och Powhatan insåg att föreningen kunde gynna relationerna mellan deras folk och gav sitt godkännande till äktenskapet.
Pocahontas hade under fångenskapen undervisats i den kristna läran. Innan bröllopet ägde rum blev hon döpt och antog det bibliska namnet Rebecca. De nygifta bosatte sig på Rolfes tobaksplantage och fick snart en son som de gav namnet Thomas.
Guvernören Dale tog tillfället i akt att utnyttja blandäktenskapet för att marknadsföra Virginia Company.
Företaget hade nu börjat anordna lotterier i England för att dra in pengar. Dale insåg vilket PR-värde det skulle ge att visa upp Pocahontas i London, som ett lysande exempel på hur engelsmännen lyckats omvända kolonins ”vildar” till civiliserade kristna.
Gravyr av Pocahontas, gjord under hennes besök i London 1616.
Reste til London
Paret Rolfe och deras tvåårige son kom till London sommaren 1616 tillsammans med elva andra indianer från Pocahontas stam. Pocahontas gamla bekant John Smith, som för tillfället vistades i England, skrev brev till drottningen. Där underströk han att Pocahontas borde tas emot som en prinsessa. Hon var trots allt dotter till en hövding.
Pocahontas fick dock ingen kunglig audiens, men deltog på en bankett som kung Jakob I och drottning Anne gav i palatset Whitehall. Hon bjöds också på en mängd tillställningar, men Londonsocieteten behandlade henne aldrig som en jämställd. Snarare visades hon upp som en exotisk sevärdhet.
Pocahontas hade också svårt att vänja sig vid klimatet i England. När familjen skulle återvända till Virginia i mars 1617 blev hon sjuk, förmodligen i lunginflammation. Hon avled i den lilla staden Gravesend nära floden Themsens mynning.
John Rolfe vakade vid hennes dödsbädd tillsammans med sonen Thomas. Den endast 21 år gamla Pocahontas sista ord ska ha varit: "Vi ska alla dö, men huvudsaken är att barnet lever."
Hon begravdes 21 mars 1617 i St Georges kyrka i Gravesend, där en staty numera hedrar minnet av hövdingadottern från Virginia.