Därför tror miljontals människor på myten om satanistiska pedofiler

Liten flickröst gläder psykiatern

Sommaren 1976 sökte Michelle Smith hjälp hos den erkände psykiatern Lawrence Pazder. Hon bodde i en liten stad utanför Victoria i den kanadensiska provinsen British Columbia och hade drabbats av depression efter ett missfall.

Pazder, som snart började misstänka att patientens djupa sorg kunde spåras tillbaka till trauman i barndomen, började fråga ut henne. Psykiatern hypnotiserade Michelle och försökte återföra henne till barndomsåren.

”Nej, nej, neeej! Hjälp! Är det ingen som kan hjälpa mig?” skrek hon med en röst som en femårig under en av de långa hypnoserna. Rösten visade att Pazder hade lyckats öppna en dörr in till den värld av övergrepp som präglat Michelles barndom, hävdade han själv.

När Michelle Smith efter några timmar återvände till nuet tvivlade hon till en början själv på att hennes minnen kunde stämma.

”Det måste vara något jag har hittat på”, sa hon.

Doktor Pazder hävdade dock bestämt att hon talade sanning, kanske för att hennes berättelser passade in i hans kristet fundamentalistiska världsbild, där Satan och häxor var en realitet – eller möjligen för att han såg chansen att bli rik och berömd.

Pazder förklarade för Michelle att hon enligt hans bedömning som barn hade utsatts för övergrepp av sin mamma och hennes satanistiska vänner. Under fyra år och otaliga hypnoser mjölkade Pazder sin patient på fruktansvärda berättelser om sexuella övergrepp och inspärrningar i en bur full av ormar.

Med sin lilla flickröst berättade Michelle också att hon tvingats äta aska och att hennes mamma hade kastat ner sin lilla dotter i en grav på kyrkogården för att hon skulle återfödas genom en satanistisk ritual.

I november 1980 gav Pazder och Michelle tillsammans ut boken Michelle remembers. Enligt kontraktet med förlaget fick de en summa som i dag skulle motsvara närmare 13 miljoner svenska kronor. Med en respekterad psykiater som en av författarna skakade boken amerikanerna och gav upphov till den satanistiska paniken.

Rysare och Manson banar väg

Anledningen till att boken väckte så stor uppmärksamhet var att andra under åren dessförinnan banat väg för en tro på att mörka krafter verkade i det fördolda. I kölvattnet av ungdomsrevolten dök en mängd nya religioner och sekter upp, och trots att de allra flesta var oskyldiga företeelser var det många som såg på dem med oro.

Dels tog sekterna medlemmar från kyrkorna, dels förknippade många amerikaner dem med mordiska personer som Charles Manson. År 1969 hade han manipulerat sina lärjungar till att mörda skådespelaren Sharon Tate, som var gift med regissören Roman Polanski.

Knivmordet på den åtta månader gravida Hollywoodstjärnan var så brutalt att det i pressen beskrevs som djävulskt. Under en av rättegångens avslutande sessioner utbrast Manson till och med inför pressen: ”Jag är djävulen.”

Rysaren Exorcisten från år 1973, som handlar om en tolvårig flicka som blir besatt av demoner, ökade intresset för det övernaturliga. Det blev inte bättre av ett kollektivt självmord i Guyanas djungler fem år senare, då den amerikanske predikanten Jim Jones övertalade 909 av sina följare att ta gift och följa honom i döden.

Amerikanska föräldrar såg också med stor oro på att deras barn på 1970-talet började klä sig helt och hållet i svart – det så kallade gothmodet – och lyssna på heavy metal.

Tidningar skrev om vanställda boskapsdjur som hittats på ängar runtom i USA. Vissa av kadavren saknade mule, tunga och juver, och i vissa fall hade kor tömts på blod. Enligt tidningarna kunde fynden vara tecken på satanistiska ritualer.

För många framstod därför Michelle remembers som det avgörande beviset på att satanister verkligen existerade.

Boken uppmärksammades stort i medierna och författarna blev kändisar. Historien gjorde sig bra i medierna och inspirerade ett otal lokaltidningar till att leta efter tecken på ockulta aktiviteter i sitt bevakningsområde.

Endast ett fåtal lyfte dock fram nyheten om en rapport i vilken USA:s federala polis FBI konstaterade att det varken dog fler eller färre boskap i USA på 1970-talet än tidigare och att skadorna på dem knappast berodde på satanister, utan på asätare.

Vilddjurets märke på Michelle

Miljontals amerikaner tog emellertid inte till sig fakta, utan var fullt upptagna av att läsa Michelle remembers. Boken innehöll bland annat ett avsnitt om att Michelle tillsammans med andra barn under en ritual stod ansikte mot ansikte med Satan:

”’Kom, mina barn, med bränsle till mitt bål’, kallade Satan. Barnen hämtade böcker och började bita i dem med vassa tänder. Barnen rusade bort till Satans bål och spottade ut en munfull papper. Under tiden mässade han: ’Fyra gånger åtta är 28, så kommer världen att börja hata’”, kunde amerikanerna läsa i Michelle remembers.

I boken berättade Michelle också att hon i över 80 nätter tvingats delta i en satanistisk ritual på kyrkogården Ross Bay i utkanten av storstaden Victoria. Enligt boken kulminerade ritualen när en ohygglig varelse trädde fram ur ett stort bål.

Varelsen hade horn och en flammande svans som slutade i en pilspets. Doktor Pazder förklarade att det var Satan själv som Michelle hade sett och att det var hans brinnande svans som gett upphov till de röda märken som fortfarande syntes på hennes hud. Det var inte många som läste invändningarna från en hudläkare, som i en tidning skrev att rodnaden på huden troligen bara berodde på Michelles överdrivna användning av tvål.

Boken innehöll även en sorts förklaring av varför Michelle under så lång tid varit tyst om övergreppen och vänt sig till psykiatern först som 28-åring.

VIDEO: Se Michelle och doktor Pazder på amerikansk tv.

Enligt Pazder berodde det på att självaste Jungfru Maria, Jesus och ärkeängeln Mikael hade räddat den lilla flickan undan ett öde värre än döden.

För att skydda henne hade de utplånat hennes minne tills hon som vuxen klarade av att hantera minnena.

Efter en lång turné i USA och intervjuer i pratshower i radio och på tv var Pazder en så erkänd expert på ockulta brott att både polisen och de sociala myndigheterna anlitade honom för att lära andra att se tecken på satanistiska övergrepp, det som psykiatern själv kallade SRA (satanic ritual abuse).

Barn pekar ut Chuck Norris

I spåren av denna masshysteri letade polisen och socialförvaltningarna i USA på 1980-talet efter tecken på satanistiska gruppers infiltration av förskolor och grundskolor. Användningen av Pazders regressionshypnos blev ”en självuppfyllande profetia”, som en FBI-agent senare sa.

Hur fel det kunde gå när uppskrämda föräldrar och övernitiska myndigheter såg satanister överallt visar ett fall från år 1983. Det året inleddes USA:s dittills längsta och dyraste process av ett telefonsamtal.

En gråtande mamma vid namn Judy Johnson ringde till polisen i Manhattan Beach i Kalifornien. Hennes tvåårige son hade berättat att han blivit sexuellt utnyttjad av en pedagog som arbetade på hans förskola McMartin Preschool.

Mor och son kallades in på polisstationen, där pojken ombads identifiera gärningsmannen. När polisen lade ett antal bilder av förskolans manliga pedagoger samt andra helt ovidkommande män framför pojken pekade han på en bild av skådespelaren Chuck Norris.

Trots det valde polisen att leta igenom pedagogen Ray Buckeys hem, och den 7 september 1983 greps han.

För att utreda ärendet skickade polisen brev till 200 föräldrar, som antingen hade eller hade haft barn på McMartin Preschool. I brevet bad polisen föräldrarna att prata med sina barn för att försöka ta reda på om de kunde vittna i det aktuella ärendet eller om de själva hade utsatts för övergrepp.

Under tiden spreds ryktena som en löpeld i Kalifornien. Judy Johnson anklagade pedagogen Ray Buckeys mamma för att vara medlem av en satanistisk kult.

Judy Johnson grundade sin beskyllning på påståenden från sin son, som påstods ha berättat att Ray Buckeys mamma hade tvingat honom att närvara vid halshuggningen av en bebis i en lokal kyrka.

Det faktum att Judy Johnson led av paranoid schizofreni fick ingen att ifrågasätta beskyllningarna. Historien spreds okritiskt av såväl medier som Kaliforniens invånare.

För att avslöja satanisterna bad polisen socialarbetaren Kee MacFarlane att fråga ut 400 små barn. Hon var ett egendomligt val, för den självlärda psykoterapeuten var anställd av en organisation som verkade för att motverka satanistiska övergrepp.

Kee MacFarlane var så övertygad om existensen av ett landsomfattande satanistiskt nätverk att hon senare hävdade det under ed i en hearing i den amerikanska kongressen. I Kalifornien fick hon möjlighet att bevisa det.

Pedagogerna offrar barn

Före sina utfrågningar berättade Kee MacFarlane för barnen att flera av deras kamrater redan hade berättat sanningen om att de utsatts för övergrepp och lovade barnen belöningar om de svarade ”rätt”.

Till en början förnekade de flesta barnen att det hade förekommit några övergrepp, men de gav snart efter för MacFarlanes psykiska påtryckningar.

Vissa av barnen berättade då att pedagogerna på McMartin Preschool hade offrat kaniner och att barnen tvingats se på när en bebis sprättats upp.

Barnen berättade om hemliga tunnlar under förskolan där de hemska ceremonierna ägde rum och att bebisar spolades ner i toaletterna. Kee MacFarlane var säker på att barnen talade sanning, trots att vissa av dem påstod att de hade sett pedagogerna förvandla sig till flygande häxor.

Kee MacFarlane kom fram till att hela 384 nuvarande och tidigare förskolebarn hade utsatts för övergrepp av satanisterna i McMartin Preschool.

Därefter väckte åklagarmyndigheten i Kalifornien åtal mot sju anställda. Ärendet, som redan tidigare följts noga av landets medier, tog en ännu mer spektakulär vändning när Michelle Smith och doktor Pazder reste till Manhattan Beach för att visa sitt stöd för barnen och deras föräldrar.

Advokaten som försvarade de anställda vid McMartin Preschool påpekade att inga tunnlar hade hittats, trots polisens grundliga efterforskningar, och att hela saken var absurd; ingen skulle kunna hålla ett så stort antal övergrepp hemliga i så många år.

På det svarade åklagarens expertvittne Kee MacFarlane att barnen hade förträngt sina minnen av övergreppen, precis som Michelle Smith. Processen var så omfattande att den pågick i flera år.

Barn stämmer sina föräldrar

Under tiden dök liknande processer upp runtom i USA. Tusentals vuxna gick i terapi och kunde med hjälp av doktor Pazders metoder plötsligt minnas att de hade utsatts för övergrepp av exempelvis satanistiska föräldrar. De ”återuppväckta minnena” resulterade inte bara i ett stort antal rättsliga processer, utan också i splittrade familjer och avskedanden samt att de anklagade blev utfrusna i sina hemstäder.

Misstankarna om rituella satanistiska övergrepp i förskolor och skolor splittrade lokalsamhällena. I Kern County i Kalifornien inledde personalen på socialförvaltningen en klappjakt på satanister efter att ha läst Michelle remembers.

Snart hade de samlat in vittnesmål från barn om tortyr, prostitution och barnporr. År 1986 föll domarna: 26 åtalade i Kern County dömdes till totalt 1 000 år i fängelse. Ett äkta par fick tillsammans 240 år bakom galler.

Gemensamt för de många satanistiska pedofiliprocesserna var att åklagarmyndigheten aldrig kunde presentera några fysiska bevis. De åtalade dömdes uteslutande mot bakgrund av tvivelaktiga vittnesmål från barn – och deras ord lät oroväckande mycket som citat ur Michelle remembers.

Vissa hävdade att likheterna var ett bevis på att barnen talade sanning; välorganiserade satanistiska grupper utförde naturligtvis likadana ritualer i hela landet. Kritikerna pekade på att de likartade vittnesmålen lika gärna kunde bero på att de så kallade experterna hade läst boken och sedan lade orden i munnen på barnen.

Alla invändningar drunknade dock i mediehysterin, och åtskilliga kritiker inom polisen och lärar- och psykologkåren ställdes själva inför rätta.

VIDEO: Se Oprah Winfrey intervjua medlemmar av häxfamiljer (1989).

År 1990 nådde maratonprocessen mot de anställda på McMartin Preschool sitt slut. Alla åtalade frikändes. Vid det laget hade den huvudanklagade, pedagogen Ray Buckey, suttit frihetsberövad i över fem år.

Två år senare fick FBI-agenten Kenneth Lanning i uppdrag att titta närmare på hur konkret hotet från satanismen var.

Lanning kom fram till att satanistiska pedofiler var en myt som uppstått till följd av masshysteri. Han fäste sig särskilt vid den grupp experter som träffades på konferenser och spred information om rituella satanistiska övergrepp: poliser, präster, psykiatrer, pedagoger och socialarbetare.

På konferenserna lade de aldrig fram någon dokumentation för sina påståenden, utan refererade bara till Michelle remembers. De publicerade inte heller några vetenskapliga artiklar i erkända facktidskrifter.

För Lanning var det mest intressanta hur det kunde komma sig att välutbildade människor plötsligt slutade förhålla sig kritiskt till påståendena. Hans egen teori löd: ”Oavsett intelligens och utbildning, och ofta trots sunt förnuft och bevis på motsatsen, väljer folk att tro på det de behöver tro på.”

Boken är fria fantasier

Två år senare gick forskare vid University of California igenom hela 12 000 processer om SRA under 1980- och 1990-talet. De hittade inga konkreta bevis på någon landsomfattande satanistisk sammansvärjning.

Forskarna konstaterade däremot att färre än hundra så kallade expertvittnen på satanism hade varit inblandade i de 12 000 processerna. En viss expert hade vittnat i hundratals processer.

Två kritiska journalister dristade sig nu till att ifrågasätta Michelle remembers. De uppsökte medlemmar av Michelle Smiths familj för att höra om de kunde bekräfta hennes historier.

Hennes pappa och systrar avfärdade kategoriskt boken som fria fantasier. Det gjorde även grannar, lärare och skolkamrater.

I boken berättade Michelle om ett mord som satanisterna iscensatte som en trafikolycka. Trots att bilolyckor på den tiden var fasta inslag i lokalpressen hade inga medier skrivit om det förkolnade liket i en brinnande bil som Michelle Smith sett som barn.

Journalisterna kontrollerade också Michelles skolnärvaro. Det fanns ingenting som tydde på att hon varit frånvarande under de 80 dagarna då häxsabbaten på kyrkogården i Victoria påstods ha ägt rum.

I mitten av 1990-talet började den satanistiska paniken ebba ut. Det stod nu klart att Pazders regressionshypnos och de ledande frågorna inte fick fram några sannfärdiga berättelser om övergrepp, utan snarare planterade falska minnen.

Även hos Pazder väcktes vissa tvivel, men han gav aldrig helt upp sin teori. Hysterin var dock så omfattande att miljontals amerikaner höll fast vid övertygelsen om att hotet från en välorganiserad satanistisk kult var en realitet.

VIDEO: Se doktor Pazder tveka när hans teori ifrågasätts.

Inte ens frisläppandet av och stora skadestånd till de flesta som dömts i Kern County i början av 2000-talet rubbade dem i sin övertygelse.

Femtiosex miljoner amerikaner är rädda för satanister

Efter hand som internet och sociala medier i början av 2000-talet blev en del av amerikanernas vardag fick rädslan för satanistiska kulter ny näring. Bloggar, webbplatser och Facebookinlägg samlade anhängarna och ledde till fabrikation av ännu mer fantasifulla teorier, som lockade till sig miljoner.

Under valstriden mellan Donald Trump och Hillary Clinton åren 2015 och 2016 spreds en konspirationsteori om att Clinton skulle leda en pedofilring av demokratiska politiker. Smutskastningskampanjen mot USA:s tidigare presidenthustru och utrikesminister bidrog till att hon förlorade valet.

På senare år har QAnon-rörelsen blivit den mest högljudda förespråkaren för en konspirationsteori om att en organisation av satanistiska pedofiler styr världen.

Efter att Trump förlorat presidentposten till Joe Biden år 2020 deltog många QAnon-anhängare i stormningen av kongressen den 6 januari 2021. Minst 34 av dem har ställts inför rätta.

Anhängarna till den bisarra konspirationsteorin blir alltfler. I mars 2021 trodde hela 14 procent av amerikanerna på QAnon. Ett halvår senare var siffran uppe i 17 procent, visade en studie gjord av den oberoende amerikanska organisationen Public Religion Research Institute (PRRI), en andel som motsvarar hela 56 miljoner amerikaner.

I sin bok A culture of conspiracy förklarar forskaren Michael Barkun QAnons popularitet så här: ”Konspirationsteorier lovar folk en värld som är meningsfull i stället för slumpartad. Händelser sker inte av en tillfällighet. Den tydliga identifieringen av det onda ger inte bara konspiratören en definierbar fiende att kämpa mot, utan fyller även hans eller hennes liv med mening.”

Även politiker tror på konspirationsteorin QAnon – eller fiskar efter röster inom rörelsen. En av dem är republikanen Marjorie Taylor Greene, som säger att hon är övertygad om att Satan själv viskar i örat på kvinnor som gör abort.

I samband med förhören i kongressen efter oroligheterna lade hon ut en bild på sociala medier av en man utklädd till djävulen. Politikern från den yttersta högerkanten lade till texten: ”De känner honom allihop, de älskar honom allihop och vissa av dem tillber till och med honom.”