Bröderna Dalton i verkligheten
Deras äldste bror var sheriff och flera av de yngre bröderna försökte följa i hans fotspår. Men när de inte fick betalt bytte de sida och blev USA:s främsta bank- och tågrånare.
Daltonbröderna i filmen When the Daltons Rode från 1940.
Kanske hade de blivit övermodiga? Eller var de bara desperata? Klart är att gängets ledare, Bob Dalton, var övertygad om att planen skulle lyckas.
De skulle skapa historia genom att göra något som inte ens den berömde Jesse James klarat av – de skulle råna två banker på samma gång, mitt på dagen.
Sagt och gjort. Klockan halv tio på morgonen den 5 oktober år 1892 red Daltongängets fem medlemmar – de tre bröderna Grat, Emmett och Bob Dalton samt två andra erfarna rånare och revolvermän, Bill Power och Dick Broadwell – in i staden Coffeyville, Kansas.
Men redan från början gick allt fel. Den plats där de diskret hade tänkt binda sina hästar var borta, på grund av ett vägarbete. Gänget fick därför lämna sina hästar i en gränd en bit bort, vilket visade sig vara ödesdigert.
Daltons växte upp i Coffeyville
Det var nämligen när de gick därifrån som de blev igenkända. Coffeyville var faktiskt platsen där bröderna Dalton var uppvuxna, och för att ingen skulle lägga märke till dem – ökända och efterlysta som de var – bar två av dem lösskägg och peruker.
Men det hjälpte inte. En man som kände igen bröderna blev misstänksam och följde efter, och kunde se hur Bob och Emmett Dalton gick in på First National Bank, medan de tre andra gick in på Condon Bank.
Genom fönstret såg mannen sedan bröderna Dalton höja sina vapen mot personalen därinne.
Genast vände han sig om och ropade: "Banken håller på att rånas!"
Byborna intog försvarsposition
På bara några minuter hade stadsbor samlat sig. I en järnaffär delade man ut gevär, hagelbössor och ammunition.
Samtidigt försökte Daltongänget skynda på. Men i en av bankerna ljög kassören för att få tiden att gå och sa att kassavalvet var låst med ett tidlås och att rånarna därför måste vänta. Efter en stund började skottlossningen.
En kula sköts genom fönstret och träffade Dick Broadwell i armen. Vilda och desperata försökte Daltongänget skjuta sig fria. Men när de rusade ut ur bankerna möttes de av ett kulregn. Den storslagna planen hade misslyckats.
Högt pris på Daltons huvuden
De tre bröderna Dalton var vid det här laget rejält omskrivna och hade ett högt pris på sina huvuden.
De kom från en stor familj – fadern Lewis Dalton och modern Adeline Younger (faster till bröderna Cole och Jim Younger, som red tillsammans med Jesse James) fick inte mindre än femton barn, varav tretton nådde vuxen ålder.
Rockbandet U2 klädde under en turné år 1987 vid några konserter ut sig till ett påhittat countryband, kallat ”the Dalton Brothers”, och spelade ett antal låtar utan att publiken kände igen dem.
Växte upp utan fadersgestalt
Till en början hade familjen levt i Kansas city, där fadern ägde en saloon. Men snart bestämde de sig för att ge sig av till de ännu halvt laglösa markerna i det så kallade Indianterritoriet, dagens Oklahoma.
Det var ett område som egentligen var avdelat för dem av USA:s urinvånare som drivits bort från sina traditionella hemtrakter.
Men allt fler nybyggare kom även dit, inte minst på grund av den stora invandringen som då ägde rum till USA, vilket skapade ett stort tryck på all tillgänglig mark.
Pappa Lewis dog snart och lämnade mamma Adeline ensam med alla barnen. De levde ofta under svåra omständigheter.
En tid bodde hela den stora familjen, totalt var de åtta bröder och tre systrar, i ett hus som hade grävts ut ur jorden. Så småningom flyttade de dock vidare till just Coffeyville, i sydöstra Kansas.
Frank Dalton dominerade
Den dominerande i syskonskaran var hela tiden en av de äldre bröderna, Frank Dalton. Han tycks ha varit en ovanligt driftig och även laglydig man, som höll sina vildare yngre bröder i schack.
Som vuxen fick han en tjänst som US Mar-shal och var alltså sheriff inom den federala polismyndigheten som vid denna tid fick allt mer resurser för att skapa lag och ordning i de nyligen bebyggda områdena.
De tre yngre bröderna som senare blev berömda rånare – Grat, Bob och Emmett – red med brodern i de uppbåd han samlade ihop för att fånga traktens laglösa.
Men så sköts Frank till döds när han skulle gripa en hästtjuv, och familjens öden förändrades för alltid.
De tre yngre bröderna tog visserligen över en tid och arbetade även de som sheriffer. Fast det varade inte länge – vid flera tillfällen fick de inte betalt för sina insatser, en gång eftersom de skjutit en man till döds istället för att fånga honom levande.
Överhuvudtaget var samhällsstrukturen i dessa gränsstäder ännu inte särskilt välutvecklad, och det offentligas resurser mycket begränsade.
Tre av de beryktade bröderna Dalton – Bob, Gratton och Emmett – samt deras ädste bror, sheriffen Frank Dalton, till höger. Ovan ett av seriealbumen om Lucky Luke som gjort att bröderna Daltons berömmelse hållit i sig.
Bröderna genomförde rån efter rån
De tre Daltonbröderna började snart glida över gränsen mellan att upprätthålla lagen och att bryta mot den.
Först genom att sälja smuggelsprit, sedan – efter att ha mött de andra män som kom att utgöra ”Daltongänget” – genom att utföra ett stort antal rån.
Deras första måltavla var ett spelhus i Silver City, New Mexico, men det som gjorde dem berömda var vad som hände efter rånet av ett passagerartåg i Alila i Kalifornien, den 6 februari 1891.
Bevisen för att Daltongänget verkligen stod för just detta är i och för sig inte starka, men det hindrade inte att Grat Dalton fångades, och efter en snabb rättegång dömdes till tjugo års fängelse.
Därefter ska Grat ha förts med tåg till fängelset av två sheriffer, fastkedjad med handklovar i en av dem. Efter en stunds resa somnade just den vakten, medan den andra var upptagen med att prata med andre passagerare.
Rymde från tåget
Plötsligt reste sig Grat upp – han hade tydligen lyckats med att i smyg dyrka upp handbojorna – och kastade sig huvudstupa ut genom det framrusande tågets fönster. Det visade sig att tåget just då korsade en flod, och han landade välbehållen i vattnet och kunde simma till säkerhet.
Det var efter Grats spektakulära flykt som Daltongängets korta men intensiva period som banditer tog sin början på allvar.
Mellan maj 1891 och juli 1892 rånade de minst fyra tåg runt om i Indianterritoriet, men det kan ha varit många fler – ryktena om deras bedrifter spreds vida omkring, och vilka maskerade rånare det än var som slog till så skyllde man på ”the Daltons”.
Flera banker ska de också ha rånat, ibland tillsammans med Bill Doolin och hans ”gäng”, som senare gick till historien som ”the Wild Bunch”.
Pengar skulle hjälpa dem att hålla sig undan
Ett av Daltongängets mest uppmärksammade rån ägde rum i Adair, nära gränsen mot Arkansas.
Där trängde sig gänget in på tågstationen och tog allt av värde i bagageförrådet innan de helt lugnt satte sig ner för att vänta på det inkommande tåget.
När det väl var framme på stationen körde Daltongänget fram en vagn som de började fylla med allt av värde i lasten. Efter en stund utbröt en intensiv eldstrid, då det visade sig att det fanns inte mindre än elva beväpnade vakter på tåget.
De sköt vilt – inte mindre än 200 skott avlossades – men ingen av Daltongängets medlemmar skadades.
Kanske var det vid det här tillfället som den där övertron på deras förmåga tog form på allvar? Strax därpå kläckte i vilket fall gängledaren Bob Dalton sin plan om att råna två banker i staden Coffeyville.
Bröderna Dalton jagades intensivt
Ett slags äregirighet låg alltså bakom, men man kan även hitta mer praktiska motiv. Gänget jagades intensivt av US Marshals, som vid den här tiden fick allt större resurser.
Det laglösa tillståndet i delar av ”västern” hade uppmärksammats allt mer av en rad presidenter, samtidigt som det amerikanska samhället som helhet för varje år som gick blev allt mer organiserat.
Genom att på en och samma gång råna två banker hoppades bröderna Dalton och de andra få tag i så stora summor pengar att de skulle kunna dra sig tillbaka från sin kriminella verksamhet, i varje fall för ett tag.
Bröderna Daltons rånarkarriär tog slut i Coffeyville den 5 oktober 1892. Från vänster: Bill Power, Bob Dalton, Grat Dalton och Dick Broadwell.
Från fängelset till filmen
Men så blev det alltså inte. När de försökte ta sig ut ur de två bankerna mötte lokalbefolkningen i Coffeyville dem med intensiv skottlossning, och Daltongänget hade inte en chans.
Den ende av de fem rånarna som överlevde var Emmett, som till sist återfick hälsan trots att han hade 23 skottsår.
Väl återställd dömdes Emmett Dalton till livstids fängelse.
Efter att ha suttit inne i fjorton år frisläpptes han och flyttade till Kalifornien, där han gifte sig och en tid arbetade som manusförfattare och skådespelare i Hollywood – han spelade förstås bandit – innan han etablerade sig som en respektabel fastighetsmäklare.
Hans självbiografiska bok When the Daltons Rode, som kom ut år 1931, gjorde honom till en kändis.
Vid det laget var vilda västerns tid över sedan länge, men epoken hade blivit ett mytiskt landskap som gång på gång skildrades i böcker och filmer.