Hattar av amerikansk bäverpäls var på 1700- och 1800-talet högsta mode i Europa.
Pälsen var tjock och mjuk och kunde till skillnad från ull hålla formen i regn. Bäverpäls var därför både eftertraktad och lukrativ.
Ett enda bäverskinn kostade lika mycket som fyra hjortskinn. Flera miljoner bävrar dödades, innan hattmodet förändrades – och siden blev populärt.
Arter var nära att utrotas
Utter
I floderna i Klippiga bergen vimlade det av uttrar. Djurets päls var vattentät och bildade luftfickor, som höll värmen. Det gjorde utterpäls eftertraktad till bland annat ytterrockar. Jakten på uttrar fick nästan arten att försvinna omkring år 1900.
Björn
Päls från svartbjörn hörde till Amerikas dyraste. Ett enda skinn kunde kosta lika mycket som fem bäverpälsar. Jakten utgjorde i mitten av 1800-talet ett allvarligt hot mot björnbeståndet.
Hjort
Det mjuka, garvade hjortskinnet lämpade sig väl för kläder och handskar. Många pälsjägare bar kläder av hjortskinn, som utmärks av sin ljusbruna färg. Arten blev nästan utrotad under 1800-talet.
Bäver
I Nordamerika fanns det på 1500-talet omkring 60 miljoner bävrar. Beståndet utrotades nästan under 1800-talet, men frodas nu igen.
Pälshandlare styrde Amerika
Handelskompaniet Hudson’s Bay Company (HBC) dominerade pälshandeln under 1800-talet.
Kompaniet drev handelsstationer, utfärdade pengar och fungerade som en lokal regering i glesbefolkade områden.
HBC omfattade under sin storhetstid mer än sju miljoner km2 och 1 500 anställda.
Pälsjägarens viktigaste redskap:
Kläder av hjortskinn var slitstarka och kamouflerade jägaren, när han rörde sig på prärien.
En syl var oumbärlig för vapenvård och för att laga kläder. Sylen var även nyttig i byteshandel med urfolken, som använde redskapet, när de sydde kläder, tält och andra bruksföremål av läder.
Geväret var ett så kallat long rifle. Tyska vapensmeder tog geväret till Amerika på 1700-talet, och det användes i bland annat amerikanska frihetskriget. Geväret var lätt att reparera, och dess långa, räfflade pipa gav det lång räckvidd och precision – en fördel i mötet med björnar och andra vilda djur.
Ett kruthorn av horn från nötkreatur eller bison höll krutet torrt. Hornet bars i ett snöre över axeln. Till utrustningen hörde även ett mindre horn, som jägaren använde för att mäta upp rätt mängd av krutet.
En liten väska för vardagliga föremål var en fast del av utrustningen. Väskan innehöll bland annat eldstål, läkeörter och en ask med bävergäll, ett doftsekret från bäverns analkörtlar, som jägaren smorde på fällor för att locka dit bävrar.
Filthatten var gjord av ull och var pälsjägarens typiska huvudbonad. Tjocka pälsmössor var reserverade för den absolut kallaste perioden.
Visste du att ...
… handel med päls gav upphov till en rad kända amerikanska städer? Detroit, New Orleans och Montréal är några av de städer som vuxit fram på tidigare handelsplatser.
… pälsjägare erövrade västern? Redan på 1820-talet begav jägarna sig in i det som i dag är USA:s västligaste delstater. Deras berättelser om stora vidder och naturrikedomar gav andra lust att följa efter och slå sig ner där.
… sekret från bäverns analkörtlar såldes som läkemedel på amerikanska apotek? Det påstods att det motverkade både tandvärk och gikt. Effekten kom troligen av att sekretet innehåller salicylsyra, som bildas i bävern när den äter pilbark.
… pälsjägaren Seth Kinman (1815–1888) sköt 800 grizzlybjörnar? Pälsen från de stora djuren använde han bland annat till att klä stolar, som han gav till olika amerikanska presidenter, bland andra Lincoln.
… USA:s mest kände pälsjägare, Davy Crockett, även hade en politisk karriär? Han valdes 1827 in i Kongressen, men blev impopulär på grund av sitt motstånd mot president Andrew Jacksons tvångsförflyttning av ursprungsamerikaner från Sydstaterna. Han lämnade politiken när han 1835 miste sin plats i Kongressen.
… den siste pälsjägaren, Sylvan Ambrose Hart, ”Buckskin Billy”, dog 1980? Han jagade emellertid endast pälsdjur för husbehov.