Kampen om den illegala spritmarknaden ledde till våldsamma uppgörelser mellan konkurrerande ligor, och endast de mest hårdföra klarade sig.
I Detroit etablerade ”The Purple Gang” (Lila gänget) sig som stadens obestridliga smuggelkungar. Ligans ursprung var ganska blygsamt: en grupp pojkar från stadens slumkvarter, det så kallade ”Black Bottom”, började med fickstölder och andra mindre förseelser i början av 1900-talet.
När förbudstiden inleddes hade pojkarna blivit vuxna, och de tjänade grova pengar på smugglingen. Ligans ledare, Abe Bernstein, såg dessutom till att utöka verksamheten.
Kidnappningar, juvelstölder, illegala spelhålor samt andra ljusskygga affärer blev fasta delar av ligans omfattande geschäft. Gruppens makt växte fort, och 1927 styrde The Purple Gang i realiteten Detroits undre värld.
Inte ens gangsterledaren Al Capone ville konkurrera med Detroit-ligan, utan ingick i stället ett avtal om att köpa smuggelvaror från dem.
The Purple Gang likviderade ofta sina konkurrenter.
Inte heller ordningsmakten vågade utmana gruppen, som kanske var sin tids våldsammaste.
Historiker bedömer att ligan – som under sin storhetstid 1928 hade omkring tvåhundra medlemmar – hade omkring femhundra liv på sitt samvete.
De dödade var mestadels medlemmar av rivaliserande ligor, men det hände att även oskyldiga fick sätta livet till under skottväxlingar i Detroits många lönnkrogar.
Först när ligamedlemmarna 1931 började skjuta på varandra kunde polisen samla in tillräckligt många vittnesmål för att åtala flera av dem.
Abe Bernstein och flera andra av The Purple Gangs högt uppsatta medlemmar dömdes till långa fängelsestraff, och ligan löstes upp.
En del av ligans aktiviteter har aldrig utretts helt av myndigheterna.
Till exempel misstänkte USA:s federala polis, FBI, The Purple Gang för att vara delaktig i kidnappningen av Charles Lindberghs tjugo månader gamle son 1932. Ligans koppling till kidnappningen har dock aldrig kunnat bevisas.