Dwight D. Eisenhower var en populär herre i början av 1950-talet.
Den högt dekorerade generalen var en tvättäkta krigshjälte, som hade bidragit till att krossa Hitlers Tredje rike, när han var överbefälhavare för de allierade styrkorna i Europa under andra världskriget.
Detta trots att han aldrig avfyrat en endaste kula i strid.
Efter kriget blev Eisenhower president för det ansedda Columbia University i New York och senare överbefälhavare för Nato.
I början av 1950-talet arbetade både Republikanerna och Demokraterna hårt på att förmå Eisenhower att ställa upp som presidentkandidat i det kommande presidentvalet i USA 1952.
Republikanerna drog det längsta strået, och med en ung Richard Nixon vid sin sida vann Eisenhower en jordskredsseger över demokraternas kandidat Adlai Stevenson.
För första gången på tjugo år satt nu en republikan i Vita huset. Men det var inte enbart de demokratiska motståndarna som Eisenhower bekämpade från ovala kontoret.
Eisenhower ville röja McCarthy ur vägen
Den kontroversielle republikanske senatorn Joseph McCarthy hade sedan 1950 utrett personer eller institutioner, som på ett eller annat sätt kunde tänkas vara i maskopi med kommunister.
McCarthy och hans anhängare angrep den republikanska regeringen enligt samma recept som de hade använt mot den demokratiska regeringen.
Den demokratiska regeringstiden från 1933–52 hade Joseph McCarthy karaktäriserat som ”tjugo års förräderi". Nu började han tala om tjugoett års förräderi!
Den republikanska regeringen under Eisenhower var bara en fortsättning på ”Truman-Acheson-regimen”.
Joseph McCarthy kastade sig med själ och hjärta in i kampen mot ”de röda” i USA.
Det republikanska partiet hade tidigare stöttat senatorn, men när partiet återtog makten fick anti-kommunisten Joseph McCarthy en bitter motståndare i landets nye republikanske president Dwight D. Eisenhower.
Enligt Eisenhowers bror ”avskydde presidenten Joseph McCarthy så mycket som det går att avsky en annan människa”. Eisenhower, som tillhörde samma parti som McCarthy, vägrade dock att kritisera sin kommunistjagande partivän i pressen.
”Jag har inte lust att delta i en tävling om vem som kan pissa längst med den skunken.” Dwight D. Eisenhower
Eisenhowers motståndare tolkade presidentens tystnad som ett icke uttalat stöd för McCarthys brutala metoder.
I själva verket arbetade presidenten i det fördolda på att sätta stopp för McCarthy, som han betraktade som ett hot mot inte bara sitt presidentskap, utan mot nationen som helhet.
Eisenhower hånade McCarthy privat
Den 21 januari 1954 hade Eisenhower fått nog och inledde ett motangrepp på den hätske senatorn.
Presidenten hade bevis för att McCarthy hade försökt få armén att ge hans medarbetare Schine bättre villkor under militärtjänsten.
Bevisen, som publicerades i en rapport, blev början till slutet för McCarthy.
I ett antal utfrågningar – Army-McCarthy hearings – som visades i tv och sågs av tjugo miljoner amerikaner, falnade McCarthys glans. Han framstod som grov, ohyfsad och ovårdad och avbröt ständigt de andra deltagarna i utfrågningarna.
Vid ett tillfälle bröt han mot en överenskommelse som han ingått med armén genom att anklaga en assistent, vilket fick arméns jurist Joseph Welch att utbrista: ”Har du ingen anständighet, människa?!”
Senator Joseph McCarthy vittnade inför senaten under de så kallade Army-McCarthy-utfrågningarna i juni 1954. Utfrågningarna resulterade i en misstroendeförklaring mot McCarthy för hans sätt att leda de kontroversiella utfrågningarna av potentiella kommunistiska spioner. Joseph McCarthy avled av alkoholism och leversvikt mindre än tre år efter att domen fallit.
Efter utfrågningarna var förtrollningen bruten. Joseph McCarthy var knäckt, och åhörarna brast ut i applåder. I praktiken tog hans karriär slut där och då i juni 1954. I december fördömde senaten honom för att han brutit mot reglerna för hur en senator ska bete sig.
Dwight D. Eisenhower medgav aldrig offentligt att han medverkade till att ge Joseph McCarthys politiska karriär dödsstöten. Privat kunde han emellertid inte låta bli att gotta sig åt motståndarens fall.
Enligt anonyma källor brukade han skämta: ”Det handlar inte längre om McCarthism, utan om McCartwasm.”
Medan Joseph McCarthy i dag betraktas som en paranoid politisk parentes i USA:s historia, ser Dwight D. Eisenhowers eftermäle helt annorlunda ut.
År 1956 blev han omvald som president, och amerikanerna pekar ofta ut honom som en av historiens bästa presidenter.