Andrew Jackson blev folkets president

Andrew Jackson föddes i en stuga på landet

Andrew Jackson växte upp långtifrån Wa­shing­ton och östkustens mäktiga familjer.

Som barn till två iriska immigranter kom han till världen i en timmerstuga på gränsen mellan dagens North och South Carolina.

Då låg området så långt från Washington som man kunde komma i USA.

Som ung tjänade Jackson en förmögenhet på att spekulera i mark och egen­domar. I början av 1800-talet var jordlotter i den nyfödda nationen billiga.

Tillsammans med en kompanjon köpte Jackson mark i Sydstaterna och sålde vidare med stor förtjänst.

Om ägarna tillhörde ursprungsbefolkningen räddes inte den blivande presidenten att hota och trakassera dem tills de sålde oerhört billigt.

Genom affärerna blev Andrew Jackson rik men det var genom krig han blev känd.

Som general stred han mot England år 1812 och uppnådde hjältestatus när han besegrade britterna utanför New Orleans och drev ut dem ur staten Louisiana.

Bedriften ledde till att Jackson blev världsberömd och lade grunden för en politisk karriär.

Medan hans ambitioner växte hän­visade han ofta till sin militära karriär för att visa att han var en ledare med stor genomslagskraft.

Han skröt till och med i en bok utgiven strax efter kriget med att han hade avrättat sina soldater när de inte lydde order.

”Det finns ingen anledning att tro att världen kan styras utan blodsutgjutelse. Det civila svärdet måste och ska vara rött och blodigt”, förklarade han senare sin filosofi.

Dueller var också en del av den tuffa framtoning som den temperaments­fulle Jackson ville förmedla.

Enligt några källor deltog han i omkring hundra dueller varav de flesta slutade med att duellanterna av­fyrade sina vapen i luften och tog ­varandra i hand.

År 1806, då Andrew Jackson var överste i staten ­Tennessees armé, dödade han dock en man under en särskilt dramatisk duell.

Rivalen hette Charles Dickinson och hade förnärmat Jack­sons hustru och beskyllt honom för att ha fuskat i hästkapplöpning.

Andrew Jackson utmanade Dickinson på duell, trots att han kände till Dickinsons rykte som skarpskytt.

Jackson räknade ut att hans enda chans att överleva var om Dickinson sköt först och skottet inte var dödande. Därför tog Jackson på sig en stor rock som dolde kroppens konturer.

Då de två duellanterna möttes i tvekampen sköt Dickinson först och träffade Jackson i bröstet. Kulan stannade bara en centimeter från hjärtat.

Utan att vackla tog Jackson god tid på sig att sikta och sköt därefter sin motståndare i magen. Han avled senare.

Skandalerna omgav Andrew Jackson

Det var inte många i Washington som såg Andrew Jackson som en seriös kandidat med chans till vinst när han år 1828 ställde upp i presidentval i USA.

Skandalerna omringade presidentkandidaten: Jackson hade gift sig med en kvinna som lagligt sett fortfarande var gift, hans förkärlek till dueller avslöjade hans lynniga temperament och han var till och med stolt över att ha avrättat sina egna soldater under kriget.

Karikatyrtecknarna kastade sig entusiastiskt över Jackson och avbildade honom som en pisk- och pistolsvingande bondläpp med vilda, blodsprängda ögon.

Men Jackson och hans framtoning låg helt rätt i tiden. Dittills hade bara vita män med egendom haft rösträtt men år 1828 förändrades detta och även vita män utan förmögenhet blev röstberättigade.

De många nya väljarna drogs till den folklige Jackson som bildade ett nytt, öppet parti som fick namnet Demokraterna.

Väljarna uppskattade Jacksons direkta sätt att uppföra sig – som när han ­kallade en av sina tre motståndare i president­valet för ”Västvärldens Judas som kommer möta samma öde (som Bibelns Judas, red.)”.

Andrew Jacksons viktigaste punkt i valkampanjen handlade om det faktum att rika familjer på östkusten hade tagit monopol på makten och alla beslut kom att gynna dem själva, men de var knappast de bästa för hela nationen.

Andrew Jackson hade en poäng. Pengar under bordet, svågerpolitik och skumma affärsavtal mellan politiker och rika män var en del av vardagen i 1820-talets Wash­ing­ton.

Många senatorer fick utöver sin lön från Kongressen stora summor från banker och stora företag för tjänster och inte närmare definierade bidrag.

De tvivelaktiga affärerna försiggick på den absolut högsta nivån.

Den förmögne affärsmannen John Jacob Astor hade gett den blivande presidenten James Monroe ett stort och räntefritt lån på misstänkt lång tid. I gengäld fick Astor ett alldeles särskilt inkomstbringande monopol på pälshandel.

Monroe betalade faktiskt tillbaka lånet 15 år senare – två år efter det att han hade lämnat Vita huset 1825.

USA:s banker var ett kapitel för sig. Medan vanliga människor hade svårt att få lån håvade finanshajarna in pengar. Väljarna menade att det behövdes en ordentlig uppstramning.

På många sätt var det därför fördelaktigt för Jackson att hans främsta utmanare hette John Quincy Adams och var son till en tidigare president.

Han tillhörde alltså elitens skyddade värld. Nya väljare såg lätt skillnad på kandidaterna.

Andrew Jackson bjöd in folket till Vita huset

Även om ingen trodde att Jackson skulle vinna segrade han stort och blev den 4 mars 1829 USA:s sjunde president.

För att bättra på sin folkliga image bjöd han in alla som hade lust att följa honom till Vita huset för att fira triumfen med glass och bål.

Den dagen invaderades president­bostaden av tusentals människor från samhällets lägre klasser, möbler vältes omkull och porslin krossades innan Andrew Jackson fick eskorteras i säkerhet för att inte klämmas ihjäl i folkvimlet.

Som nyinsvuren president började Jackson direkt med att ta tag i korruptionen, bland annat genom att införa en så kallad rotationsprincip som skulle förhindra att folk satt för länge på samma post och därmed kom att uppfatta positionen som en sorts egendom.

Han gav sig också på bankerna som han kallade ”ett månghövdat odjur” och en institution som ”gjorde de rika rikare och de mäktiga starkare”.

Andrew Jackson vände också uppochner på maktfördelningen i Washington.

USA:s första presidenter hade framställt sig som faderliga galjonsfigurer vars främsta uppgift var att se till att Kongressens två kamrar inte bröt mot grundlagen.

Jackson ville själv sätta den politiska agendan och t.ex. bestämma vilken ekonomisk politik landet skulle föra.

Medan de första sex presidenterna tillsammans lagt in veto bara sex gånger använde Jackson sitt veto ett dussin gånger.

Han såg också till att utländska makter vände sig till presidenten och inte till både presidenten och Kongressen samtidigt som reglerna tidigare hade föreskrivit.

Efter två år på presidentposten avsatte Jackson också alla sina ministrar eftersom han inte längre litade på en enda av dem.

Istället satte han ihop en regering bestående av sju nära vänner som han bad om råd. Politiska motståndare ­kallade honom ”kung Andrew” och fruktade att landet var på väg att bli en riktig diktatur.

Andrew Jacksons järnnäve var effektiv

Trots motståndarnas kritik valdes den populäre presidenten om och skördade flera epokgörande segrar.

Under Andrew Jackson betalade USA av hela sin statsskuld och landet var för första och sista gången skuldfritt.

Han lyckades också hålla USA enat under en tid då slavstaten North Carolina hotade med att lämna unionen.

Med hjälp av hot om militära ingripanden och en acceptabel kompromiss fick han delstaten att lugna sig.

Han visade att fördomarna om honom som en grovhuggen lantis var osanna men han avslutade sin politiska karriär med orden ”Jag ångrar bara två saker: att jag inte sköt Henry Clay och att jag inte hängde John C. Calhoun” – de två män som var hans värsta motståndare.