Flygande dödsmaskiner: 150 år med drönare i krig
Lockfåglar, flygande spioner och osynliga dödsmaskiner. Flygande drönare har fyllt många funktioner genom tiderna, och har använts för militär räkning under längre tid än man kan tro.
Kandahar, Afghanistan den 7 oktober, 2001. Knappt en månad efter 9/11.
Orden ”Cleared to fire” hörs över radion och en amerikansk Hellfire-missil avfyras mot sitt mål.
Fienden är fullkomligt oförberedd och med ett ihåligt dån skrivs det första officiella drönar-mordet in i historieböckerna.
...
Ett par timmar innan missilen slår ned har amerikanska underrättelsetjänsten hittat och identifierat den högtstående talibanledaren Mullah Muhammed Omar, och nu har man möjlighet att slå hårt mot fienden redan innan kriget mot terrorism officiellt inletts.
Den intill dess obeprövade CIA-kontrollerade drönaren av modell Predator 3034 patrullerar i luftrummet ovanför den byggnad där Omar just gått in. Nu är det bara en tidsfråga.
På grund av ett kommunikationsfel, som än i dag inte är utrett, anfaller drönaren dock varken byggnaden där Omar befinner sig, eller väntar tills han kommer ut. I stället far missilen rakt ned i ett fordon som står parkerat utanför byggnaden och i explosionen dödas flera av Omars livvakter.
Omar själv och flera andra talibanledare störtar ut ur byggnaden. Alla flyr åt olika håll och Omar lyckas hålla sig gömd för amerikanerna ända tills han dör i tuberkulos 2013.
Trots detta kommer angreppet, hur misslyckat det än var, att visa sig bli det första av många och varsla om en ny tid och om en helt ny form av krigsföring.
Men att använda obemannade luftfarkoster i krig är i sig ingen nyhet. Vi behöver faktiskt gå mer än 150 år tillbaka i tiden för att hitta de tidigaste exemplen.
##
1849: Ballonger bombar Venedig
Ett mycket tidigt exempel på obemannade luftfarkoster som använts i krig är de österrikiska ballongerna.
År 1849 gör den italienska revolutionära staten San Marco uppror mot det österrikiska styret, och för att slå ned upproret belägrar österrikiska styrkor Venedig.
Storleken på den omkringliggande lagunen gör att det österrikiska artilleriet inte kan skjuta tillräckligt långt för att nå staden. Man kommer därför på idén att sända upp ”fjärrstyrda” ballonger som ska släppa bomber över det venetianska försvaret.
Något angriparna däremot inte tagit med i beräkningen denna dag, är att den kraftiga vinden inte är på deras sida. Vinden fångar nämligen ballongerna och styr dem i stället bort från Venedig, bort mot trupperna som ockuperat fastlandet.
Denna blunder väcker naturligtvis stor förtjusning hos de belägrade venetianerna och jubel bryter ut i staden när bomberna börjar sprängas över huvudena på de något överraskade österrikarna.
Angriparna har dock inte en tanke på att ge upp och den 22 augusti gör de ett nytt försök. Denna gång lyckas det bättre. Österrikarna sänder i väg 200 ballonger som släpper sina sprängämnen över Venedig, och även om bomberna i sig inte gör stor skada i staden ger venetianerna upp bara två dagar senare.
Det är dock mycket sannolikt att det främst var sjukdom och hungersnöd som ledde fram till kapitulationen – även om det finns källor som tyder på att bomb-ballongerna hade en avgörande psykologisk effekt på försvararna.
De österrikiska ballongerna skulle tvinga de upproriska venetianerna att överlämna sig.
De första drönarna lättar
De österrikiska ballongerna från 1849 är naturligtvis inte som de drönare vi känner i dag, men de var ändå före sin tid. Kommande generationer av flygande drönare skulle dock visa sig vara av ett mindre destruktivt slag.
I slutet av Första världskriget bygger man i England det första fjärrstyrda flygplanet vid namn Aereal Target, och det första exemplaret är färdigt i juni 1917.
Det är lika stort som ett litet tvåvingat enmansplan, och utformat för att fungera som en slags fjärrstyrd, flygande torped till försvar mot fiendens zeppelinare.
Efter ett par misslyckade testflygningar måste det ambitiösa projektet läggas på hyllan, och det blir i stället amerikanerna som kort därefter lyckas skapa en fungerande drönare.
Denna farkost får namnet Kettering Bug och är liksom engelsmännens Aereal Target byggd för att fungera som en flygande torped. Amerikanerna fullbordar faktiskt bygget av sin Kettering Bug och det första exemplaret är flygfärdigt 1918.
Drönaren blir dock aldrig använd i krig eftersom Första världskriget tar slut innan Kettering Bug på allvar kan börja tillverkas.
Den första fullt fungerande drönaren var den amerikanska Kettering Bug.
Ett nytt världskrig får drönaren på banan igen
Första gången som drönaren används på riktigt i krigstid är under Andra världskriget. Den engelske skådespelaren, boxaren och f.d. medarbetaren vid det brittiska luftvapnet, Reginald Leigh Denny, har en förkärlek för flygplan och på 1930-talet beslutar han sig för att göra en affärsverksamhet av sitt intresse för radiostyrda modellplan.
Efter att ha köpt en flygplansdesign av Walt Righter och öppnat sin egen butik för modellflygplan – Reginald Denny Hobby Shop i Hollywood – lyckas han och hans partners få ett kontrakt med det amerikanska försvaret som visat intresse för Dennys fjärrstyrda modellplan.
Amerikanerna behöver träningsmoduler till sina luftvärnsspecialister. Skyttarna ska kunna träffa rörliga måltavlor på långt avstånd, och Dennys fjärrstyrda, obemannade flygplan är perfekta för ändamålet.
Utvecklingen av planet påbörjas och den färdiga modellen OQ-2 är färdig 1939, precis när Andra världskriget brutit ut.
OQ-2:an används främst av det amerikanska luftvapnet, men även av flottan. Totalt tillverkar det amerikanska försvaret 15 000 exemplar av Dennys drönare under Andra världskriget, och Dennys företag blir 1952 uppköpt av försvarsgiganten Northrop.
Det amerikanska försvaret tillverkade ca 15 000 exemplar av Reginal Dennys OQ2-drönare.
Det kalla kriget ger utvecklingen en skjuts framåt
Efter Andra världskriget börjar utvecklingen att gå snabbt, och fjärrstyrda luftfarkoster tillverkas i ett stadigt växande antal. Till att börja med används drönarna, precis som Dennys OQ2-drönare, som flygande måltavlor, men allt eftersom börjar de även att tjäna andra syften.
Under 1950-talet används drönare som ”decoys” eller lockfåglar för B52-bombplan. B52:orna är utrustade med en drönare som kallas AMD-20 Quail, och som har till uppgift att störa fiendens radarsystem. Drönaren är jetdriven och kan flyga lika snabbt som bombplanet. Dessutom har den en plan undersida, vilket innebär att den har samma radarsignatur som bombplanet.
När bombplanet sänder i väg drönaren kan fiendens radartekniker därför inte se skillnad på bombplanet och drönaren, och bombplanet har därmed lättare att lura fiendens luftförsvar.
Utvecklingen av bättre radarsystem gör dock att den sortens drönar-lockfåglar blir mer eller mindre obrukbara ett fåtal år senare.
Flygande spioner
Under 1960-talet börjar man i allt högre grad att forska i övervakning och även här kommer drönarna att spela en viktig roll. Tekniken har nu nått så långt att amerikanerna i hemlighet börjar använda drönare vid övervakningsuppdrag under Vietnamkriget.
Under Oktoberkriget 1973 använder det israeliska försvaret dessutom drönare för att vilseleda det syriska luftvärnet och introducerar en ny övervakningsdrönare som kan streama bildmaterial i realtid.
Amerikanerna introducerar på nytt användandet av drönare i konfliktområden under 1980-talet, och de används också till övervakning under Balkankrigen på 1990-talet.
Israeliska Tadiran Mastiff. En av de första högteknologiska militära drönarna.
Drönare som angreppsvapen
Under 1990-talet börjar idéerna om att beväpna de flygande drönarna att få fäste hos militära och politiska ledare i USA, men det är först 1998 som något verkligen händer.
Den 7 augusti utsätts de amerikanska ambassaderna i Dar Es Salaam, Tanzania och Nairobi, Kenya för ett koordinerat bombangrepp. Attacken kostar över 200 människor livet och Osama Bin Laden, hans högra hand Ayman Al-Zawahiri och terrororganisationen Al-Qaeda har på allvar hamnat på amerikanernas radar.
Under de år som följer påbörjas arbetet med att beväpna Predator-drönaren, som fram till dess endast använts till övervaknings- och rekognoseringsuppdrag. Man ser detta som en ny och unik möjlighet, eftersom en Predator-drönare siktar Bin Laden i Afghanistan i september 2000, och skulle ha kunnat oskadliggöra Al-Qaeda-ledaren redan då om den hade varit beväpnad.
Obama och hans drönar-armé
Den natt 2001 då amerikanerna missade Mullah Omar, blev starten på drönarnas era. Trots det misslyckade attentatsförsöket var dåvarande president George W. Bush så imponerad av drönaren att han beslutade att drönare skulle utgöra en allt större del av den militära insatsstyrkan.
Men det var först under Obama-administrationen som antalet drönarangrepp på allvar tog proportioner man aldrig tidigare sett, med över 500 drönarangrepp i främst Pakistan, Jemen och Somalia. Med Bush vid makten hade man utfört 57.
De många anfallen ledde till avsevärt fler civila dödsoffer, vilket har resulterat i upprepade protester.
Detta är dock inte något som bromsat utvecklingen och i dag är militära drönare en miljardindustri och många länder har egna flottor av dessa obemannade krigsmaskiner.
De många drönarangreppen har medfört betydligt fler civila dödsoffer och gett upphov till starka protester.