Jag kunde se Messerschmitt-planens ljusgula nosar sticka fram på båda sidorna om bombplanen. Himlen var fylld av dem, lager på lager, många hundra meter tjocka lager. De flög jämnt mot oss, svävande upp och ned längs horisonten. Åh Gud, åh gud...” 21-årige jaktpiloten John Beard i sitt Hurricane-plan över London i september 1940.
RAF-piloten John Thomson låter inte de kraftiga vibrationerna från motorn i hans Spitfire störa hans koncentration. Han håller fast det tyska bombplanet i sitt sikte, andas in och trycker på avtryckaren till sina kulsprutor.
Salvan slår in i det oskyddade bombplanet som efter några få sekunder vrids runt och störtar med en svans av rök mot det mörka havet under dem.
Brittiska jaktplan deltog nästan dagligen i hårda strider med svärmarna av tyska bombplan eskorterade av jaktplan.
Sommaren 1940 är himlen över Engelska kanalen och södra England skådeplats för heta luftstrider.
Om och om igen måste heroiskt kämpande brittiska jaktplan gå upp för att driva vågorna av tyske bomb- och jaktplan tillbaka till det tyskockuperade fastlandet.
För att bana väg för en invasion av Storbritannien har Hermann Göring beordrat Luftwaffe att bomba sönder det brittiska flygvapnet RAF.
Dessutom jagar de tyska bombplansskvadronerna alla försörjningskonvojer på havet för att svälta britterna till nederlag.
Nazisterna underskattar grovt den brittiska försvarsförmågan som inte minst tack vare en ohyggligt effektiv radarmur konstant stoppar de segersäkra tyskarna och orsakar deras flygvapen stora förluster.
Britternas hårda försvar tvingar gång på gång Göring att byta strategi och välja nya anfallsmål. Men England står orubbligt fast.
Bara 10 minuter efter att radarn hade upptäckt de tyska planen var de brittiska piloterna i luften i sina jaktplan.
Mitt under striderna om de brittiska öarna slår britterna plötsligt tillbaka.
Engelska bombplan mullrar i nattmörkret in över ett upplyst Berlin och låter ett regn av bomber falla över staden.
Den tyska befolkningen är i chock. Och nazisterna som har basunerat att det aldrig kommer falla så mycket som en bomb över Berlin blir ett ämne för skämt.
Bombplanens anfall djupt inne i Tyskland kan britterna följa med i på affischer upphängda i London.
Medan radarförsvar och jaktpiloter ihärdigt försvarar det brittiska luftrummet mot Luftwaffe fortsätter de brittiska bombanfallen under sommaren.
Över hela Tyskland exploderar fabriker, flygbaser, järnvägar och kraftverk i bombregnet.
I mitten av september tror Hitler inte längre att Luftwaffe kan bana väg för en invasion av Storbritannien och planerna uppskjuts på obestämd tid.
Istället ska britterna få känna på Luftwaffes obarmhärtiga hämnd. “Bomba Storbritanniens städer! Bomba London!” lyder befallningarna.
Det tyska flygvapnet satsar allt på att terrorbomba de engelska städerna i skydd av nattmörkret. Med blitzen inleds en ny blodig fas i slaget om England.
Krigets sista ögonvittnen
Colin Bell kände sig som en erfaren pilot när han 22 år gammal flög ut på sitt första uppdrag mot Tyskland. Men mötet med den kraftiga luftvärnsbeskjutningen fick honom att ändå drabbas av panik.
Förståeligt nog. Endast var fjärde av de allierades bombplanspiloter överlevde i mer än ett par år.
Colin Bell (1921 - ) upplevde på nära håll slaget om England och beslöt att bli pilot i Royal Air Force. Han utbildades på flygbaser i USA innan han vände hem till England och deltog i 50 bombuppdrag mot Tyskland, varav 13 över den starkt försvarade huvudstaden Berlin.
Luftvärnet var den största faran
Jag flög i Mosquito-bombplanet. Vi var helt obeväpnade och vårt mål var att komma snabbt in, fälla våra markörer och bomber och så komma snabbt ut igen.
Vi lärde oss snabbt att luftvärnet var en större fara för oss i Mosquito-bombplanen än de fientliga piloterna som bara sällan kom i närheten av oss med vår fart.
Varje plan som angrep ett tyskt mål fick ett varmt mottagande, men Berlin var i en klass för sig. Vi såg luftvärnssalvor skjuta upp i luften framför oss.
Ett par sekunder senare hade de beräknat vårt avstånd och riktning och började skjuta på oss. Mycket intensivt och mycket precist. Allt blixtrade och smällde.
Vi var skakade...
