Zombierädsla under medeltiden: Lik lemlästades innan de begravdes
Fynd av kvarlevor från medeltiden visar att engelsmän utsatte döda kroppar för grovt våld för att hindra de döda från att gå igen.
Under utgrävningarna av den medeltida byn Wharram Percy fann arkeologer mänskliga kvarlevor med märkliga märken
Flygfoto av det område där Wharram Percy låg.
Därför har de nu undersökt benen närmare
Forskare från The Historic England och University of Southhampton säger nu att märkena avslöjar att förfäderna under medeltiden var livrädda för ”levande döda”.
Brändes och krossades efter döden
Dåtidens invånare i Wharram Percy lemlästade de döda kropparna på oräkneliga sätt för att få dem att stanna kvar i jorden.
Kropparna har halshuggits, stuckits med knivar och bränts kort tid efter att personen avlidit.
Knivmärken på ett revben.
Från historiska källor vet man att människor under medeltiden trodde att lik från onda och hämndgiriga personer kunde ”vakna till liv” nere i marken för att därefter resa sig ur graven och angripa eller rent av döda de levande.
De undersökta benen, som är från 1000–1200-talet, utgör emellertid de första fysiska bevisen för att människor under medeltiden trodde på gengångare.
Skadats med flit
Forskarna har analyserat sammanlagt 137 människoben, som kommer från minst tio individer – däribland tre vuxna kvinnor, två vuxna män, en tonåring i 15-årsåldern och två barn mellan två och fyra år gamla.
Simon Mays, som är biolog och specialiserad på mänskliga kvarlevor vid The Historic England, säger till The Independent att mycket tyder på att skadorna på benen åsamkats med flit.