Andorras gränser har otroligt nog inte ritats om på 742 år.
Fram till år 1278 kämpade biskopen av Urgell i Spanien och greven av Foix i Frankrike bittert om lilleputtstaten, men parterna kom slutligen fram till att det var bättre att de delade på makten.
Anmärkningsvärt nog fick Andorra därmed två regenter, ett arrangemang som kvarstår än i dag, även om Frankrikes president har tagit över titeln ”prins av Andorra” från greven av Foix.
I flera hundra år var delegater från Andorra tvungna att svära sin trohet till landets två makthavare varje år. Här görs det år 1925.
Frankrikes president är därmed världens enda folkvalda monark.
Eftersom både greven och biskopen fruktade att motparten skulle bryta pakten beslöt de sig för att demilitarisera bergslandet. Det skulle vara neutralt för alltid och fick inte ha någon stående armé.
Som kuriosa kan nämnas att avtalet även innebar att Andorras invånare varje år skulle betala fyra skinkor, fyrtio limpor bröd och lite vin i tribut.
Den traditionen avskaffades först år 1993, då landet fick sin nuvarande författning.
Andorras unika styrelseskick utmanades emellertid år 1934, då den ryske äventyraren Boris Skossyreff försökte ta över tronen och förkunnade att han var Boris I av Andorra.
Han fick stöd av Andorras politiker, men den spanske biskopen av Urgell var inte imponerad. Tillsammans med fyra poliser lät han fängsla Skossyreff.
Andorra fick sitt område utstakat i ett fördrag år 1278, vilket gör gränserna till Europas äldsta.
Liechtenstein fick sina nuvarande gränser år 1434. Då enades Tysk-romerska riket och de angränsande schweiziska kantonerna om en gränsdragning.
San Marino tilldelades området Serravalle år 1463, så att det inte längre bestod av det italienska berget Monte Titano. Sedan dess är allt oförändrat.