Den första operan i modern mening skrevs 1597 av den italienske tonsättaren Jacopo Peri.
Han var intresserad av antikens musik och teater och skrev verket Dafne i ett försök att väcka liv i den klassiska grekiska tragedin.
Peri hade på felaktiga grunder fått för sig att antikens skådespelare sjöng alla sina repliker, och ville skapa ett verk som byggde på samma princip.
Därmed kom han att bli fader till operan, som kännetecknas av att sångare spelar alla roller i ofta dramatiska musikaliska pjäser.
Texten till Dafne är bevarad, men musiken är – som mycket av Peris musik – försvunnen.
Peris första verk har gått förlorat
Peris intresse för antikens kultur låg i linje med tidsandan, då renässansens främsta tänkare var upptagna av antikens idéer.
Dafne skrevs ursprungligen för en liten krets av renässanshumanister, som Peri var en del av.
I Peris historiska verk kunde männen – ackompanjerade av bland annat luta och flöjt – låta sig underhållas av en musikalisk berättelse om guden Apollon, som blev förälskad i nymfen Dafne.
Med undantag för brottstycken har kompositionen till Dafne gått förlorad för eftervärlden. Därför är Peris andra verk, Euridice, från år 1600 den äldsta bevarade operan.
