Cottingley i norra England är en sömnig liten by, som normalt inte uppmärksammas av någon.
I två år, från 1919 till 1921, var samhället dock det stora samtalsämnet, framför allt i Storbritannien, men i hela världen pratades det om byn.
Två unga flickor, Frances Griffiths och Elsie Wright, hade nämligen presenterat bevis för att feer existerade inte bara i sagor.
Fem fotografier visade tydligt att det fanns feer i Cottingley, och att de båda flickorna till och med blivit goda vänner med dem.
Elsie Wright höll ända fram tills att hon var i 80-årsåldern fast vid att fotona var äkta.
Det hela började 1917, när 16-åriga Elsie fick besök av sin 10-åriga kusin Frances från Sydafrika.
Trots åldersskillnaden blev flickorna goda vänner och tillbringade mycket tid med att leka vid en bäck. Till stor irritation för Elsies far påstod flickorna att de hela tiden såg feer vid bäcken.
Ställd inför faderns skepsis bad Elsie till slut att få låna hans kamera. Strax därefter återvände flickorna med bilder som visade dem själva och fyra dansande feer på den ena och en liten, mössklädd tomtenisse på den andra.
Elsies far var fortfarande inte övertygad, men mamman var väldigt intresserad av spiritism och tog 1919 med bilderna till ett teosofiskt möte i Bradford.
Där väckte de enormt uppseende och hamnade i tidningen, och snart var historien känd i hela landet. Flickorna uppmanades att ta fler bilder, och de lyckades ta tre till.
Cottingleyfeerna hade många anhängare, som betraktade dem som bevis för förekomsten av övernaturliga fenomen.
Flera experter konstaterade att det inte rörde sig om någon fotomanipulation, som redan då var en känd företeelse.
Arthur Conan Doyle tog i sina litterära verk upp ämnen som fantasy, science fiction, minnen och spiritualism.
Conan Doyle försvarade feerna
Skaparen av Sherlock Holmes trodde stenhårt på livet efter döden och förekomsten av naturandar.
Conan Doyle var en ivrig försvarare av bildernas äkthet och skrev en bok om saken, utgiven 1921. Doyle dog 1930, fast övertygad om förekomsten av feer.
Det fanns emellertid kritiker, som tyckte sig se tydliga tecken på att det hela var en bluff. Flickorna själva stod fast vid sin historia även under de följande årtiondena.
Saken klarades upp först 1983, när kusinerna erkände att det hela hade varit en bluff. Feerna hade de klippt ut ur en barnbok och satt upp med nålar och snören.
De hade tagit bilderna för skojs skull, men när alla plötsligt hade ryckts med, vågade de inte erkänna vad de gjort.