Renässansen är en period i den europeiska kulturhistorien som varade från cirka år 1400 till 1600. Renässans betyder ”pånyttfödelse”. Perioden kännetecknas av en återupptäckt av antiken inom alla aspekter av det intellektuella och själsliga livet: filosofi, vetenskap, konst, arkitektur. Begreppet renässans tillkom först under senare århundraden.
Det var den korta versionen. För renässansen var också mycket annat.
I den här tidslinjen får du lära dig mer om renässansen genom nedslag i några av de största händelserna och insikterna från perioden.
Innehållsöversikt
- När inleddes renässansen?
- Inspirationen kom från antiken
- Humanisterna satte människan i centrum
- Arkitekturen fick matematiska metoder
- Upptäcktsresor gjorde världen större
- Renässansens konst visade individen
- Religionen förnyades av reformationen
- Astronomi kortslöt kyrkans världsbild
- Renässansen i Nederländerna
- Renässansen i Skandinavien
- När tar renässansen slut?
476: Romarrikets undergång
Strävan efter att hitta tillbaka till antikens dygder var vägledande för många av renässansens tänkare och konstnärer. Därför var romarrikets undergång en avgörande händelse för renässansen.
Rent formellt överlevde romarriket i ytterligare nästan tusen år. Det romerska riket hade nämligen många år före Roms undergång delats i ett västromerskt och ett östromerskt rike med Rom respektive Konstantinopel som huvudstäder. Bysans, som rikets östra del kallades, gick under först år 1453.

I denna tavla målad mellan 1833 och 1836 skildras ett imperiums undergång av den engelsk-amerikanske målaren Thomas Cole. Det är den fjärde tavlan i Thomas Coles serie ”Course of Empire”, och det har titeln ”Destruction”. Rom ligger inte vid havet, så det är inte Rom som går under i Coles tavla, men när man talar om imperier som möter sin undergång kan ingen undgå att tänka på romarriket.
1347–52: Digerdöden
Pesten, även kallad digerdöden, dyker upp i Europa 1347 och härjar i fem år. Mellan 30 och 50 procent av den europeiska befolkningen dör under denna period. Under de följande århundradena kommer pesten tillbaka med jämna mellanrum och i regel med katastrofala följder.
Pesten vänder upp och ner på hela det medeltida samhället. Lågadeln mister makt, medan bönder och fattiga invånare i städerna får bättre villkor på grund av massdöden och den brist på arbetskraft som den leder till.
Den högsta makten samlas dock i en trängre krets. I Italien koncentreras makten hos de överlevande handelsmännen, som blir mäktiga och förmögna köpmän med politiska ambitioner.
När inleddes renässansen?

Den florentinske målaren Sandro Botticellis verk från 1484–86, ”Venus födelse”. Målningen skildrar inte renässansens födelse, men man kan notera att det är just en grekisk/romersk gud, som föds ur vattnet.
Opstået i de italienske bystater
Det blomstrande handelslivet i norra Italien omkring år 1400 betraktas av historiker ofta som början till renässansen.
Driftiga köpmän i städerna Florens, Milano, Venedig och Genua hade under korstågen på 1100- och 1200-talet tjänat bra på att förse de många krigare från övriga Europa som var på väg mot Heliga landet med fartyg, förnödenheter och vapen.
Efter pestens härjningar under 1300-talet fick de köpmän som överlevt rejäl fart på affärerna: handel med textilier, lädervaror, juveler, optiska glaslinser och andra specialiserade varor gjorde i början av 1400-talet de italienska stadsstaterna till Europas överlägset största ekonomiska centrum.
För att visa upp sin rikedom spenderade stadsstaternas härskare stora summor på konst, arkitektur och utbildningsinstitutioner. De goda förutsättningarna fick konstnärer och lärda att utveckla nya sätt att uppfatta världen på, och deras tankar spred sig från Italien till resten av Europa.
Begreppet renässans
Renässansens män och kvinnor betecknade inte sin samtid som ”renässansen”.
Det italienska ordet ”rinascita” (pånyttfödelse) användes visserligen redan 1550 i sin moderna betydelse av den italienske målaren, bildhuggaren och författaren Giorgio Vasari (1511–1574).
Det gjorde han i sin bok Berömda renässanskonstnärers liv. I boken berättar han om och bedömer sin tids största konstnärer.
Ordet ”rinascita” blev dock aldrig utbrett under renässansens århundraden.
Begreppet renässans slog inte igenom på bred front förrän i mitten av 1800-talet, då den schweiziske kulturhistorikern Jacob Burckhardt introducerade det i sin inflytelserika bok Renässanskulturen i Italien.
För-renässansen
Föreställningen om en renässans förutsätter att tänkande och konst hade legat i träda under en lång period sedan Roms fall.
Den äldre uppfattningen av medeltiden som mörk har historieforskningen emellertid förkastat i dag.
Även under den ”mörka medeltiden” skedde det nämligen utvecklingssprång inom både teknik och tänkande. Faktum är att flera forskare i dag talar om att det förekom andra renässanser före 1400-talet.
Det gäller den karolingiska renässansen på 800-talet under Karl den store, då det skedde en uppblomstring inom konst, vetenskap och utbildning.
Det gäller även 1100-talets renässans, då Europa upplevde sociala och ekonomiska förändringar, och antikens filosofiska tankar väcktes till liv på nytt.
1417: Både påve och motpåve
Under 1300-talet hade det varit stökigt inom påveämbetet. Påvestolen flyttades 1309 till Avignon i Frankrike.
År 1378 spårar det ur helt, då det utses en påve i Avignon och en motpåve i Rom, så att det plötsligt finns två rivaliserande påvedömen i Europa.
I samband med konciliet i Konstanz 1417 avsätts de sittande påvarna och en ny påve med namnet Martin V installeras. Det beslutas även att Rom hädanefter ska vara påvens säte och centrum för den katolska kyrkan. Konciliet i Konstanz lyckas därmed avsluta vad som kommit att kallas ”den stora schismen” inom kyrkan.
1420–1523: De flamländska primitivisterna
Målarkonsten är nog den konstnärliga uttrycksform som de flesta förknippar med renässansen.
Målarkonstens utveckling sker under renässansen i ett samspel mellan huvudsakligen Italien och Nederländerna. Från omkring 1420 börjar nederländska målare som Robert Campin och i synnerhet Jan van Eyck måla verk med en aldrig tidigare skådad precision och detaljrikedom.

Jan van Eycks ”Altartavlan i Ghent” färdiggjord 1432. Van Eycks arbeten genomsyras inte av inspiration från antiken. Men hans virtuosa penselföring och mästerliga bruk av oljefärg fascinerade och inspirerade italienska konstnärer, som hade ett mer symbiotiskt förhållande till antiken och därmed till renässansen.
Impulser från flamländska primitivister når hela vägen över Alperna till italienska målare, som häpnar när de ser vad målare som Jan van Eyck kan prestera.
1434: Medici tar makten i Florens
Redan 1397 har den florentinska adelsfamiljen Medici grundat sin egen bank i Florens, och 1434 tar familjen Medici över styret i staden.
Medici investerar enorma summor i konst och arkitektur. Skälet är inte enbart att familjen är förtjust i konst, utan i hög grad att visa Florens makt och storhet.
1436: Kupolen i Florens
Den florentinske arkitekten Filippo Brunellechi avslutar arbetet på sitt arkitektoniska mästerverk: kupolen på den gotiska domkyrkan i Florens.

Filippo Brunelleschis kupol på domkyrkan i Florens.
Med hjälp av sinnrika matematiska beräkningar och avancerade konstruktionsmetoder konstruerade han en kupol, som i flera hundra år hade världens största spann.
Brunelleschi tillskrivs av somliga uppfinningen av centralperspektivet. En allt mer sofistikerad tillämpning av centralperspektiv är ett utmärkande drag för renässansen.
Inspirationen kom från antiken

Rafaels ”Skolan i Aten” från ”Stanza del Signature” i Vatikanen. Väggmålningen är ett iögonenfallande uttryck för den vikt som renässansen lade vid lärdomen från antiken. I centrum av målningen, som uppfördes mellan 1509 och 1511, syns Aristoteles och Platon. De omges av en stor församling av filosofer från det gamla Grekland. Tydligare än så kan renässansens beundran för antiken knappast uttryckas.
Sinnen och intellekt kontra religion
De gamla grekernas kultur återupptäcktes under renässansen: antikens världsbild baserades nämligen i högre grad på vad människan kan begripa med sina sinnen och sitt intellekt – inte på vad religionen dikterade.
Vetenskapsmän fann logik, matematik, fysik, filosofi och astronomi hos antikens tänkare, och konstnärer återupptäckte ideal som skönhet, lugn, symmetri och enkelhet i antikens tempel, skulpturer och mosaiker.
Från det hädangångna romarriket fick renässansens lärda upp ögonen för den version av det latinska språket som romerska diktare, retoriker och politiker hade använt för att uttrycka sig.
Före renässansen hade idealet för det latinska språket varit det skolastiska latin som utvecklats av medeltidens munkar.
Barn från välbeställda familjer fick under renässansen lära sig latin enligt den romerska traditionen, så att de kunde bli bildade och vältaliga enligt antikens normer, vilket var idealet för riktiga renässansmänniskor.
1450: Tryckpressen utvecklas
Tysken Johannes Gutenberg utvecklar boktryckarkonsten. Plötsligt blir det möjligt att ge ut böcker i många exemplar, utan att vartenda ord behöver kopieras för hand av en skrivare eller en munk. Gutenberg lanserar därmed den moderna masskommunikationen.
1453: Konstantinopel faller
Konstantinopel erövras av osmanerna, vilket driver mängder av lärda personer på flykt till Italien.
Med sig in i Europa för de både grekiska och arabiska manuskript av antikens stora tänkare, som kyrkan under medeltiden hade fördömt som hedniska kättare.
Humanisterna satte människan i centrum

Leonardo da Vinci: Den vitruvianske mannen. På teckningen från cirka 1490 föreslår Leonardo de korrekta proportionerna för människokroppen med inspiration från den romerske arkitekten Vitruvius bok ”De Architectura”. Vitruvius verk återupptäcktes under renässansen, då det fick stort inflytande på tidens konstnärer och arkitekter.
Förnuft och god moral i stället för Guds straff
Under medeltiden hade livet på jorden varit hårt, präglat av sjukdomar och död – och rädslan för Guds straff.
Kyrkan hade upprätthållit sin stora makt genom att predika om undergång och helvetets plågor för alla som inte lydde kyrkans påbud.
Under renässansen förändrades uppfattningen av livet på ett fundamentalt sätt i vissa kretsar, när renässansfilosoferna – även kända som humanisterna – hävdade att människan genom förnuft och god moral själv hade inflytande över sin tillvaro.
Humanisternas förebilder var antikens tänkare som Aristoteles, Augustinus och Cicero, som under det första århundradet före Kristus hade lanserat begreppet humanitas – ”mänskliga egenskaper”.
1469: Lorenzo il Magnifico
Lorenzo de Medici blir härskare i Florens. Han var känd av sin samtid som Lorenzo il Magnifico: Lorenzo den storslagne.
Han upprättar konstakademier och sponsrar målare som Botticelli, Leonardo da Vinci och Michelangelo
1486: Botticelli färdigställer ”Venus födelse”
Sandro Botticelli målar gudinnan Venus inspirerad av den grekisk-romerska mytologin: den nyfödda, perfekt skapade kärleksgudinnan stiger upp ur havet och blåses in mot kusten av västanvinden Zefyros.
Skönhetsidealet för renässansens kvinnofigurer manifesterar sig tydligt i Botticellis målningar.

Sandro Botticellis ”Våren” från cirka 1480. Målningen hänger liksom ”Venus födelse” i Uffizierna i Florens.
Idealet var bland annat vit hud, långt gyllenblont hår, bruna ögon och en hög panna – precis som i Botticellis Venus födelse och hans lika eleganta Våren.
1488: Bartolomeu Dias rundar Godahoppsudden
Under renässansen blir världen betydligt större genom de många upptäcktsresor som präglar perioden.
Under 1400-talet har portugiserna i en kombination av utforskande och erövrande gradvis rört sig längre nedför den afrikanska västkusten.
År 1488 rundar sjöfararen Bartolomeu Dias Afrikas sydspets, Godahoppsudden. Hans förhoppning är att nå Indien, men han tvingas vända om, eftersom besättningen hotar att göra myteri.
Arkitekturen fick matematiska metoder

Andrea Palladios ”Teatro Olympico” (1580-1585). Palladio var den mest arketypiske av renässansens arkitekter. Hans teater i Vicenza är unik genom att den har en stationär scenografi byggd av trä och tegel. Scenografin speglar renässansens intresse för centralperspektivet. Scenografin uppfördes av arkitekten Vincenzo Scamozzi efter Palladios död.
Uppfinningen av centralperspektivet
Under renässansen började arkitekter betrakta sig som självständiga konstnärer, i stället för anonyma hantverkare, som byggde åt furstar.
Superstjärnan bland de italienska arkitekterna hette Filippo Brunelleschi, och han introducerade perspektivritningar, som han konstruerade enligt den grekiske matematikern Euklides principer.
Brunelleschis utveckling av centralperspektivet innebar att en ritning med stor precision kunde efterlikna den verklighet ögat ser: På en horisontlinje placeras en flyktpunkt, som styr ritningens proportioner och gör att de förhåller sig inbördes korrekt.
Centralperspektivet var tidens hetaste idé och dominerade inom både arkitektur och bildkonst.
Renässansarkitekternas populäraste element var pelare, kolonnader och voluter från antiken, kupoler, valv och cirkelformade byggnader, samt dekorativa springvatten, som visade att de behärskade hydrauliken.
1490–92: Första jordgloben
Den tyske tyghandlaren och kartografen Martin Behaim konstruerar världens första jordglob.
Den moderna föreställningen att människor under de stora upptäcktsresornas tid var rädda att segla ut över kanten på jorden under sina sjöresor är inte helt korrekt. Många upplysta personer under slutet av 1400-talet var fullt på det klara med att jorden måste vara rund.
1492: Upptäckten av Nya världen
Christofer Colombus når Amerika av misstag. Han återvänder hem till Europa med några papegojor och ett antal infödda, som han tagit till fånga som bevis för sin upptäckt.
Columbus trodde att han kommit fram till det redan kända Indien, som var målet för hans resa, och inte till några öar i Karibiska havet.

Columbus seglade till Amerika med de tre fartygen Niña, Pinta och Santa Maria – här rekonstruerade för världsutställningen 1912.
Columbus genomför sammanlagt fyra resor till Amerika utan att inse att han nått en ny kontintent.
Den nya världsdelen uppkallades efter den italienske sjöfararen och köpmannen Amerigo Vespucci, som gjorde flera resor till Amerika, och som även publicerade en karta över delar av den nya kontinenten.
Detta bidrog till att kontinenten inte fick heta ”Columbus” utan ”Amerika”.
1498: Sjövägen till Indien
Den portugisiske upptäcktsresanden Vasco da Gama lyckas hitta sjövägen till Indien genom att segla runt Afrikas sydspets.
Därmed öppnar han en ny och billigare transportväg för kryddor, som ska ge doft och smak till européernas kost och renässansens allt mer avancerade matlagning.
Upptäcktsresor gjorde världen större

Den amerikanske konstnären Frederick Kemmelmeyers föreställning om hur det gick till, när Christofer Columbus gick i land i Nya världen. Oljemålningen är inte från renässansen, utan senare, någon gång mellan 1800 och 1805.
Världen öppnar sig
Bättre sjökort, bättre navigationsinstrument och bättre fartyg innebar att renässansens djärva sjöfarare upptäckte nya landområden.
Eftersom européerna ville ha asiatiska kryddor till sin mat och var trötta på att betala dyra pengar till osmaner och kineser för att få kryddorna transporterade över land via Sidenvägen, drev jakten på de värdefulla kryddorna de konkurrerande sjöfartsnationerna Portugal och Spanien att investera i långa och kostsamma expeditioner till havs.
Det spanska regentparet finansierade 1492 Christofer Colombus och hans berömda resa över Atlanten, som skulle ta honom till Indien – men i stället ledde honom till den för européerna okända amerikanska kontinenten.
Sjövägen till Indien upptäcktes i stället av portugisen Vasco da Gama 1498.
Upptäcktsresorna och renässansen
De stora upptäcktsresorna har inte direkt med renässansen att göra. De är åtminstone inte resultatet av ett växande intresse för antiken.
Tvärtemot blir konsekvensen av upptäckten att världen är rund och mycket större än man trott att den världsbild som varit dominerande sedan antiken nu förkastas.
Renässansen och de stora upptäcktsresorna har emellertid det gemensamt att de är uttryck för att horisonten breddas under renässansen, både den geografiska och den intellektuella.
1503–06: Leonardo målar Mona Lisa
Leonardo da Vinci börjar måla Mona Lisa 1503. Målningen var ett beställningsarbete för en rik florentinsk silkeshandlare, som ville ha en tavla av sin hustru, Lisa Gherardini.
Efter fyra år var denna ultimata renässansmålning ännu inte färdig. Leonardo da Vinci tog den med sig till Frankrike, där han 1519 avled och lämnade efter sig sina verk till sin vän och arbetsgivare, den franske kungen.
1505: Första bärbara uret
Den tyske urmakaren Peter Henlein konstruerar världens första bärbara ur. Han kapslade in urmekanismen i en pomander. En pomander var en äpple- eller droppformad dosa, som kunde fästas vid kläderna och innehålla parfymerade näsdukar.
1506: Arbetet på Peterskyrkan inleds
Donato Bramante (1444–1514) påbörjar arbetet på den nya Peterskyrkan i Rom. Arbetet avslutas först 1626.
Renässansens konst visade individen

Två porträtt från renässansen: Domenico Ghirlandaio: ”Porträtt av en gammal man och hans barnbarn” (ca 1490). Leonardo da Vinci: ”Mona Lisa” (1503–06).
Renässansens superstjärnor
Utvecklingen av perspektivet fick under renässansen konsten att likna verkligheten med hjälp av djup och korrekta proportioner.
Konstnärer studerade dessutom anatomi, och renässansstjärnan Leonardo da Vinci gick så långt som att utforska djur- och människokroppar genom att dissekera kadaver och lik.
Porträttkonst blev en viktig, ny genre under renässansen, och bland förmögna personer blev det modernt att låta sig förevigas på en målarduk.
Renässansens italienska mästare som Rafael, Botticelli, Leonardo da Vinci och Michelangelo utvecklade förfinade tekniker, som gjorde det möjligt att återge ett ansikte med dess specifika drag och uttryck.
En annan nyhet var ett enskilda konstnärer kunde skapa sig ett namn och skaffa sig berömmelse. Tidigare arbetade målare mer anonymt och gärna flera tillsammans om att skapa ett verk, som ofta såldes utan någon signatur.
1509: Erasmus av Rotterdam – kritik av katolska kyrkan
Erasmus av Rotterdam skriver Dårskapens lov, en satirisk essä, som angriper övertro och kyrkan.
1512: Sixtinska kapellet
Michelangelo blir klar med taket under sin stora utsmyckning av Sixtinska kapellet i Vatikanen i Rom. Michelangelos Yttersta domen i samma rum – ett av renässansens främsta verk – påbörjas först 1535.
Läs också: En annan stor och mystisk renässansfigur är den franske läkaren och astrologen Nostradamus. Läs om Nostradamus och fem av hans märkligaste profetior här.

Michelangelos målning i taket i Sixtinska kapellet visar hur Gud ger liv åt Adam och därmed åt människan och har ofta uppfattats som sinnebilden av den humanism som blev utbredd under renässansen.
1513: Machiavellis Fursten
Niccolò Machiavelli skriver Fursten, en guide i politik avsedd för familjen Medici. Boken har sedan 1500-talet översatts till världens alla språk och utkommer ständigt i nya upplagor.
1517: Luthers 95 teser
Martin Luther spikar upp sina 95 teser på dörren till kyrkan i Wittenberg i Tyskland. Därmed inleder han reformationen, som får kyrkan att splittras i katoliker och protestanter.
Religionen förnyades av reformationen

Martin Luther och kyrkporten i Wittenberg. Målningen är från 1528 och målad av Lucas Cranach den äldre. Den ursprungliga dörr som Luther ska ha spikat upp sina 95 teser på, brann upp 1760. Den nuvarande dörren från 1858 är gjord av brons med Luthers 95 teser ingjutna.
Protestantismens uppror
I Nordeuropa bidrog renässansens tro på den fria och kreativa människan till att den katolske påvens makt bröts, och att den protestantiska kyrkan uppstod.
Den 31 oktober 1517 spikade den tyske prästen Martin Luther enligt legenden upp en lista på dörren till kyrkan i Wittenberg. Listan räknade upp saker inom den katolska kyrkan som bekymrade honom.
Luther protesterade mot att prästerna var förmedlare av kontakten med Gud. I stället kämpade han för att endast den enskilda personens tro – den personliga relationen till Gud, snarare än den katolska kyrkans ceremonier, ritualer och avlatshandel – kunde leda till frälsning.
Reformationen pågick fram till mitten av 1600-talet, och var en uppgörelse med medeltidens uppfattning av människan som en syndig varelse.
Det mesta av Nordeuropa konverterade till protestantismen under renässansen.
1519: Första resan runt jorden
Portugisen Fernão de Magalhães stävar i spansk tjänst ut för att nå Moluckerna genom att segla runt Sydamerika.
Han ger sig av med fem fartyg och 242 man. Under resans gång avlider han.
Efter tre år når resterna av hans expedition fram till Spanien efter att ha seglat ett helt varv runt jorden. Endast fartyget Victoria är intakt och av de 242 männen återstår 18.
1520: Högrenässansen slutar
Den italienske målaren Rafael Sanzio dör endast 36 gammal. Med honom avslutas den period inom renässansen som av senare tider har kallats för högrenässansen.
Under högrenässansen skapar målare och skulptörer som Leonardo, Michelangelo och Rafael några av epokens mest framträdande verk.
1540: Jesuitorden erkänns av påven.
Jesuiterna blev med tiden ivriga förespråkare för utbildning och missionsverksamhet i katolska kyrkans anda.
Jesuiterna var ingen traditionell munkorden, det var en mer utåtriktad organisation. Jesuiterna grundade många katolska skolor och universitet och blev en viktig aktör i den katolska kyrkans motreformation.
Motreformationen

Caravaggios ”Judit halshugger Holofernes” målades mellan 1598 och 1602. Brutala motiv som i Caravaggios målning är ett återkommande tema i senrenässansens motreformation.
Mindre avlatshandel, mer inkvisition
Från mitten av 1500-talet tar den katolska kyrkan sig an utmaningen från reformationen genom att dels precisera de katolska dogmerna och dels genom att reformera vissa av kyrkans egna sedvänjor.
Till exempel reduceras avlatshandeln kraftigt kraftigt under seklet. Samtidigt stärks inkvisitionen, den katolska kyrkans domstol, som förhör och ställer potentiella kättare inför rätta.
Inkvisitionen hade redan långt före reformationen förföljt oliktänkande och bränt kättare på bålet.
Efter reformationen tilltar detta som ett led i den katolska kampen mot de nya strömningarna inom kyrkan.
Den katolska kyrkans motoffensiv har senare kommit att kallas motreformationen.
Motreformationen kommer även till uttryck i senrenässansens konst i Sydeuropas katolska länder.
Det sker bland annat i den italienske målaren Caravaggios (1571–1621) våldsamma skildringar av tortyr och död, som målar upp den katolska inkvisitionens plågor och straff.
1543 Copernicus heliocentriska teori
Den polske astronomen och matematikern Nicolaus Copernicus (1473–1543) ger 1543 ut sitt stora verk De revolutionibus orbium coelestium
I boken argumenterar han för att solen måste vara solsystemets centrum – inte jorden, vilket sedan antiken hade varit både vanligt, sunt förnuft och kyrkans dogmatik.
Copernicus stod som många av renässansens vetenskapsmän med fötterna i renässansens humanism och var en sann polyhistor med omfattande kunskaper inom allt från numismatik, diktning på forngrekiska och diplomati. Alltså sinnebilden av det man i dag skulle kalla för en renässansmänniska.
1545: Tridentiska mötet – början på motreformation
På koncilet i Trento i Italien diskuterade man fram den rätta kyrkliga läran inom katolicismen. Koncilet avslutades 1563.
På koncilet antog den katolska kyrkan utmaningen från reformationen och gav struktur åt det som man senare började kalla motreformationen.
Astronomi kortslöt kyrkans världsbild

Galileo Galilei låter en ung man beskåda månen genom sitt teleskop. Gravering sannolikt efter en målning från 1800-talet.
Copernicus – Tycho Brahe – Galileo Galilei
Under medeltiden hade blicken varit vänd inåt, ner i marken och mot helvetets lågor, men under renässansen vände den naturvetenskapliga revolutionen ånyo blicken mot universum.
Kyrkan hävdade att jorden – Guds skapelse – var solsystemets obestridliga centrum, men den polske astronomen Nicolaus Copernicus påvisade 1543 i sitt verk Sex böcker om de himmelska kretsloppen att jorden i själva verket kretsade i en bana runt solen.
Hans tankar fick stöd av italienaren Galileo Galilei, som konstruerade en kikare kraftig nog för att se ut i rymden. Kikaren hade några år tidigare uppfunnits i Nederländerna, troligen av glasögonmakaren Hans Lippershey.
I Danmark observerade astronomen Tycho Brahe 1572 en ny stjärna i stjärnbilden Cassiopeia och bevisade därmed att världsrymden var föränderlig. Efter upptäckten sammanställde Tycho Brahe den första översikten över stjärnorna sedan forntiden.
1558: Elisabet I – drottning av England
Drottning Elisabet (1533-1603) intar tronen i England.
Under hennes regeringsperiod når renässansen en tidigare aldrig skådad konstnärlig nivå inom diktkonst, drama och musik av författare och diktare som William Shakespeare och Philip Sidney och tonsättare som William Byrd och John Downland.
1569: Första världsatlasen ges ut
Den flamländske kartografen Gerardus Mercator / Gerhard de Kremer (1512–94) ger ut den första tryckta atlasen över hela världen. Mercator var i enlighet med renässansens anda även något av en polyhistor med kunskaper inom bland annat matematik, historia och kalligrafi.
Renässansen i Nederländerna

Pieter Bruegel den äldre: ”Nederländska ordspråk”. Målningen från 1559 illustrerar på ett mycket bra sätt nederländarnas mer jovialiska attityd till sina motiv. Här är vi långt från antikens upphöjda lugn, som speglas så mycket i italiensk renässanskonst.
Naturalism och humanism
I Nederländerna innebar en blomstrande handel under 1500-talet precis som i Italien att konst och arkitektur fick goda förutsättningar.
De nederländska och flamländska målarna var väldigt inspirerade av renässansströmningarna från Italien.
Målare som Jan van Eyck och Gerard David utvecklade en särskild realism, som kallades för naturalism, och som blev väldigt efterfrågad i samtiden, medan Hieronymus Bosch, Pieter Bruegel och Hans Holbein utvecklades i varsin riktning, vilket fick renässansens nederländska målerikonst att framstå som oerhört personlig och individuell.
I Amsterdam och Rotterdam växte universiteten sig stora och betydande under renässansen. Prästen Erasmus av Rotterdam betraktas som en av 1500-talets viktigaste humanister. Han argumenterade för att människan har en fri vilja och ett eget ansvar för att leva upp till moraliska ideal.
De nederländska kartograferna Gerardus Mercator och Johannes Janssonius ritade kartor över landområden och himlasfären med planeterna som skulle bli kända som sin tids bästa.
Janssonius var dessutom förläggare och ägde åtta bokhandlar runt om i Europa, från Stockholm till Genève.
1574: Tycho Brahes bok De Nova Stella
Den danske adelsmannen och astronomen Tycho Brahe observerar 1572 en ny stjärna, som plötsligt dykt upp i stjärnbilden Cassiopeia.
Tycho Brahe konstaterar mot bakgrund av de observationer han gör att stjärnan befinner sig betydligt längre bort än man under renässansen trodde var möjligt. Han presenterar sina insikter och resultat i sin bok De Stella Nova, som blir en världssensation.
1599: The Globe i London
William Shakespeare bygger sin teater, The Globe, i London. Som renässansdramatiker förnyar han teatern genom att skapa mänskliga karaktärer med psykologiskt djup.
Renässansen i Skandinavien

Renässansen kommer sent till Norden. När den kommer är det inte med hela överbyggnaden om antikens pånyttfödelse. Från och med reformationen inträffar det dock ett markant stilbyte inom i synnerhet arkitekturen. Här det svenska slottet Gripsholm, som fick sitt nuvarande utseende under just renässansen.
Nya strömningar inom arkitekturen
Renässansens impulser nådde under 1500-talet Skandinavien via Tyskland och Nederländerna, mestadels i form av arkitektur.
Nederländska byggmästare hämtades till Norden för att bygga herrgårdar och slott åt de skandinaviska monarkerna. Nederländska målare var även eftertraktade vid hoven i Köpenhamn och Stockholm.
Ideologiskt slog renässansens idéer om humanism och frihet inte riktigt igenom i Skandinavien.
Renässansen i Danmark och Norge
Det gjorde däremot reformationen, som 1536 nådde Danmark och Norge, när Luthers anhängare Kristian III besteg tronen. Norge var både före och efter renässansen en del av Danmark.
I Danmark förknippas renässansen framför allt med kung Kristian IV, som regerade landet från 1588 till 1648.
Det beror framför allt på de många storslagna byggprojekt som Kristian IV tog initiativ till. Inspiration och assistans fick han från byggmästare från Nederländerna, som påverkats av renässansen i hemlandet.
Renässansen i Sverige
Impulser från renässansen går även i 1500-talets Sverige tydligast att se i arkitekturen. Renässansen når även Sverige sent, och det sker precis som i Danmark i en något urvattnad form, om man jämför med den nederländska, den centraleuropeiska och den italienska renässansen.
I Sverige talar man oftare om Vasatiden än om renässansen, när man talar om perioden efter senmedeltiden. Vasatiden inleds, när adelsmannen Gustav Vasa 1523 kröns till kung av Sverige.
Gustav Vasas efterträdare sitter på tronen fram till mitten av 1600-talet. Reformationen av den katolska kyrkan i Sverige genomförs under Vasatiden från 1527 fram till cirka 1600.
1605: Cervantes Don Quijote
Sekularisering är en sidoeffekt av renässansen. Det kommer tydligt till uttryck i den spanske författaren Miguel de Cervantes parodi på en riddarroman, Don Quijote, som ges ut 1605 i Spanien.
Boken blir en enorm succé och bästsäljare. Den bidrar till att etablera romaner skrivna på det talade språket som en populär genre inom litteraturen.
1860: Begreppet renässans etableras
Den schweiziske kulturhistorikern Jacob Burckhardt gör 1860 begreppet renässans utbrett i breda kretsar genom sin oerhört inflytelserika bok Renässanskulturen i Italien.
Termen ”rinascita” (pånyttfödelse) används i ett konsthistoriskt sammanhang första gången på italienska av den italienske målaren och författaren Giorgi Vasari i en bok om sin samtids bästa konstnärer, som gavs ut 1550.
Renässansens människor uppfattade emellertid inte sig själva som varken renässansmänniskor eller som en del av en global renässanstrend.
När tar renässansen slut?

Det är knappt 100 år mellan Leonardo da Vincis kanoniserade version av den sista måltiden (1495–98) och den venetianske målaren Tintorettos tolkning av motivet här på bilden (1579–80 ).
Enväldet får renässansen att tappa fart
Renässansen kulminerade under perioden 1495 till cirka 1520, som kallas för högrenässansen, medan senrenässansen fortsätter fram till cirka 1600.
När enväldet i början av 1600-talet blev allt vanligare runt om i Europa tog den ideologiska renässansen slutgiltigt slut.
På konstens område gled renässansstilen gradvis över i manierismen, som i högre grad lyfte fram rörligheten i skildringen av människor. De gjorde dem bland annat långsträckta och gav dem dynamik med hjälp av mer markanta spel mellan ljus och skugga.
Till skillnad från den nakna människokroppen under högrenässansen, målade manieristerna massor av broderier och pynt på tjusiga klädesplagg. Stilen fortsatte över i den svulstiga barocken, som ackompanjerade enväldet.
I Nederländerna inträdde den så kallade guldåldern på 1600-talet, då målare som Vermeer, Rubens och Rembrandt gjorde Nederländerna till Europas ledande konstnation.
I Skandinavien fick renässansarkitekturen ett sista uppsving i Danmark under Kristian IV med byggnader som Rundetårn, Rosenborgs slott och Børsen, som anses vara kraftigt inspirerade av nederländsk renässansstil.